Nummerbyrån

400 000  

-Så många svenskar har hittills sett "Den sista resan", långfilmen som Filip Hammar och Fredrik Wikingsson gjort. Filmen berättar hur de två vännerna försöker pigga upp Filips åldrande och livströtta pappa med en resa till hans älskade Frankrike. Det är den svenska dokumentär som dragit störst publik på bio någonsin. Nu har filmen valts  att representera Sverige när det är dags att tävla om de så eftertraktade Oscar-statyetterna. En klart udda deltagare i den tävlingen, det är jag rätt säker på, men vem vet? Jag tyckte väldigt mycket om filmen (trots att jag i många andra lägen är väldigt skeptisk till Filip&Fredrik).

1 - 2 - 3 - 4 - 5

Idag kunde man vakna till en vacker sensommarfredag när himlen verkar helt molnfri. Tillkommit till  morgonrutinen på fredagar har också fem frågor från Elisa Matilda, i dag en liten matematisk övning av enklare slag ...  

1. Vilka fem saker har du gjort i veckan? Badat, läst, flugit, träffat Stephen Fry (once-in-a-lifetime) och druckit öl (det gör jag nästan bara på semester).
2. Vilka fyra saker har du sagt i veckan? Eucharisto, Kalimera, Kalispera och Kalinichta. Och därmed har jag redovisat den större delen av mitt grekiska ordförråd.
3. Vilka tre saker kommer du göra i helgen? Äta skaldjur, städa, promenera om vädret tillåter.
4. Vilka två saker tar du med till nästa vecka? Ska fira en väninnas födelsedag och delta i en släktings begravning.
5. Vad är en sak du gör idag? Lämnar gamla glasögon till optiker för återvinning. Ni vet väl att man kan det? Glas och bågar används i fattiga länder. Att det pusslet kan gå ihop är svårt att fatta, men det gör tydligen det.

Önskar er alla en trevlig helg. Kanske fortsätter sommaren ett tag till? Men tyvärr tror jag att sista doppet i svenskt vatten är avklarat för i år. Får nöja mig med minnet av många simturer tidigare, plus dopp i hav och pool i Parga. Där det alltså blev öl till lunch, med bra utsikt.

En Mythos till den grekiska salladen passar bra!

Copyright Klimakteriehäxan

Nu lanserar vi BPM!

Hur många böcker läser du i genomsnitt per månad? Den frågan kommer som veckans helgfråga från Mia i bokhörnan, och det visar sig att jag blir riktigt nyfiken på vad svaret är –inte minst mitt eget, alltså! För jag vet inte alls hur många det blir! 

Dags alltså att lansera det nya måttet BPM, uttytt Böcker Per Månad. 

Tittar snabbt igenom min lista över lästa titlar från de senaste fem åren och finner att det varierar förvånansvärt mycket. 2020 läste jag hela 50 böcker, 2022 har antalet sjunkit drastiskt, till 31.

Men nu var det ju genomsnittet man skulle räkna ut. I mitt fall verkar mitt BPM-värde ligga mellan 3,5 och 4. Fast nog går det upp och ner med läshastigheten och koncentrationen, och nog uppskattar jag att hitta något riktigt lättsmält när jag klarat av en mer ambitiös text (som nu, med "Afghanerna" av Åsne Seierstad som jag inte är färdig med). Lägg till att jag gärna skippar böckerna som har över 350 sidor, de måste framstå som "livsnödvändiga" för att jag ska ta sats och hoppa in i dem.

2024 verkar ändå vara ett ganska hyggligt läsår, har avslutat 34 böcker hittills, böcker av mycket varierande slag. Somliga har jag tyckt riktigt bra om och andra har jag lagt ifrån mig med känslan av att tid blivit bortkastad ... men så måste det väl kanske få bli.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 151

TILLBAKAKAKA

-Plötsligt dyker det upp det där ordet, flera gånger, som från ingenstans. Lite otydlig betydelse tycker jag det verkar ha, men nog  handlar det om att ge igen, att hämnas. Mycket tyder på att det är barn som börjat med uttrycket, när man googlar får man upp exempel från snöbollskrig och att leka kull! Men ordet dök upp i politiska sammanhang redan för femton år sedan enligt ett tidningsklipp. Så jag är väl lite sen på bollen, men det kan jag stå ut med. Det som är Dagens ord för mig kan självklart vara urgammalt för andra.

Historier ur historien

Vilka historiska epoker och händelser läser du gärna om? Så lyder veckans kulturfråga från Enligt O. Och den är inte alldeles enkel att besvara.

Ser tillbaka på vad jag har läst och inser att det Hitler och hans anhang ställde till med inspirerat mängder av författare. Och jag har plöjt många skildringar av de hemska ogärningar som begicks, mot judar, romer m fl.

Den amerikanska kontinenten har också genomlevt stora omvälvningar som blivit litteratur. Jag tänker bl a på Mario Vargas Llosas böcker. Och sedan alla romaner om slaveritiden i USA och kampen för mänskliga rättigheter, från Onkel Tom och framåt.

Svensk historia har också bjudit på dramatik men inte lika blodig och omfattande. Historiska romaner är ofta ändå bra underhållning. Tänker på skribenter som Anna Laestadius Larsson, Herman Lindqvist och Maria Gustavsdotter. Fler finns.

Kanske är jag vid det här laget ändå i det stadium när jag tycker att vår egen tid har många märkliga berättelser att bjuda på, och att de räcker långt. Det tar ju bara några ögonblick innan dagens historier blir historia.

För övrigt ...

... är det e-bokens dag i dag. Vill man fira den? Tja, vi erbjuds i alla fall lite rabatt på nätköp, men det frälser förmodligen ingen som hittills inte bekantat sig med företeelsen. Själv är jag periodare, brukar hoppa på något erbjudande och läsa på plattan så länge det varar. Återvänder sedan till mina pappersböcker som är mina favoriter.

Copyright Klimakteriehäxan

Starstruck – ett semesterminne

Foto Ulla Westblom

Högg tag i armen på mannen (inte alltför hårt hoppas jag). Sa:
-Excuse me, but are you the person I think you are? och fick svaret:
-Yes, I probably am.
Visst var det han! 

Vi satt på en servering på strandpromenaden i grekiska Parga en kväll i förra veckan. Många människor passerade framför oss, alla sorters flanörer som njöt av den varma kvällen. Då säger Maken plötsligt:
-Kolla vem som kommer där!

Jag hann inte reagera. Men hör och häpna: karlen kommer en gång till! Mina bordskamrater förklarar att min rivstart från barstolen var att jämföra med när Usain Bolt lämnade startblocken under sin storhetstid. Och visst hann jag ifatt honom!

Att få mig "starstruck" (superimponerad av en idol, ungefär) är inte alldeles enkelt, jag har haft lyckan(?) att träffa på rätt många "storheter" i mitt yrkesliv, men här gick alltså en Stjärna, en briljant författare, komiker, skådespelare, programledare – ja är det något han inte kan? Bakom pannbenet på denne man rör det sig alltid blixtsnabbt  och när han skriver, det är bara att erkänna och kapitulera, är min engelska och hans verkligen inte på samma nivå, är det ens samma tungomål?

Nu fick jag ändå chansen att uttrycka min beundran, och när jag efter "I absolutely adore you" la till informationen "I am Swedish by the way" svarade han "TACK", inte på sitt språk utan på mitt.

Tänk att jag har träffat Stephen Fry (jo då, jag vet att man kan umgås både mer och djupare än så här men ändå)! Och vilken tur att vi fastnade på bild tillsammans (om än från långt håll), men att få till en selfie med honom hann jag aldrig tänka på. Är glad i alla fall över detta semesterminne!

Copyrught Klimakteriehäxan

Med possessivt pronomen

När semestern år slut (visst kan man väl ha semester även om man vanligtvis inte har ett jobb att sköta?) och vardagen tillbaka möter Ugglan & boken upp med veckans tema för Tisdagstrion, att hämta i böckernas värld. Denna gång ska det finnas ett possessivt pronomen: min, mitt eller mina i boktiteln.

"Mio, min Mio" är en av Astrid Lindgrens många bra böcker som inte alls bara passar att läsas av och för barn. Pojken Bosse hamnar i Landet i fjärran och ska bekämpa en riktig otäcking, riddar Kato. Tänker att jag verkligen borde läsa om den.

"Mina drömmars stad" är en annan bok med rätt många år på nacken som jag också skulle vilja läsa igen. Det är starten på Per Anders Fogelströms Stockholms-serie. Jag har läst hela, tyckte dock att skildringarna blev aningen blekare ju närmare vår egen tid historien kommer. PAF hade jag glädjen att träffa irl, en otroligt vänlig människa som inte alls krävde "kändis-behandling".

"Ta min hand" (Take My Hand) läste jag tidigare i år. Den är skriven av Dolen Perkins-Valdez och tar sin läsare med till Alabama, USA, på 1970-talet. Huvudpersonen drivs av en önskan att göra världen lite bättre och hjälpa unga flickor till större frihet, rätt till sin egen kropp  och bättre framtid totalt sett. Storyn har verklighetsbakgrund, vilket gör den extra intressant. Snyggt omslag har boken dessutom!

Hade gärna petat in skotska krimförfattaren Denise Mina i trion, men där finns ingen boktitel som passar och nu skulle det ju handla om just sådana, inte om författarnamn ... 

Copyright Klimakteriehäxan

Ta "Revansch" som ett tv-tips!

Anki Larsson hette en begåvad och mycket sympatisk skådespelerska som blev folkkär i tv-serien "Saltön", baserad på Viveca Lärns böcker. Men hon syntes i rader av andra tv-serier också, innan hon avled 2021 bara 67 år gammal.

En av dem, "Revansch" från 2019, blev jag nyligen tipsad om. Tio avsnitt finns på SVT Play, inget längre än en kvart. Vilken pärla!

Anki Larsson spelar Annbritt, kvinnan som för massor av år sedan förlorade damfinalen i badminton-SM på ett felaktigt domslut. En orättvisa hon inte kommer över, hon slutar tvärt med idrott och hon hamnar i alla sorters knipor. 

Då ställs frågan: kan hon komma igen, få revansch? Olle Sarri, som spelar Annbritts son, och Jimmy Lindström som psykolog är också bra i rejäla biroller, men det är Anki Larsson som är stjärnan. Se den lysa!

Copyright Klimakteriehäxan

Kalispera!

Visst är det väl skyltsöndag även om man råkar befinna sig i Grekland? Min skyltskörd är lite liten men ni får ändå en hälsning från Parga, en liten stad på fastlandet vid Joniska havets kust. Andra skyltar hittar ni som vanligt via BP. Parakalo!

 (Lägger f f g någonsin ut ett blogginlägg via min platta. Klarar inte att peta in länkarna verkar det som.)

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om talibaner

Läser just nu "Afghanerna" av Åsne Seierstad och är förstås helt fångad. Här hämtar jag alltså Veckans mening, den som Skriv-Robert efterlyser varje lördag. Jag läser om Bashir, Ariana och Jamila, tre afghaner vars öden författaren skildrar efter lång research och mängder av intervjuer. Vi vet ju att talibanstyret bit för bit lyckats föra landet tillbaka i tiden, från att ha varit ett västinspirerat samhälle till att nu ha en förtryckt befolkning. Det är framför allt kvinnornas situation som är hopplös. Ingen flicka får idag gå i skolan efter tolv års ålder, äktenskap är deras enda möjliga framtid.

Bara två gånger i livet fick en kvinna lämna sitt hem, då alltid klädd i vitt: när hon som nygift fördes till sin mans hus, och när hon bars ut klädd som lik, i en kista.

Copyright Klimakteriehäxan

Bokträff eller inte?

I helgen ska jag på en trevlig bokträff i Jönköping, brukar du gå på sådana tillställningar? Det är Mia i bokhörnan som undrar. 

Nej, tyvärr ska jag väl säga. Tror nog att jag skulle uppskatta det om det bara "hände", men det har det inte gjort. Buhu. Eller jag ska kanske bara skylla på mig själv ...? som inte ser till att det händer?

Copyright Klimakteriehäxan

Hur ska jag palla?

Visst är de vackra, de handbroderade blommorna i vårens milda färger? Jag tror att de flesta föreställer kungsängsliljor, som är Upplands landskapsblomma – och en art jag faktiskt aldrig sett irl.

Här är de nogsamt utformade i korsstygn och sedan har broderiet monterats på en liten fotpall. Nu har jag fått ärva den här pallen. Den är i skick som ny. Så då är frågan bara vad i all världen jag kan ha den till? För om man vill lägga upp fötterna högt är den alldeles för låg. Och inte vill man väl att någon sorts skosmuts ska fläcka de redan vackert fläckiga blommorna!? 

Om jag behövde insynsskydd i ett fönster skulle jag kanske kunna ställa den på högkant på fönsterbrädan. Men för att kika in genom våra fönster behöver man nog vara minst fyra meter lång ... Hjälp mig! Kan någon komma med ett bra förslag så att jag och pallen kan komma överens och bli sambos?

Copyright Klimakteriehäxan

På tal om kroppen

Kropp & själ (i handling, titel eller på omslag) ska vi presentera när det gäller veckans tisdagstrio så som Ugglan vill ha den.

"I kroppen min: resan mot livets slut och alltings början" är en djupt gripande självbiografi skriven av musikern och journalisten Kristian Gidlund som drabbades av cancer och dog bara några dagar före sin 30-årsdag. Tung läsning, men väldigt berörande också.

"Min vänstra fot" (My Left Foot) av Christy Brown är egentligen en tragisk historia som börjar på ett irländskt köksgolv. Där sitter barnet som de flesta tycker att föräldrarna ska lämna in på någon sorts institution, eftersom han är svårt funktionshindrad, född med CP. Men mamman ser något i grabben och hon visar sig ha rätt: den där pojken är både smart och energisk och klarar många svårigheter (om än inte alla), tack vare tårna på vänsterfoten. Stark bok, blev bra film. 

Kerstin Thorvall väjde inte för att skildra kärlek ur någon vinkel. När "Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig" kom ut väckte den visst rabalder, men det var ju författaren van sedan tidigare ... Hon beskrev själv sin text: den handlar om "saknadens terror, svartsjukans andnöd och den fruktansvärda svindeln av lycka när du då äntligen kommer." Ja, erotik är väl en blandning av kropp och själ?

Copyright Klimakteriehäxan

Prisvärt på fötterna

Ett märke att spana efter? Ser ut
som tfn till Göteborg men det
tror jag inte det handlar om ...

Hur gammal kan en sandal bli? Jag bara undrar. Och tittar på mina fötter, i naturbruna grekiska lädersandaler köpta i Platanias, i en liten gatubutik där allt såg handgjort ut (även om det kanske inte var det). Vi turistade på Kreta för över trettio år sedan, och det var då jag slog till.

Detta måste vara ett av de bättre köp jag någonsin gjort. Har använt dem varje sommar sedan dess. Sandalerna har blivit våta, jag har tagit dem på mig med kräm på fötterna, jag har gått i sand, på asfalt och gatsten och på grusstränder. Periodvis har de använts som tofflor inomhus, och bortsett från att färgen mörknat (solbränna!) ser de likadana ut. Men det vågade jag inte riktigt lita på, så när vi åkte till Kreta nästa gång, något år senare, letade jag upp sandalmakaren och köpte ett par till.

Var ju övertygad om att det första paret skulle ramla av fötterna förr eller senare, och då förmodligen förr. Gjorde de det? Icke! Dessa fantastiska skodon funkar än. Hittade de "nya" oanvända (efter tjugofem år) längst in i klädkammaren och blev riktigt glad, för även om par 1 går sönder i morgon har jag ett par fräscha, likadana, sommarsandaler för sisådär fyrtio år till. Snacka om prisvärt!

Sandaler hör sommaren till, och även om årets variant är på upphällningen kommer det väl fler tider för oss som älskar att lufta tårna, hoppas jag.

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltsöndag

Ja men lite så känns det. Andra söndagen i rad som jag i princip är skyltlös, BP:s bloggstafett till trots. Men man kan alltid kolla hos Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan,Tony, Åke – de kan ha haft bättre tur i skyltjakten! 

I brist på nytillskott dristar jag mig till att än en gång reprisera min absoluta favoritskylt. Väntar intensivt på att budskapet ska infrias.

Copyright Klimakteriehäxan

I sommarens soliga dagar ...

Wow vilken sommar vi fick av årgång 2024! Massor av sol, massor av värme. Till och med i dag den 8 september hoppar jag glatt i sjön, vars snälla vågor glittrar trevligt. Solhatten har också kommit till användning om än inte precis varje dag. Men jag blir påmind om en bild jag ramlade över på nätet, och den tycker jag fler ska få njuta av, så här är den!

Copyright Klimakteriehäxan (men bilden har jag lånat olovandes)

Veckans mening – om vår tid

Veckans mening, den där som fått mig att hejda mig en extra liten sekund, hur lyder den? Det är Skriv-Robert som frågar. Och jag vet direkt när jag hör Sven Wollter uttala de första orden i "Lady Chatterleys älskare" (Lady Chatterley´s Lover) av D. H. Lawrence att där, där har vi den. Boken (som vi just börjat lyssna på när vi åker bil) kom ut redan 1928 men meningen går lätt att föra över på den tid vi själva lever i, för även om vi rent privat kan ha det bra så är världen full av elände.

 Vår tid är i sig själv så tragisk att vi vägrar uppfatta den tragiskt. 

Copyright Klimakteriehäxan

Årets bokmärke?!

Minns ni Veckans bokmärke? Vi var ett rätt stort gäng bloggare som på lördagar brukade visa hur vi hittade tillbaka till rätt sida i den bok vi just läste. 

Gemensamt hatade vi "hundöron" i böcker, sedan kunde bokmärket vara ett gammalt kassakvitto, en föråldrad sedel, en souvenir från en resa eller något väldigt personligt, handmålat eller -sytt. I princip vad som helst, helt enkelt.

Det blev många bokmärken med tiden, nästan hundra för min del, och jag har försökt rensa, definitivt satsat på att inte skaffat flera. Fast nu råkade jag fastna för ett nytt! Inte för att jag brukar somna mitt i en text, men ändå! Håll till godo, ett nytt (och i mitt tycke skojigt) Veckans bokmärke kommer här! Ska kanske kalla det för Årets, för det blir sannolikt inte fler.

Copyright Klimakteriehäxan

Goda nätter växer inte på träd

"Det är skönt för skalder att få sova", vem var det som slog fast det någon gång för länge sedan? Det är i alla fall ett konstaterande som äger sin riktighet, och det gäller alls inte bara skalder, det kan jag garantera som aldrig diktat en rad mer än julklappsrim. Vid närmare eftertanke tror jag att den som skrev den där raden är en av de ytterst få poeter som jag lärt mig uppskatta: Gustaf Fröding. Och skalden minns jag också, Wennerbom hette han. 

Det har blivit dags för fem fredagsfrågor från Elisa Matilda, som lyckas hitta nya ämnesområden att rota i vecka efter vecka! Bra gjort! Här är dagens frågebatteri:

1. När snoozar du? Gärna varje morgon.
2. När vaknar du innan klockan ringer? När jag ska iväg på något viktigt.
3. När går du och lägger dig alldeles för sent? Kanske varje kväll, faktiskt. Eller jag släcker i alla fall väldigt sent även om jag ligger i sängen ... 
4. Är du morgon- eller kvällsmänniska? Garanterat kvälls-.
5. Hur många timmar med sömn får du? Satsar på åtta. Men sover ofta oroligt.

Med detta önskar jag er alla en god natt, så småningom ... helst utan jobbiga drömmar, ni vet de där som förvandlar människokroppen till en slarvigt hopvevad jättekåldolme insnodd i ett lakan ... Det är faktiskt ganska ont om goda nätter. De växer inte på träd, så att säga!

Copyright Klimakteriehäxan

Favoriter i bokhyllan

Torsdag betyder helgfråga från Mia i bokhörnan. Ibland blir det svårt ... som i dag ... eller vad sägs om Vilken författare skulle du säga är din favorit och varför? 

Tänker att jag gläds åt att ha inte en, utan rätt många favoriter. Kul med variation mellan stilar och genrer, verklighetsbaserat eller ren fiktion, eller som ofta en blandning av dem bägge.

Dock tycker jag mig märka att jag faktiskt läser fler kvinnors böcker än mäns. Ingen prioritering jag gör, det har bara blivit så. Och ibland känns det tryggt att plocka upp något av en författare man vet att man brukar gilla. En annan dag är det härligt att bli överraskad av en helt ny bekantskap, vilket ju inte prompt måste betyda att det handlar om något nyskrivet. Kanske väntar en sådan i hyllan där min olästa böcker står i kö ...?

Copyright Klimakteriehäxan

När The Beatles blivit bortglömda ...

The Beatles dök upp härom dagen, som ett nytt tema för tisdagstrion. Vi glömmer ju aldrig den kvartetten och den musikskatt som de skapade, låtar som betytt massor för mängder av människor, låtar med evigt liv. Samt, förstås, låtar som många artister gjort covers på, med väldigt varierande resultat.

Ett av förslagen till tisdagstrio levererades av Lottens bokblogg, och hennes första punkt var en film med Beatles-anknytning jag aldrig hade hört talas om: "Yesterday" från 2019. Lotten har sett den tre gånger! Klart jag blev nyfiken! Och nu har jag redan följt hennes råd och streamat den.

Historien är originell, för ingen i hela världen minns nu vilka The Beatles var. Utom en ung sångare som inte lyckas särskilt bra med sina egna låtar. Men när han framför "She loves you" och "Here comes the sun" (som han påstår att han själv skrivit) händer det saker!

Riktigt fyndigt är det, enstaka oneliners får mig att fnissa ("Det sker väl inga mirakel längre" – "Jo då, Benedict Cumberbatch har blivit sexsymbol"). Behöver jag nämna att det är ett rent nöje att höra de gamla musikaliska pärlorna i ny, lyckad version? Ed Sheeran, "den riktige", finns med på ett hörn, kul! Naturligtvis lite kärlek också. Sammantaget en riktigt trevlig brittisk feelgoodrulle. Du ser den på Netflix.

Copyright Klimakteriehäxan

Med musik i titeln

Ny kulturfråga från Enligt O idag: Vilka böcker med musik i titeln vill du tipsa om? Jag tänker på en svensk klassiker och två romaner som båda utspelar sig på Manhattan, i New York.

Först "Juloratoriet" av Göran Tunström. Den tar med sig läsaren dels till Sunne, dels till Nya Zeeland, med mycket kärlek och mycket sorg. Gör stundtals ont att läsa, men det är en fantastisk bok.

Så ett hopp över oceanen, till Chinatown, för en svängom: "Mambo i Chinatown" (Mambo in Chinatown) som jag tycker ger en liten inblick i en för mig helt okänd värld, bland kineser som valt att bosätta sig i USA men som ändå håller hårt på sina traditioner hemifrån. Dem bryter hon emot, den unga flickan som inget hellre vill än att dansa. Jean Kwok skrev.

"Mambo Kings spelar och sjunger om kärlek" (The Mambo Kings Play Songs of Love) gav sin författare Oscar Hijuelos Pulitzerpriset 1989. Bröderna från Kuba lyckas slå igenom med sin musik, speciellt sedan de medverkat i den på sin tid så berömda Lucy Show. Plötsligt vill alla dansa när de spelar! Hijuelos hade själv kubanska rötter och spelade dessutom jazz på amatörnivå, och att han var hemtam i miljöerna där Mambo Kings dyker upp är uppenbart.

Hur mambo låter eller hur man dansar till dess rytmer har jag för min del inte en susning om.

Copyright Klimakteriehäxan

När det är äppelår

Vid det här laget har vi konstaterat det allihop: 2024 går till historien som ett riktigt praktfullt äppelår. I varenda trädgård dignar aplarna av frukt, deras tyngd får grenar att rasa i backen. Och trädgårdarnas innehavare suckar över mängden fallfrukt som oftast behöver tas om hand och fraktas bort. 

Med lite tur kommer älgar och rådjur och förser sig under en fruktstund, men det verkar som om de väljer bort äpplena som ligger på marken och hellre plockar sitt godis direkt från trädet ... 

För något år sedan, ett annat äppelår, kunde en väninna berätta en liten historia som jag älskar. Har jag redan publicerat den här får ni ursäkta, fast jag tänker att den tål en repris ändå!

På koloniträdgårdsområdet där hon har en fin liten stuga har nästan alla äppelträd på sin tomt. Olika sorter, förstås, men ett äkta äppelår ger de alla riklig skörd. Det här året samlade en "kolonist" ihop äpplen familjen inte kunde ta hand om. Frukten las i en stor korg som ställdes vid grinden med en vidhängande lapp: VAR SÅ GOD OCH TA!

Det blev kväll, det blev mörk sensommarnatt. När det ljusnade visade det sig att någon blivit glad över det generösa erbjudandet. Fast äpplena låg kvar, uthällda på marken. Men korgen, den var borta.

Copyright Klimakteriehäxan

Trio med Beatles

Ugglan har denna tisdag klurat ut ett "ämne" för tisdagstrion som vid första anblick framstod som helt ohanterligt för mig. Det ska handla om Beatles (författare/huvudpersoner som heter som bandmedlemmarna, låttitlar/textrader, kanske en felstavad skalbagge - beetle - osv.) OK, jag försöker åstadkomma en alldeles ny Beatles-trio ...

Kommer av oklar anledning att tänka på en intressant John, fast han stavar utan h: Jon Krakauer. Han är journalist som specialiserat sig på att skildra värsta sortens äventyr, som att besegra Mount Everest. "Tunn luft" (Into thin Air) är riktigt spännande!

"Here Comes the Sun" är en av mina favoritlåtar när vi pratar Beatles. George Harrisson skrev den och visst lockas man att sjunga med när den visar sig, solen, ofta så efterlängtad! Chimamanda Ngozi Adichie hade antagligen inte den i tankarna när hon skrev "En halv gul sol" (Half of a Yellow Sun" eftersom den handlar om Biafra-kriget i hennes hemland Nigeria. Men en otroligt bra roman är det, med många dokumentära inslag.

Beatles grundade ett eget skivbolag, "Apple Records". Ni ser deras skivetikett här till höger! Eftersom vi verkar ha fått ett rent otroligt äppelår i hela Sverige kanske det är läge att slå ett slag för Görel Kristina Näslunds böcker om äpplen – det finns åtminstone sju och man kan lära sig mycket! Senast kom "Konsten att sköta ett äppelträd" 2015.

I Barndomslandet har ett enda äppelträd överlevt, utan att vara omskött alls om vi ska vara uppriktiga. Det har på senare år brukat producera mellan fem och tio äpplen, så högt upp i apeln att inte ens älgarna räckt dem. I år är det fullt av frukt! Men fortfarande svårt att få ner dem utan att de kraschlandar. Roligt ändå att trädet lever.

Det blir en fjärde som bonus också: "Strawberry Fields" ... bilden från sommaren 2023.

Copyright Klimakteriehäxan

Sommarkappans tid är slut – för gott

Ett beslut är fattat. Ett beslut som jag faktiskt inte tror att jag kommer att ändra. 
Jag ska aldrig mer köpa en sommarkappa. 
För vad ska jag ha en sommarkappa till? 

Jag har redan en lång, vackert olivgrön, och en kort, fukttålig, röd. Båda från en av mina favoritdesigners, Carin Rodebjer (har köpt dem på rea förstås ...). Dessutom en kort svart swagger (Gunilla Pontén) som jag haft i över 30 år.  Lägg därtill en lång vit regnkappa (Pontén igen, samma ålder) och en knälång, vackert och uppmuntrande blommig, regnrock. Hur ofta blir dessa plagg använda? Otroligt sällan, så enkelt är det! Ja nästan aldrig!

Det är inte det att jag vill klaga på vädret, som är varmare, vilket betyder minskat behov av ytterkläder. Men om säsongen för en vår/sommarkappa förr i världen var åtminstone fyra veckor (och ett måste till Valborg!) har den i dag krympt till nästan inga dagar alls. 

Regnplaggen borde däremot komma till användning. För regnar gör det, ofta och rejält numera. Ja idag blir det nog regnkappa, men annars ... Fast även där är värmen en komplikation: det blir bastuvarmt inuti den täta kappan, svetten lackar. Paraply är ingen lösning, för om det regnar blåser det nästan alltid samtidigt ... så ett gäng paraplyer får också vila.

Om jag ser mig om när jag rör mig utomhus kan jag tänka att jag är en av de få som kommit till insikt om sakernas tillstånd. För det visar sig ju att andra, som trots drygt 20 plusgrader känt behov att ha någonting utanpå shortsen och t-tröjan, de har sitt val klart: dunjacka. Men där går väl ändå gränsen, dit ska jag aldrig komma!

Fast det är bara behovet av sommarkappa som är utraderat. Behovet av sommar är konstant. Och kommer att så förbli. Får man tro SVT:s meteorologer kommer nya sommardagar redan denna vecka, dagens regn ska snart ta slut.

Bild: https://www.svt.se/vader/vader-idag

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om livets lotter

Har du gått och gnällt hela vägen hem från jobbet för att bussjäveln var sen i dag igen, så är det en kväll med världens paralympier du behöver. 

-Johan Croneman skriver i Dagens Nyheter om den inspiration man kan hitta när man ser de otroligt duktiga idrottare som gör fenomenala prestationer tros sina funktionsnedsättningar. Vi drar olika lotter i livet ... Paralympics pågår i Paris för fullt och Sveriges Television direktsänder. Måste dock bekänna att jag inte tittat flitigt alls, inte än i alla fall.

PS funderade lite över paraspelens logga och läser på Wikipedia: Den paralympiska symbolen består av tre agito i rött, blått och grönt, de vanligaste färgerna i världens nationsflaggor. En agito, från latinets sätta i rörelse, symboliserar rörelse och liknar en asymmetrisk halvmåne. Den har använts sedan 2003 men infördes först officiellt vid de paralympiska vinterspelen 2006 i Turin i Italien.