Veckans fönster är LOKALT

Det var min farfars hobbylokal. Kanske föredrog han att säga verkstad. I många år har vi kallat utrymmet för "lillköket" och kanske gick det en gång att tända en eld där inne, lite kökslikt.

Fint tapetserat var det, med golv av plankor, väggfasta hyllor och stora spikar att hänga saker på.

Här fanns alla hans verktyg, de flesta fortfarande kvar trots att det gått sextio år sedan han dog.

Förmodligen var detta också hans högst privata rum, ett ställe dit han kunde fly undan gnat och mutter – för farmor kunde vara ganska jobbig, det är allmänt omvittnat.

Nu pågår rensning i uthusen i Barndomslandet och rätt som det är blir jag påmind om saker jag inte vet att jag kan minnas, jag hade ju inte ens uppnått skolåldern när farfar försvann.
Tidens tand har gnagt: tapeten är trasig, färgen på fönsterkarmen flagnad, råttorna har varit här.

Jag hittar hans stämpel med signatur, hans lådor för cigarrer med speciell tändsticksaskshållare till, något jag tror är en ljusstake med maritim touch (han var sjökapten till yrket).

Säkert satt han här bland sina hyvlar, sågar, tvingar och järnspett och njöt av sin pipa. Genom fönstret såg han ängen där korna betade, runt hörnet kacklade hönsen och separatorn jobbade vid husknuten. Kanske skvalpade det i smörkärnan också.

När maten var klar gick han in i bostadshuset igen, men återvände sannolikt mycket snart till sitt eget krypin, tvinnade kanske mustaschen ett extra varv innan han fortsatte med det där pysslet han påbörjat. Kanske var det också här han målade? Jag ser inga spår av det, men hoppas fortfarande hitta fler tavlor med hans signatur nere i hörnet.

Veckans fönster ska vara LOKALT och därför tog jag er med till "lillköket",  en mycket speciell lokal i det jag kallar för Barndomslandet.

Fler lokala fönster hittar du den här vägen.

Copyright Klimakteriehäxan