Att vara i hatten

Det kan omöjligen ha undgått någon: det regnar. Det gör det ju förvisso emellanåt. Men det blåser också. Mycket mer, och mycket ilsknare än förr, skulle jag vilja påstå.

Ändå framhärdar folk i att släpa runt på ett paraply. I bästa fall ett hopfällbart, men de snyggaste är absolut rätt stora och kräver alltid en ledig hand, även i icke uppfällt tillstånd.

När paraplyet vänder sig ... "Little Girl Lamp", grekiskt
 designhantverk. Finns hos by Viktoria i Gamla Stan.

Jag har nu i alla fall gett upp paraply, nästan helt och hållet. Det försöker slita sig hela tiden, vränga sig ut och in, regnet letar sig in under det –och, inte minst, det är så löjligt lätt att ställa det ifrån sig för att sedan helt glömma att man burit på det alldeles nyss.

Visst har jag regnkappa med kapuschong, vilket ju borde räcka, men den försöker också vinden skoja med. Alltså ramlar luvan ner över pannan och gör mig blind ...

Fast nu ser jag framtidens regn och blåst an med tillförsikt. Jag har skaffat en regnhatt. Kostade bara några tior, kan knölas ihop i ficka eller väska och är inte ens särskilt ful (i mitt tycke alltså). 

Har just invigt den och kan konstatera att den inte blåste av skallen och att den tål vatten. Alltså kommer jag hädanefter att vara i hatten när busvädret inte går att undvika. Man tackar!

Copyright Klimakteriehäxan