"Ytterst få skrivande människor njuter av att skriva. Däremot gillar de flesta känslan efter att ha skrivit något. Det påminner om löpning. Plågsamt medan det pågår, men den hägrande endorfinbelöningen gör att man pinar sig igenom det. /.../
Det jävliga är att skrivande är så personligt. Även om man inte skriver Knausgård-biografiskt har texten knådats genom intellektet och därigenom blivit del av ens person. Effekten: Om någon avskyr min text avskyr de även mig. Det är självplågande. Och internet har inneburit nya dimensioner av skribentmasochism. Att fundera över vad ens text ska konkurrera med är både piska och disciplinboll. Varför skulle någon vettig människa hellre läsa mina ord än att se nya avsnittet av Billions, spela nätpoker, gå loss på e-handlarnas försommarreor eller frossa i bilder på sommarhus, gulliga kattungar och klädlösa influencers? För skribentens verkliga mardröm är inte att bli hatad, utan att bli ignorerad."
-Hugo Rehnberg skriver i veckans nummer av SvD-bilagan Perfect Guide om en sorts författarvånda som jag tror att många, bloggare, journalister och författare, kan känna igen sig i. Men Rehnberg har kommit fram till att han, likt Joan Didion, skriver för att få reda på vad han egentligen tänker och känner. För sig själv, alltså. Ja men det är väl det jag alltid har sagt?
Här håller jag inte all med. Att skriva är kul och japp, jag njuter av det. Kan hända att ett och annat stavfel slinker med, men ändå. Det underlättar förstås att ha en tramsblogg som jag har. Dessutom har jag en trogen läsarkrets om uppenbarligen gillar det jag berättar.
SvaraRaderaDessutom konkurrerar min blogg varken med Billions som jag aldrig har hört talas om eller sommarreor. Så - nej, jag håller inte med.
Att skriva för sitt eget höga nöjes skull är bra, det är ju det vi gör. Men visst är det kul om/att andra läser och kanske också gillar vad det läser?
Raderalitterärt skrivande... jag är en före detta teknikinformatör på Ericsson, skrev kursmaterial på operatörer för basstationer, alla var nöjda med mitt jobb fast jag knappt kunde engelska... kämpar med engelskan. För ett par år sedan skrev jag en liten akademisk uppsats på finska och fick bra betyg på det!! Mycket stolt efter att ha bott här nästan femtio år! kämpar med finskan. Svenska lärde jag mig i vuxen ålder, kämpar med svenskan...
SvaraRadera