Inte vet jag varför. Men min längtan, mitt behov av musik är nästan borta. Förr i världen snurrade skivspelaren ofta med lite blandad kompott: amerikanska singer-songwriters, svenska visor, Taube, Jan Johansson, Alberta Hunter, jazz av snällare modell, Povel Ramel, Monica Z. Visst har vi fortfarande en grammofon och dessutom cd-spelare. Ändå händer det så gott som aldrig att jag bläddrar fram någon gammal favorit. Än mindre letar jag upp ny musk.
Därför blir jag väldigt överraskad när jag känner suget: det där vill jag verkligen lyssna på! Ser nämligen i tidningen att en av mina gamla idoler, Carly Simon, efter arton år och vid 83 års ålder, kommit ut med ett nytt album. En period av mitt liv var hon nog den vars skivor jag spelade flitigast, hon var min vän, hennes röst mitt stöd i livet, hennes texter tog tag i mig.
Nya skivan heter "Comes in Waves" och är naturligtvis en sensation i musikvärlden, oavsett vad man tycker om resultatet. Den släpptes igår. Att göra comeback vid Carly Simons ålder (ja det är förstås bara en siffra ...), samtidigt som hon drabbats av både cancer och Parkinsons sjukdom, är naturligtvis otroligt starkt. DN:s recensent kallar plattan "fullkomligt trollbindande" och det säger man sannerligen inte ofta om ny musik!
På sitt Instagramkonto skriver Carly Simon "I’ve been living with these songs for a long time. Most of them were written and recorded here on Martha’s Vineyard, surrounded by the water, the weather, family, memories, and all the things that have a way of finding their way into a song."
Kanske är det rent av så att det i en av låttexterna på skivan finns en sammanfattning av min kärlek till Carly Simon? Hon skriver: ”I'll love you till the ocean / is folded and hung up to dry”. Hon har bra hand med både ord och toner, den kvinnan. Den här skivan måste jag höra.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Jag förstår vad du menar, det med att man med en högre ålder kan notera att aktiviteten kring vissa kulturutbudsområden, där ju att lyssna på musik kan ingå, kan klinga av med åren.
SvaraRaderaJag tror att det inte bara handlar om ålder: Jag tänker att det även till viss del kan kopplas till dagens lättillgängliga utbud med Spotify etc, där man kan spela vad man vill, när man vill - och även var man vill , med sina digitala enheter... Kultur och framför allt musik, har även en tendens att i dag mer "passera revy" och det är lätt hänt att man helst går tillbaka till sina gamla favoriter, även om jag försöker att ta in nytt.
Utbudet är ju ockdå så vida brett i dag och det är ju samma med filmer: Förr var det ju filmer som "alla" såg, som man då också bredare kunde diskutera, för "alla" hade sett dem. I dag måste man ju vara så snabbt ute för att se nya filmer, för de går inte så länge på biograferna: Samhällets olika flöden har verkligen "skruvats upp" och då det kommer till ny film kan jag känna mig helt borta, även om yngsta barnet är väldigt inne i detta att recensera nya filmer. Och av ex. Netflix och Drakens utbud, så.är det ju så stort, att man kan sitta och välja vad man ska se, så till slut orkar man inte se nåt.... :)
Dock märker jag hur årens musiklyssnande har satt sina spår: Rätt ofta kommer olika gamla melodislingor upp i mitt huvud - och nu då du tog upp Carly Simons, fick jag ju "You're So Vain" i mitt huvud. I övrigt är väl Carly och Carole King i samma ålder?