Samlandet följer en alldeles egen logik, som inte sällan är omöjlig för en utomstående att förstå. Att samla är att aldrig riktigt leva i nutid. Man lever antingen för länge sen eller i framtiden, när sakerna man samlar äntligen ska nå sitt verkliga värde.
-Hanna Hellquist sätter i en krönika i Dagens Nyheter ord på något som väldigt många ägnar sig åt, i större eller mindre utsträckning: samlandet på prylar. Inte sällan handlar det om saker som samlaren innerst inne vet borde förpassas till soprum eller åtminstone till en secondhand-butik eller loppis ... men det där obestämbara nostalgianstrukna affektionsvärdet, det gör att samlingen bara växer. Samtidigt som behovet av döstädning bara ökar, i samma takt.
För att inte samla på något (annat än minnen), har jag en ofattbart stor samling av det mesta.
SvaraRaderaJag försöker ge bort så mycket jag bara kan, men naturligtvis borde jag rycka upp mig och göra en radikal utrensning. Men den sortens utrensning kolliderar ofta med min samling av minnen.
Döstäda har jag inte den minsta intention att göra — det överlåter jag med varm hand åt de stackarna som ska ta hand om dödsboet.
Bibeln kommer ned många goda råd:
Samlen eder icke skatter på jorden, där mott och mal förstöra, och där tjuvar bryta sig in och stjäla, utan samlen eder skatter i himmelen, där mott och mal icke förstöra, och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla. Ty där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara.
(Matteus 6:19-24)
Margaretha
Där ser man. Det finns bibelord - och så finns det Bibelord, såna an verkligen skulle behöva ta till sig även om man inte direkt är nån exeget.
RaderaDet finns komplexa frågeställningar kring det vida begreppet samlande.
SvaraRaderaMen området kan ju även gå in mot hobbies. (Att exempelvis samla på sig en Märklintågbana: Jag läste om Rod Stewart som har hela rum...medan min make har en mer modest samling, som ryms på ett utdraget vardagsrumsbord, när banan inte är nedpackad, vilket den mestadels är). Själv har jag haft olika hobbIies genom.åren, kopplat till samlande: Bl.a gamla dockskåp av typen Lundby, svenskt 1950- och 60-tal - men sen sålde jag bort hela den unika samlingen, men har sparade två, som står i ett gästrum.
Sen har vi ju dem som är hoarders och det har ingenting med någon hobby att göra; det är ju mer ett tvångsbeteende...De ssmlar t o m.på "skräp".
Att spara saker och ting, kan även vara en generationsfråga: Yngre generationer vill ju inte spara någonting - de kan t o m rensa för hårt, medan vi äldre kanske har sparat gamla leksaker och barnkläder, om vi har haft plats för det, vilket i nästa steg har sparat pengar för nya generationer (barnböcker, barnkläder, bokmärken, skidpulkor etc )
Jag bor i ett gammalt släkthus och är så glad att saker och ting som både kan ha ett ekomomiskt värde och ett affektionsvärde, finns sparat!
Nuförtiden har jag minimerat området sparande och även shoppandet av grejer (i min ålder har nan ju redan "allt"). Reser jag och är i en stad, kan jag dock ha svårt att motstå personliga ringar, såna som kan säljas i unika affärer, museieshoppar och vid hantverksbord och det bor en samlare i mig, för jag har nu alldelens för många...Dock har jag ordning på dem!
Och så böcker...Varför sparar man böcker man köpt och läst ut?! Jag tänker att det handlar om att man sparar på minnen och upplevelser och man gillar att ha ett eget "bibliotek": Jag tycker ett hem är trevligare med bokhyllor med böcker: Kala hem utan bokhyllor med böcker, visst känns de lite tomma och "historielösa"?!
Jag gillar hem där man kan ha saker och ting att göra - inte bara sova, äta och se på tv, om jag säger så.