tisdag, maj 31, 2022

Kan den ramelska låtskatten hitta en yngre publik?

Nog hade det varit kul om Povel Ramel hade stått på benen så att vi hade fått fira honom på 100-årsdagen! Men så blev det inte. Han dog 2007, 85 år gammal. /.../  

Så här kan Povel Ramel se ut om han nånsin hamnar på
Brunkebergs torg som det är tänkt. Där låg också hans
Idéon-teater. Bilden bär Jan Lööfs omisskännliga
signatur. Från "Sverker", Povel Ramel-sällskapets tidning. 
Nu har jag väldigt länge väntat på att en utlovad Povel-staty ska sättas upp i centrala Stockholm, men före 100-årsdagen blev det inte. Fast vi, Povels vänner, är ju vana att vänta. Helt obegripligt var det att han inte kom in i Swedish Music Hall of Fame som en av de allra första  det tog sexton år innan han kunde inta den fullständigt självklara platsen. 

Ett minnesprogram har han i alla fall tillägnats av kulturredaktionen på SVT, två timmar långt. Blev det bra? För all del. Där fanns den tydliga och vällovliga ambitionen att försöka intressera en ny och yngre publik för den ramelska låtskatten, man fick också höra och se olika originaluppföranden. /.../

Povel Ramel ligger begravd på Lidingö, där han bodde. På stenen står en liten vers han diktat själv, en vers som dottern Lotta fann på hans skrivbord efter hans död. Den ger oss Povel i ett nötskal: "Han skapade en tonrik väv / av ystra visor spunnen / så vill jag man ska minnas mig / ja så vill jag bli munnen". /forts

Att Povel är en stor idol i min värld framgår väl om inte annat av att hans namn minsann är en egen etikett här på min blogg. En ära han delar med en enda annan människa: Dolly Parton. Visst, de är väldigt olika. Men faktum är att de har många likheter också, om man tänker efter ...

"Underbart är kort" är ett av alla ungefär tusen fantastiska  sångnummer som Povel skapat. Det kan gälla som omdöme om hans liv också, det kunde gärna ha fått bli lite längre med många nya och underbara låtar ... även om 85 naturligtvis är en aktningsvärd ålder. Nog vore det också underbart om en yngre publik kunde hitta fram till hans låtskatt och se till att den får evigt liv!

Du läser hela min hyllning till Povel Ramels minne här, på News55. Gratis och öppet för alla första dygnet innan krönikan bara kan klickas upp av prenumeranter på sajten. 

Copyright Klimakteriehäxan

17 kommentarer:

  1. han skulle ha blivit en stor hip hop artist, alltid lika dagsaktuell

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och hade han skrivit på engelska hade han tillhört den absoluta internationella toppen ...

      Radera
    2. Lyssna på skönsång:
      https://www.usabloggen.se/tag/mondegreen/

      Radera
    3. många fina låtar, värt att klicka på det svartvita fotot

      Radera
  2. En makalös artist och ordekvilibrist!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  3. Jag läste din hyllning, underbart (är kort) och vilka minnen! Jag följde på TV nu också och det var ju mycket av artisterna runt om som jag kollade på och trallade på. Bladbergeri, hurra!
    Vilken begåvning har var!!!

    SvaraRadera
  4. Instämmer helt! "Underbart är kort", "The Sukiyaki Syndrome" och "Far, jag kan inte få upp min kokosnöt" är låtarna som har fastnat i min (tondöva) skalle;-)
    Sedan är jag inte riktigt säker på om hans texter skulle "passa in" i dagens samhälle 2022.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte alla, det har du nog rätt i. Men många har evigt liv.

      Radera
  5. Anonym8:48 em

    Japp! En stor artist. Tror aldrig jag sett honom live, dock! Men hans skivor funkar bra de också. Äger en samlingsbox. Borde spela den oftare !
    Och hans låtar går hem att sjungas bland mellanstadieelever! //Anna-Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du sjunger Povel med skolbarn!

      Radera
  6. Jag diggar dej jag diggar dej jag digg digg diggar dej!!!
    Mitt första jympapass som jag gjorde på F&S, så hade jag som nedvarvning: Måste vägen till Curacao gynga så!
    Han har verkligen gjort många underbara melodier!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja han är verkligen i en klass för sig.

      Radera
  7. Jag är ju också en Povelfantast och vet att jag såg den första revyn på Idéon 1960 med mina föräldrar. Jag var 10 år och förstod inte så mycket då, men det blev återkommande att se föreställningarna. Tror jag i princip sett alla . Och som barn och tonåring förstod jag nog inte alla kvalitéer men det gav mersmak.
    TV-programmet såg jag, men tveksamt om man med det når en yngre publik.
    Läste nu i kväll din fina hyllning och instämmer helt.
    Underbart är kort är en favorit, men det finns många-

    SvaraRadera
    Svar
    1. Revyerna började redan på tidigt 50-tal, tror att du och jag är ovanligt lyckligt lottade som sett många! Ett tag hade jag sparar programmen, tyvärr slängde jag dem. Hade varit kul att ha kvar tycker jag i dag.

      Radera
  8. Jag har alltid diggat Povel och vill tro att hans musik kommer att leva vidare. Håll musiken igång!

    SvaraRadera