Samlandet följer en alldeles egen logik, som inte sällan är omöjlig för en utomstående att förstå. Att samla är att aldrig riktigt leva i nutid. Man lever antingen för länge sen eller i framtiden, när sakerna man samlar äntligen ska nå sitt verkliga värde.
-Hanna Hellquist sätter i en krönika i Dagens Nyheter ord på något som väldigt många ägnar sig åt, i större eller mindre utsträckning: samlandet på prylar. Inte sällan handlar det om saker som samlaren innerst inne vet borde förpassas till soprum eller åtminstone till en secondhand-butik eller loppis ... men det där obestämbara nostalgianstrukna affektionsvärdet, det gör att samlingen bara växer. Samtidigt som behovet av döstädning bara ökar, i samma takt.
Inlägg
För att inte samla på något (annat än minnen), har jag en ofattbart stor samling av det mesta.
SvaraRaderaJag försöker ge bort så mycket jag bara kan, men naturligtvis borde jag rycka upp mig och göra en radikal utrensning. Men den sortens utrensning kolliderar ofta med min samling av minnen.
Döstäda har jag inte den minsta intention att göra — det överlåter jag med varm hand åt de stackarna som ska ta hand om dödsboet.
Bibeln kommer ned många goda råd:
Samlen eder icke skatter på jorden, där mott och mal förstöra, och där tjuvar bryta sig in och stjäla, utan samlen eder skatter i himmelen, där mott och mal icke förstöra, och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla. Ty där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara.
(Matteus 6:19-24)
Margaretha