Det finns äpplen som verkar mer sociala än andra. Det här ville absolut säga hej, kände jag! |
Jag börjar med en favorit bland barnböckerna: Jan Lööfs "Sagan om det röda äpplet". Både barn och vuxna gillar den, det är en perfekt högläsningsbok och man hittar hela tiden nya saker i bilderna, tröttnar inte.
Men det var ett grönt äpple som gjorde att jag läste min första bok av Annie Ernaux, "Sinnenas tid" (Passion simple).
Äpplet på omslaget drog till sig mina blickar och det var rea, jag slog till utan att ha minsta hum om vad jag köpte. Föga anade jag då att författaren sisådär tjugofem år senare skulle bli Nobelpristagare! I dag har jag nog läst nästan allt hon skrivit.
Visst vet jag att granatäpple inte är som andra äpplen, det är en helt annan sorts frukt, men här kommer det med ändå. För på omslaget till "Under valnötsträdet", en av få kokböcker jag behållit, finns granatäpplen tillsammans med annat gott, som fikon och nötter exempelvis. Mor och dotter Bergenström (Anna och Fanny) har gjort boken och den är härlig att bläddra i! Numera har jag också fått lära mig att granatäpplet i flera religioner har symbolisk betydelse. För judendomen betyder det fruktbarhet.
De goda saftiga röda kärnorna kan man njuta av hur som helst, passar också i en vanlig grönsakssallad! För att inte tala om den balsamvinäger som görs med granatäpple. Nu snackar vi godis på riktigt!
Copyright Klimakteriehäxan
boken med det vackra omslaget med Ernaux läste jag redan 2018, kul att hon fick Nobelpris.
SvaraRaderaJan Lööf är sonens och barnbarnens favorit, de har besökt Skrotnisse i Trollhättan.
Granatäpple + bananskivor = mums!
Blev tvungen att kolla - min första Ernaux-bok är från 1994. Granat+ banan har jag inte provat - än!
RaderaJan Lööfs bok är väl snart en klassiker. jag har sparat allt som Anna Bergenström varit inblandad i
SvaraRaderaDen förtjänar absolut klassikerstämpel! Han fick Expressens barnbokspris Heffaklumpen för den när den var nyutkommen, det var den verkligen värd!
RaderaJag är också förtjust i Anna B.
Sagan om det röda äpplet läste jag för barnen när de var små. Och Sinnenas tid har jag också läst, men tyvärr fanns det inget äpple på omslaget.
SvaraRaderaSenare upplagor kanske ersatte det syndiga äpplet med något mindre orm besläktat?
RaderaVåra barn älskade röda äpplet-boken, nu läser vi den för barnbarnen.
Det röda äpplet ja! Den Ernaux jag läste hade inga frukter på omslaget. Under valnötsträdet har jag också.
SvaraRaderaVi har en del gemensamt, helt klart!
RaderaJa vem har inte läst Sagan om det röda äpplet :) Men jag föll aldrig riktigt för den boken.
SvaraRaderaOj du är den första jag hört som inte gillar den!
RaderaOm jag ska vara ärlig föredrar jag granatäpplen för vanliga äpplen.
SvaraRaderaÅ den som du tycker vill säga hej skulle jag inte sätta mina tänder i. Tänker direkt på mask här. Men jag håller med, det äpplet har ett ansikte:-)
Är glad att jag slipper välja!
RaderaKan meddela att ingen mask fanns i min äppelkompis, den skar jag upp och nu ingår den trevlige polaren i en framtida äppelpaj!
Äpple är gott men granatäpple är lite svårt att få ut kärnorna.
SvaraRaderaJo man får jobba lite - och lämplig klädsel är badbyxor, brukar en matlagande manlig kompis säga ... för visst sprätter det!
RaderaSagan om det röda äpplet är ju en klassiker. Och kortfilmen är också bra.
SvaraRaderaUndrar om jag sett filmen??? känns inte så!
RaderaSagan om det röda äpplet läste jag för min klass förra året.
SvaraRaderaOch den gillades va? Kruxet kan förstås vara att i en större grupp kan inte alla se bilderna, som är väsentliga i den historien.
RaderaTack för intressanta tips.
SvaraRaderaTre säkra kort om du frågar mig.
RaderaHärlig bild på socialt äpple! Dina äppelböcker är favoritböcker för mig / Mariabokologen
SvaraRaderaJag log glatt när det där äpplet tittade på mig!
RaderaKul att vi gillar samma!
Sagan om det röda äpplet kommer jag ihåg sen barnen var små.
SvaraRaderaDu kanske kan den utantill??? jag kan den åtminstone bitvis!
RaderaHar inte läst någon av dessa. Inte ens Lööfs bok, tror jag.
SvaraRaderaT o m kokboken är rolig att läsa, faktiskt. Men jag vet, konkurrensen är mördande ...
Radera