Det fanns en tid när vackra skor var oemotståndliga, höga klackar inget hinder. Grymma cowboyboots fick fart på salivavsöndringen. En visit i en av Roms alla skobutiker var en högtidsstund. Alla möjliga färger på fötterna, gärna matchat med väska eller kläder för övrigt. Formen på tån viktig. Minsta antydan om eventuell tantighet placerade snabbt en sandal tillbaka i hyllan. Skor ska faktiskt, för att vara riktigt trevliga, upplevas som – håll i er nu – sexiga!
Minns de röda italienska förföriska sandalerna jag hittade i en butik i USA. Minimal skinnremsa över tårna, riktigt hög och smal klack. En annan kvinna kom in samtidigt och bad att få prova samma modell. Expediten, en äldre man, kollade snabbt hennes fötter och sa, iskallt: Du ska nog titta på en annan sko, för man ska ha såna här fötter för att ha de här! Och så pekade han på mina ... Naturligtvis slog jag till. Med en rysning av sällhet bar jag lådan som en trofé på hemvägen.
Än i dag går jag gärna in i en av de allra lyxigaste skobutikerna. Inte för att handla, prislapparna är i det närmaste astronomiska, men jag betraktar det som en gratis konstutställning när jag tittar på vad stjärndesignern Jimmy Choo har att erbjuda sina potentiella (och uppenbarligen stenrika) kunder. De vackra skorna radar upp sig. Jag smeker dem med blicken. Nog för att mina fötter fortfarande fungerar, men så fina som de var för trettio år sedan är de inte, en hallux valgus-operation inräknad.
Passar inte skorna? Nähä, men vassego och prova kartongen, som en trött expedit lär ha sagt till en besvärlig kund i en skoaffär en gång. Och det är bara att konstatera: de här passar inte.
Fast jag har rader av andra vackra, sexiga, underbara skodon som jag samlat ihop under årens gång, även om de röda italienska från Miami inte finns kvar (jag gav faktiskt bort dem). Tittar på hyllan där mina finskor står och är snygga, jättesnygga.
Så snör jag på mig de svarta gympadojorna och går ut.
ser ut som något man skulle kunna hänga i julgranen!
SvaraRaderaMina prinsessfötter kan gå en mil utan problem, så var det inte för ett par år sedan...
Jag har faktiskt glittriga skor till granen ... Åhléns sålde dem för några år sen!
Raderaklart att man har glittriga skor till granen!
RaderaSå det lever en (liten) skofetischist i Klimakteriehäxan;-) Jimmy Choo - där ringer en klocka hos mig. Det kanske var hos dig jag lärde känna det namnet...
SvaraRaderaJag är raka motsatsen till dig. Har aldrig haft intresse för skor. Kan hända att jag hade fötter som kvinnan i butiken;-)
Jo jag gillar skor. Också ... klicka på min etikett "skor" får du se! Men jag är inte i klass med Imelda Marcos. Än.
RaderaHärligt! Har också gillat skor och gör det fortfarande. Men med två krossade stortår är det knepigt. Några skor från Jimmy Choo har jag inte men dock en väska. Däremot har jag kvar mina läckra, svarta, sittskor med röd sula, från Loboutin. Med skyhög klack. Och jag använder dem då och då. Men dansa i dem kan jag inte.
SvaraRaderaNu, gör jag som du. Tar på mig mina joggingskor. Men joggar gör jag inte.
Jag har ett par Choo som är underbara, man kan gå långt i dem. Kolla här!
Raderahttps://klimakteriehaxan.blogspot.com/2010/04/se-pa-mina-skor-andra-gor-det.html
Testar! Något hände....
SvaraRaderaOj, riktiga prinsesskor de nedre! Jag är alldeles för bekväm och lat för att gå i högklackat.
SvaraRaderaDe kallades för askunge-skor tror jag ... Ja ibland går lusten att vara "fin" över fort!
RaderaAh... En hallux valgus-frände. Älskade mina höga klackar på skorna ända tills det inte gick längre, tills skor blev ett h-e. Nu är det inget roligt längre, känner smärtan bara jag ser vissa skor. Som jag vet jag skulle såååå gärna vilja ha. Egentligen. Men nej, den operationen gör jag inte gärna igen.
SvaraRaderaFast det finns fortfarande bekväma med klack! Men man får leta lite. Oftast blir det utan klack, det är helt klart. (PS jag har t o m hallux valgus som etikett här på bloggen!)
RaderaHar inte dina fötter vuxit med åren? Det har mina! Både på bredden och längden, ännu i 30-årsåldern kunde jag klämma in fötterna i smala italienska 36:or som jag gärna handlade i affärerna runt Norrmalmstorg, där man ofta reade just den storleken...Numera drar jag minst en 37 med bredare läst. Men vad ska jag med finskor på skogen att göra...wow för att du sparat dina finaste!
SvaraRaderaHade 38 i det längsta, nu (efter två barn, jag tror att det spelar roll) har jag 39 och i vissa modeller 40. Önskar man hade behov av finskor lite oftare !
RaderaJag har aldrig kunnat gå i högklackade skor. Om man stapplar fram i dom blir dom aldrig snygga hur fina dom än var i hyllan.
SvaraRaderaNej för min del är det fotriktiga och bekväma skor som gäller :-)
Helt sant: alla kan inte gå i de riktigt höga, det har jag heller aldrig kunnat. Men nog har jag några sittskor också ... ;-D
Radera