Kanske väntar man sig inte när man börjar läsa en deckare att den ska bjuda på vackrast möjliga skildring av svensk prakt i form av sommarblomster. Men det får man ändå i "En liten droppe blod" av Christoffer Carlsson, som skrivit en rad kriminalromaner men som jag av oklar anledning hittills aldrig läst, trots alla lovord han brukar få. Nu slås jag av vilken naturvän han måste vara innerst inne
– ja, kriminologer kan nog behöva tänka på något vackert emellanåt. Här bjuder han (och jag) på Veckans mening, den som
Skriv-Robert efterlyser på lördagarna:
Blåklockor, kaprifol, kungsmynta, stäppsalvia och stockrosor, allt det vackraste har sin tid nu och doftar vildsint och starkt, nästan för mycket, näsan vet inte riktigt vad den ska göra av allting.
Copyright Klimakteriehäxan
har inte heller läst Christoffer Carlsson trots att jag tänkt det så många gånger och trots att jag tycker att han är en så sympatisk och trevlig person. väldigt fin mening. jag rekommenderar min mening också. är väldigt fäst vid den
SvaraRaderaHar hamnat i exakt samma läge som du med CC -utan att riktigt fatta varför. Nu kan jag konstatera att han skriver bra!
Radera