 |
| Fötterna är fina de också ... |
Det har gått över trettio år sedan jag höll en sådan liten ljuvlig liten hand i min. Hade nästan hunnit glömma hur förundrad man blir, måste bli, över underverket. Och att sedan bara försöka föreställa sig hur det kan bli ett par stora grova nävar av de där små tassarna! De har redan hunnit växa en bit eftersom grabben uppnått den aktningsvärda åldern av nästan fyra månader.
Sanna håller i Gems Weekly Photo Challenge och denna vecka är temat HÄNDER. Passar bra att hänga på eftersom det i dessa dagar inte HÄNDER så väldigt mycket. Om man ska undanta ett ovälkommet faktum (bland flera): snöblandat regn, toppat med lite hagelkorn, är vad jag ser när jag tittar ut genom mitt fönster. Usch, inte det också!!!
Copyright Klimakteriehäxan
Underbart! ❤️
SvaraRadera(våran yngsta var inte mycket större när vi byggde hus... och vi funderade på om vi ska installera rakuttag åt våra söner i badrummet!!? :)
Visst är det fantastiskt - du har ju en hel bunt redan ...
RaderaFinns det några underbarare händer (och fötter) än ett litet barns?
SvaraRaderaNej, säger jag med bestämdhet.
Bara att instämma!
RaderaEn ljuvlig känsla! Och så fint du beskrivit den. En känsla att ha med sig vidare i livet. Och nu är han redan fyra månader. Förstår att du gläder dig.
SvaraRaderaOch i dag fick jag veta att han kan vända sig när han ligger på golvet!!! Duktigt va?!?
RaderaHeisann, enig, det er noe helt spesielt med de små hendene til nyfødte barn!
SvaraRaderaJa det är det verkligen!
RaderaDet finns stunder man aldrig glömmer. En sådan är första mötet med ett barnbarn, ett litet underverk! Blir nästan rörd, bilderna går rakt in i hjärtat!
SvaraRaderaHa det gott!
Och direkt in i hjärtat tar de sig, de små liven! För att stanna där!
RaderaVilka ljuvliga bilder på ditt första barnbarn, eller rättare sagt på hans hand och hans söta fot i din(?) hand. Har det redan gått fyra månader - tiden går fort, även om man just nu inte har speciellt roligt.
SvaraRaderaVi klarade oss från hagel, men inte från snön. Fast den är som tur är redan borta.
Ja, det är min hand som håller foten. Tiden rusar fram! Haglet låg kvar på marken när jag till sist vågade mig ut.
RaderaDe små liven är underbara! För två år sen höll jag mitt yngsta barnbarn med så små händer och fötter.
SvaraRaderaHa det gott.
Man blir förundrad och ofantligt tacksam över att få vara med om det.
RaderaJa tänk ... Sonens händer är inte så små längre men åh så söta de var. Och vad de användes!
SvaraRaderaMen han är väl lite söt fortfarande ändå? :-D
RaderaDet är i alla fall min ... fast han är 33 och nästan 2 meter lång ... och har väldigt mycket större fötter än sin lille son ...
Jo, han är söt sonen, med sina stora bruna ögon. Tror flickorna tycker att han är det också. :D
RaderaDet gör de alldeles säkert ... och mamma är LITE orolig ...
RaderaKuldu fick med en fot i samma storlek, sött.
SvaraRadera