På sistone ... på semester

Fredag och Bokbloggsjerkan är tillbaka, efter lite semester. Vi har haft ledigt samtidigt, Annika och jag, visar det sig. Och nog är det väl så att ledigt från jobb och plikter betyder mera läsning? Jo, normalt sett är det det. Fast den här gången hann jag inte med så mycket, andra aktiviteter pockade också på.

Veckans jerka-fråga är nämligen: Vad har ni läst medan jag har varit borta?
Och i mitt fall blir svaret alltså kortare än det normalt borde ha blivit efter en två veckors resa. För på flyget över Atlanten läste jag bara tidning, löste korsord och tittade på film (och på tillbakavägen försökte jag sova men det gick sisådär). Väl framme på mitt resmål hittade jag Nora Ephrons "Jag gillar inte min hals" (I Feel Bad About My Neck) som jag trodde att jag redan läst, men det hade jag inte. Förrän nu alltså.

I resväskan hade jag den norska "Simma med de drunknade" av Lars Mytting och den blev det sedan. Ovanlig men inte riktigt värd de överord jag sett ösas över den. Fast visst läste jag hela, det var den absolut tillräckligt bra för.

En enda bok köpte jag i USA. Förr i världen när jag hade ärende dit lite oftare brukade jag ha en trave pocketböcker med hem, men dels kan jag hitta dem lika bra här hemma numera, dels var det inte billigare att köpa dem där. Den jag köpte, för extrapriset sju dollar i ett snabbköp, är "Flickan på tåget" (The Girl on the Train) av Paula Hawkins och en tredjedel in i den är jag klart fascinerad. Lär dyka upp på bio också.

Vad andra har läst kan man kolla här. Kanske fynd från bokmässan, kanske någon hyllvärmare, kanske någon alldeles ny bladvändare som man bara inte får missa? Har noterat att Elena Ferrantes böcker, både den om väninnan och uppföljaren, sitter i snart varje bokläsares hand på t-bana och buss. Sådant kan avskräcka mig. När ALLA läste "Da Vinci-koden" beslöt jag mig för att avstå och det har jag faktiskt gjort ...

Det blir inte så mycket läst när man kan ströva runt på Manhattan ...

Copyright Klimakteriehäxan

Mitt i pågående duell

Vad ska USA:s nästa president heta? Donald Trump eller Hillary Clinton? Svaret får vi först den 9 november, men sällan har väl två namn varit så dominerande i nyhetsflödet som just de där två.

Och när man som jag haft förmånen att vistas i USA ett par veckor på parkettplats (d v s i en tv-fåtölj i ett vardagsrum i Louisville, Kentucky) blir intrycken överväldigande. Kampanjerna som leder fram till valdagen 2016 förefaller slå alla tidigare rekord: i sändningstider, i publiksiffror, i tillströmning på möten, i spaltmeter och i sociala medier inte minst. Känslorna svallar.

Under mitt besök lyssnar jag på hängivna fantaster i bägge lägren. De är alla, oavsett sida, otroligt skickliga .... /.../

Det blev en hel del tv-tittande under mina veckor i USA, men jag hann träffa mycket s k "vanligt folk" också. Alla hade något att säga om Hillary och Donald. Praktiskt taget samtliga tyckte ändå, innerst inne, att de hade att välja det minst dåliga av två inte alls särskilt bra alternativ.

Du läser hela min text om intrycken av en märkvärdig, ovanligt intensiv valkampanj på News55. Jag befann mig mitt i en pågående duell!
Kommentera gärna, dela vidare så blir jag glad!

  Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema HASTIGHET

Vi kallar det gärna för att "flanera" när vi som turister strövar runt i en ovan och relativt okänd miljö. Det betyder oftast att vi bär på så lite som möjligt, att vi inte har bråttom – och kanske inte ens siktar på ett i förväg bestämt mål. Hastigheten är med andra ord låg, avstressad, bekväm.

Men andra gånger ser promenerandet helt annorlunda ut. Då har vi ont om tid, mycket att släpa på och trängseln på trottarer och i gatukorsningar irriterar. Det är omöjligt att ta sig fram tillräckligt fort.

Det är så hon har det, kvinnan som rusar förbi mig på ett övergångsställe på nionde avenyn på Manhattan i förra veckan.
Alltså får hon illustrera nyckelordet HASTIGHET som är tisdagstema nu.

Kan bara hoppas att kvinnan kom fram i tid, med alla prylar i behåll. Kanske fick hon rent av en minut eller två att pusta ut? Det behövde hon. Precis som vi alla när vi haft brådis.

Copyright Klimakteriehäxan

En särskild dag

I dag är en särskild dag: den europeiska språkdagen. Syftet med den är att lyfta fram språk och språkinlärning som någonting viktigt, intressant och roligt.

Det är ju det det är! Läsa, skriva, tänka betyder ord och språk, språk och ord. Lika viktigt, lika härligt oavsett kön, ålder, sysselsättning och omgivning. Och aldrig står det stilla i språkens värld, en ständig utveckling pågår, det är kul att försöka hänga med! Även om vi som har den självpåtagna rollen som språkpoliser gnäller understundom ...

Det är alltså ingen slump att en av mina "etiketter" här på bloggen heter just språk. Klicka på den (under det här inlägget) och du får upp en liten buffé av reflektioner kring ord och olika sorters sätt att kommunicera. 130 bitar finns det att botanisera bland.

Visste ni förresten att ett knep för att hejda demens lär vara att lära sig ett nytt ord varje dag? På valfritt språk, såvitt jag förstår. Och man behöver kanske inte välja exempelvis kinesiska, även på svenska finns det många ord som kan uppfattas som både nya och obegripliga. (Jag har ju börjat lista sådana här på bloggen, fast det hittills bara blivit ett dussin!)

På´n igen, helt enkelt! Det är ett helt år till nästa språkdag!

Copyright Klimakteriehäxan

Bästa köpet?

Nyss hemkommen från ett par veckor i USA känns det angenämt att gå in i "mina vanliga" affärer för att inhandla sådant jag behöver och, ibland förvisso, sådant som jag väl egentligen borde klara mig lika bra utan.

Med nuvarande eländiga dollarkurs känner man sig tveklöst som kusinen från verkliga vischan. Som när man ber om en portion pommes frites och tvingas upptäcka att den kostar 100 kronor när den hamnat på notan. Eller att inse att när man haft lyckan att hitta "gå två, betala för en" på teater betyder det likväl att biljetten kostar 650 spänn!

Fast ingen regel utan undantag, det gäller även i shoppingkvarteren. Se alltså mitt sprillans nya duschförhänge som jag just krokat upp. Inhandlat på den amerikanska motsvarigheten till Ö&B, ungefär, Biglots i Louisville, Kentucky. Blev mitt för den ytterst rimliga summan 80 kronor. Och väskan, en rätt så trogen kopia av Issey Miyakes Bao-Bao-modell tror jag, fick fylla flärdkontot, för överkomliga 320 kronor. I New York.

Bra köp båda två, inte sant? Inget absolut nödvändigt, erkännes. Men souvenirer som kan användas gillar jag. De här varar dessutom mycket längre än lite pommes frites. Och innehåller inte en enda kalori ...

Copyright Klimakteriehäxan

Hemma bajsar man bäst

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: den riktigt stora fördelen med att resa bort, det är att upptäcka hur skönt det är att komma hem.

För hur imponerande saker vi än ser och upplever på stort eller mindre avstånd från hemmet så är det ändå de små detaljerna som räknas, även om de kan verka futtiga.
Detta att lägga sig i sin egen säng! Trots att jag haft utmärkta bäddar där jag sovit under min resa!

Och ett modernare tillägg: att återförenas med eltandborsten. Stor att klämma ner i necessären, kräver både laddare och adapter. Fick alltså stanna hemma. Men nu är vi tillsammans igen! Jag känner återseendets glädje i hela munnen!

Men det kanske allra konstigaste – och jag vet att jag inte är ensam om upplevelsen – det är ändå att landa på sin egen vanliga toalett. Det måste finnas någon djupliggande psykologisk förklaring till varför man (jag i alla fall) efter återkomsten upplever bajsandet på hemmaplan som rena njutningen. Trots att jag inte tvingats till ståplatstoa i öknen eller hängt med rumpan över en pinne i skogen, utan haft tillgång till moderna muggar om än av olika snitt.
Bara att konstatera: hemma bajsar man bäst.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om bokpengar

"Alla författare sitter inte och skriver panka och hungriga i en skrubb. Omkring 40 hade en vinst på över en miljon kronor i sina företag 2015. Allra bäst gick det för Jonas Jonasson, mest känd för 'Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann'."

-Nyhetsbyrån Siren har tittat på svenska författare och deras pengar och Dagens Nyheter plockar upp resultatet i kulturdelen i dag. Jonas Gardell kommer tvåa i den bokliga inkomstligan, följd av Fredrik Backman. Normalt storsäljande Jan Guillou är förvisad till sjunde plats. Att "Hundraåringen" och dess uppföljare gett över 20 miljoner i vinst är beklämmande, tycker jag! Eftersom andra skribenter levererat mycket bättre alster. Men säljer det så säljer det, förstås, det kan man inte heller förneka. Och nu när bokmässan drar igång är författare och böcker i fokus. "Alla" kommer till Göteborg! Förvisso är rekordsäljarna på plats. Fast ännu fler som försöker sälja egna böcker, inte sällan utgivna  i mikroskopiska upplagor för egna pengar på eget förlag. Man hoppas på genombrott, letar läsare. En tuff bransch för majoriteten, som aldrig hamnar på topplistorna. Men som fortsätter att skriva, ändå. Vem vet, en dag kanske ...

The Big Apple

Jag vet inte hur det kommer sig att New York kallas just Det Stora Äpplet. Men nån gång ska jag försöka ta reda på det.
Den som landar på Kennedy Airport möts i alla fall av en praktfull frukt.

Själv såg jag det på väg hem från en utflykt till landet där Donald och Hillary nu dominerar alla samtal, i viss konkurrens med en och annan terrorist förstås.
Ber att få återkomma i ärendet!

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema FLUFFIG

Det är fluffigt där ute. Vyn över Manhattan från mitt tillfälliga sovrum är luddig i överkanten av låga och regntunga moln. Frihetsgudinnan som faktiskt finns med på bilden är dränkt i fluffigheten, men jag vet att hon är på plats. Jag såg henne innan taket över staden sjönk ...

Det är tisdag och jag ska strax lämna New York och åka hem. Men det är också tisdagstema och det är alltså FLUFFIG. Här är länken till andra tisdagstema-inlägg för veckan.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 12

KOMPETENSFÖRSÖRJNING

-Så heter tydligen numera det vi förut brukat tala om som utbildning. Detta enligt statsrådet Ylva Johansson(S), avlyssnad tvärs över Atlanten med benäget bistånd från hemmafronten. Så kanske måste Gustav Fridolin (MP) trycka nya visitkort: kompetensförsörjningsminister.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT på amerikanska

"Om skorna inte passade när du provade dem i butiken passar de inte senare heller."
"Man får äta mer än en efterrätt!"
"Allt du ogillade med din egen kropp när du var 35 kommer du att sakna när du är 45." 

-Nora Ephron, mångsidig och jättebegåvad och tyvärr för tidigt död, lyfter fram en lång rad saker hon önskat att hon vetat redan som ung. De finns i hennes bok "Jag gillar inte min hals" (I Feel Bad About My Neck) som jag just läst ut efter att ha lånat ur bokhyllan hos min väninna jag gästar i Louisville, Ky.

Bokbloggsjerka i födelsedagsfunderingar

Relationen mellan födelsedag och böcker är för mig alldeles självklar. En födelsedag utan ett bokpaket har aldrig varit värd namnet (inte en julafton heller för den delen). Och den principen håller jag fortfarande på. Tror faktiskt att mina egna barn har samma uppfattning som jag.

Ibland är det svårt att komma på "rätt" presentbok. Ibland är det enkelt. När ungarna var små hamnade man lätt på något som Jan Lööf hade skapat. Och "Födelsedagspresenten" var ju en självklar kandidat!

Men den boken har, liksom andra av Lööfs verk, utlöst viss diskussion. Inte PK, alltså inte politiskt korrekt. Knepigt med kvinnosynen, "fel" bild av svart trummis, en och annan synlig fördom – eller?

Jag gillar Jan Lööfs böcker. Tycker rent av att han är genial. Hade aldrig ägnat de påstått fördomsfulla inslagen en tanke. Vad det nu säger om mig? Men fortfarande är "Sagan om det röda äpplet" en av de barnböcker jag allra helst ger bort. Den har getts ut i ett antal nya upplagor. Men även "Födelsedagspresenten" har tryckts om.

Bokbloggsjerkan denna vecka handlar alltså om födelsedagar på ett eller annat sätt. Jag är lite ovän med den dator jag använder för ögonblicket, så det blir kanske varken länk eller bild ... men en jerka blir det ändå! Och en födelsedag utan bok är ingen födelsedag!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om kvinnor i politiken

"Any woman who understands the problems of running a home will be nearer to understanding the problems of running a country."

-Sagt av Margaret Thatcher (1925-2013), konservativ partiledare och brittisk premiärminister. Möjligen något för Hillary Clinton att plocka upp i pågående infekterad debatt inför presidentvalet i USA. Jag är för tillfället på besök i Kentucky och kan förstås inte låta bli att titta på nyheterna, fulla av Trump och Clinton på olika vis. För att inte tala om mannen som tänkt bli tredje valmöjligheten, Gary Johnson. Han gjorde bort sig praktfullt i går genom att fråga "Vad är Aleppo?" i direktsänd tv-intervju. Reportern tappade hakan, sa "Du skämtar?". Johnson skämtade inte utan fick bli informerad om staden i centrum för den syriska flyktingkatastrofen. Thatcher hade aldrig missat en sån fråga. Inte Hillary C heller. Men med Trump vet man inte så noga. 

Redo för Bridget Jones igen?

Jag skulle läsa den senaste boken om Bridget Jones men kom av mig. I "Mad About the Boy" visade det sig att hon hade blivit änka och ensam med två små barn och var utsvulten på kärlek och, inte minst, sex. Inte var jag beredd på att Mark Darcy skulle gå och dö! Men nu har han återuppstått. Det blev nödvändigt för att få till en tredje film om Bridget. Filmen, "Bridget Jones's baby", har premiär i dagarna.

Varför Mark Darcy nu fått nytt liv vet jag inte, men man kan ju misstänka att det finns vissa pekunjära skäl för det. Hur som helst har Renee Zellweger övertalats göra en ny tolkning av anti-hjältinnan, som gör så mycket fel - men som vi gillar ändå!

I det nya livet har i alla fall Bridget och Mark tagit ut skilsmässa och Mark har faktiskt hittat en ny fru. Men har man gemensamma barn måste man ju ses ibland. Och det blir en utomäktenskaplig affär mellan exmakarna. Samtidigt har Bridget också hittat en ny karl som verkar hyggligt lovande.

Ni har redan förstått vartåt det barkar:Bridget blir gravid. Och vet inte om hennes två redan existerande ungar är på väg att få ett hel- eller ett halvsyskon ...

Eftersom jag haft så kul med Bridget hittills går jag mer än gärna och ser den tredje filmen! Sedan kanske Mark Darcy går och dör igen? Men Bridget Jones lever självklart vidare!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om strykning igen

"Jag vill själv stryka mina kläder innan jag ska in på scenen! Det är rena terapin!"

-Minns ni Petula Clark? En gång superpopulär brittisk popsångerska. Hon är 83 nu men jobbar på. I oktober är det turnestart igen och i kontraktet står att det ska finnas både strykjärn och strykbräda i logen. Samt en flaska portvin. Kanske är det ett tips till oss som inte gillar slätgöring (scrolla!) ? Det blir roligare med portvin! Värt att testa men sanningen är att jag inte är så förtjust i portvin. Heller.

Tisdagstema ENVIS

Tisdagstema denna vecka är ordet ENVIS och nog vet jag att det är meningen att jag ska bidra med en egen, helst nytagen, bild. Men direkt kom jag att tänka på en av mina sanna Youtube-favoriter och bättre illustration av ordet envis går inte att hitta, speciellt inte en lika urgullig! Så den fick det bli!

För fler envisheter klickar du dig vidare hit! Trevlig tisdag! I bästa fall behövs inga gummistövlar alls!

Dagens ord (11) i säsongens början

STÄNKÄLG

-Årets älgjakt har precis dragit igång. Folk med bössor och röda mössor drar ut i markerna för att ordna viltkött i frysboxen. Till sin hjälp har de vältränade hundar som vet att nosa upp Skogens Konung och sedan driva djuret i en riktning där jägarens skott kan göra slut på dess liv för gott. Men det är ändå inte alltid hundar och drevfolk som får ut älgen i gläntan eller på hygget. Ibland kommer en alldeles av sig själv, utan att veta att faran lurar. Det är, så vitt jag begriper, en stänkälg! Ett villebråd som har otur, i kombination med en jägare som har tur.

Visst ser du älgen? För långt bort, för kort glugg ... det fanns en kalv också.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens nya ord 10

SLÄTGÖRING

-Inte visste jag att det finns en egen beteckning på en sorts köks/hushållsarbete jag betraktar som ett nödvändigt ont och ofta gör vad jag kan för att hoppa över. Men de som en gång gått en gammaldags utbildning för folk som ville bli bättre på att ta hand om sina hem, de fick ägna sig åt slätgöring. Ordet, sprillans nytt i min vokabulär, står för att mangla och stryka! Och det kom förstås till långt innan vi köpte mangelfria lakan och skjortor i strykfri bomull. Ändå vet jag många som envist fortsätter att mangla och stryka, ibland hamnar till och med trosor och kalsonger på strykbrädan, något jag absolut inte begriper. Däremot måste jag hålla med om att nymanglade lakan har sin charm, men den har de företrädesvis på hotell ... och den går faktiskt ganska fort över ...

Copyright Klimakteriehäxan

I hetaste laget

Förvisso har jag varit journalist i femtio år. Och nog har jag lärt mig ett och annat genom åren. Vant mig vid att resa och packa, rätt och snabbt, för olika sammanhang och klimat. Så småningom också insett vikten av det lilla ordet "research".
Desto mer pinsamt att inse, att jag just nu missat gruvligt på just den punkten.

Inte var ordet research något man hörde på Arvika Nyheters redaktion 1965. Jag vet inte när det dök upp på allvar, däremot vet jag att i dag är journalister som specialiserar sig på att gräva, undersöka, ja alltså researcha – de är guld och all respekt värda.
Men här står jag nu och känner mig som en idiot eller möjligen nybörjare.

Jag har bokat en resa som strax ska ta sin början. Det bär iväg till Louisville i amerikanska delstaten Kentucky, där min väninna sedan över trettio år, Barbara, bor. Äntligen ska det bli av! Hon har varit här och hälsat på, vi blev kompisar i Guatemala, har mötts i Köpenhamn, Miami och i Washington DC, men det där med att jag skulle komma iväg hem till henne, det har verkat ogenomförbart. Tills nu.

Beslutet blev fattat i flygande fläng. Klev in på en resebyrå bara för att kolla läget. Den vänlige mannen bakom disken knappade frenetiskt och kom upp med något som både han och jag betraktade som ett kanonpris: tur och retur Louisville, med stopp i New York på hemvägen, för under 5 000 kronor. Jag slog till direkt, utan att kolla om den jag skulle besöka faktiskt skulle finnas hemma när jag kom ...

Att researchen därmed lyste med sin frånvaro är solklart. Ännu konstigare är att jag inte hade den minsta fundering över vilket väder jag skulle komma till.
Barbara bor, visar det sig, i tropikerna. När jag släpat upp resväskan för att börja packa kollade jag, bara så där i förbifarten, vädret på mitt resmål på en nätsajt. Trodde inte mina ögon.

Inser nu att vi nog aldrig pratat om klimatet på hennes hemmafront.
Louisville, Ky, hade för dagen 35 grader. Celsius. Plusgrader. Det ska det vara dagen när jag landar också. Kanske kör man filmklassikern "I hetaste laget" på planet över Atlanten?

Då ska ni veta att jag svurit på att aldrig mer åka till Medelhavet mellan midsommar och september, eftersom jag anser att det är för varmt. Nog för att jag bott och arbetat i varmt klimat, men då med en tid att vänja sig och med upparbetade rutiner för att hantera det. Som att man alltid behöver en jacka eller kofta i heta länder. Inomhus, alltså.

En period reste jag rätt regelbundet till Panama, ett ställe där man sällan fryser. Jo, inomhus. Jag var aldrig där utan att tappa rösten. Kanske var det vilsamt för mina arbetskamrater, jag tvingades ju faktiskt hålla tyst ibland ... medan luftkonditioneringssystemet surrade på.

Alltså är jag på väg till en plats där vädret kommer att vara odrägligt. Bara att glömma det där med att strosa på stadens gator, knalla runt mellan hus och parker och titta på folk. Minns hur det var när jag och en annan väninna checkat in på hotell i San Antonio, Texas, och gick ut för att se oss om.

Folk kom rusande till fönstren, pekade på oss, skrattade: Titta! Två idioter som GÅR TILL FOTS!
Naturligtvis hade de rätt. Ingen människa kunde promenera där. Det blev snabb retur till hotellet, där a/c:n skötte temperaturen.

Jag har redan börjat svettas inför resan till Kentucky. Så klart, eftersom jag nu fått plocka fram det svalaste jag vet: linnekläder. Som måste strykas innan de tillåts bli "naturskrynkliga". Behöver jag påpeka att jag inte bara ogillar hög värme utomhus, jag hatar att stryka också?!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord (9) hörs från Finland

PAPPERSLANDSKAMP

-Det pågår en idrottsklassiker denna helg: finnkampen. Nu i Tammerfors, och i en tv nära mig. Med en gnistrande Susanna Kallur bland annat, man kan bara kapitulera inför hennes energi och glädje när hon är först över mållinjen. Hon gjorde sin första finnkamp för ARTON år sedan! Men att prata om det här traditionella och nationella duellen mellan Sverige och Finland som en papperslandskamp, det har jag aldrig förr stött på. Som tur är förklarar Jacob Hård, SVT:s kommentator, vad som avses: man tar samtliga deltagares årsbästa och drar av de tidigare resultaten slutsats hur det ska gå. Sedan kanske verkligheten vinner över pappersvarianten, det återstår att se.

Copyright Klimakteriehäxan

Böcker på bio

Böcker blir film. Ibland säljer förlagen filmrättigheterna redan innan boken kommit ut, så starkt tror man på det sug som kommer att uppstå hos biopubliken. Ibland blir det inte alls lyckat ... men ibland går det hyggligt, ibland kan det rent av bli riktigt bra.

Veckans bokbloggsjerka ska handla om böcker som blir film. Annika skriver att hon
"med få undantag har blivit riktigt besviken på hur någon kan 'slakta' en bok och göra en skitfilm av den. Hur är det med dig? Har du sett en film som kanske till och med var bättre än boken (eller lika bra), eller har du läst en bok som du tycker ska bli film?"

Rent generellt är jag orolig för att se en filmatisering av en bok jag läst och gillat. Men att "En man som heter Ove" nu till och med får chansen att vinna en Oscar kan jag förstå. Dock vill jag inte se en enda av Backmans andra böcker på bio!

Teckning Gunilla Bergström

"Flyga drake" (The Kite Runner) av Khaled Hosseini var just en sån roman jag inte tänkte se som film. Men så hamnade jag på ett flygplan där den erbjöds och jag tittade ändå. Och faktum var att det var helt OK. Fast naturligtvis innehåller ursprungstexten oändligt mycket mer nyanser och detaljer än vad filmen någonsin kan få med.

Av böcker jag nyligen läst finns flera som skulle kunna bli jättebra film. Jag tänker på "En bön för de stulna" (Prayers for the Stolen) av Jennifer Clement och Katarina Wennstams "Skuggorna". Men helt säker på att jag köper biobiljett är jag inte ... det blir rätt ruskiga rullar båda två ... fast jättebra mellan pärmar!

Vilhelm Mobergs serie om utvandrarna från Småland kan jag inte låta bli att tänka på i Jan Troells tolkning. Minns kanske mest av allt Monica Zetterlunds fantastiska Ulrika, faktiskt bättre på bio än i boken!

En filmvariant som jag verkligen uppskattat lika mycket som böckerna är serien om Alfons Åberg, Gunilla Bergströms grabb som vi tagit till våra hjärtan. Per Åhlin stod för överföringen till rörlig bild, Björn Gustafson läser texten kongenialt. Att jämföra med Lena Anderssons underbara bok "Linnéa i målarens trädgård" som blev en riktigt tråkig film!

Från hyllan med så kallad barnfilm lyfter jag också gärna fram "Hugo och Josefin" efter Maria Gripe och så, naturligtvis, Astrid Lindgrens "Ronja Rövardotter" som Tage Danielsson flyttade till bioduken.

Copyright Klimakteriehäxan

När man är en senåring

Ett ord kan betyda så mycket. Ta till exempel ordet PENSIONÄR. Vad framkallar det för bilder? En stapplig gubbe eller gumma som hasar fram i filttofflor bakom rollatorn, med kaffefläck på tröjan, ständigt trött, omgiven av en diffus lukt av svett och urin? Hu!

Inget kan vara mer fel, det vet vi ju, även om det naturligtvis går att hitta kandidater längs hela skalan, från pigga bloggarfenomenet Dagny Carlsson som passerat 100 till en nedgången uteliggare vars framtid helt enkelt inte finns, trots att hen inte är lastgammal. 

I Norge har man precis som i Sverige exempelvis pensionärsbiljetter i kollektivtrafiken. Men det heter HONNÖRSBILJETT. Äras den som äras bör! SENIOR kallas också äldre medborgare. Det sammanslagna SENIORMEDBORGARE känns onödigt långt. ÅRSRIK är ett begrepp som /.../ 

Ja vad är det det där lilla ordet "pensionär" signalerar egentligen? Och hur bra stämmer det? Är det inte på tiden att vi hittar en ny etikett som bättre passar ihop med nutiden? Vi lever längre och friskare liv, många fortsätter jobba efter 65, en del blir rent av mer aktiva när man lämnat arbetet.

Kul om du läser, kanske kommenterar och rent av delar den här texten som finns i sin helhet här, på News55, nyhetssajten för dig som vill hänga med men slippa tramset!

Copyright Klimakteriehäxan

Det var då det ... #tbt

Vi gjorde en utflykt till Bahamas från Miami. Sol, vind, vatten. God förtäring. Köpte en stråhatt i en liten turistshop i hamnen när vi kom fram, den behövdes – och jag har den faktiskt fortfarande kvar, tretti år senare!

Ett och annat har dock förändrats, förutom att åren gått. Till exempel är det betydligt glesare mellan såväl cigaretterna som paraplydrinkarna numera ... och glasögonen är inte lika starka, efter starroperationer. Men om någon undrar om jag vill hänga med till Bahamas en sväng igen så är svaret ja!

Copyright Klimakteriehäxan
Och ni minns kanske att jag försvenskat ThrowBackThursday till TillBakatittpåenTorsdag: #tbt!