Smycken är trevligt.
De behöver inte vara äkta och dyra. Men kul, eller vackra rent av. En extra liten poäng i exteriören.
Fast det finns ju gränser.
Min gräns går absolut vid mobilen.
I dag får tre designers en helsida i morgontidningen för att de gjort något märkvärdigt: de har utformat smycken för mobiltelefoner.
Men hallå!!!! Försök inte! Mig kan man lura (nåja) att köpa både det ena och det andra – men aldrig aldrig aldrig ett mobilsmycke!!!
Den äldre typen av mobiler hade oftast antennen utstickande. Vilket åtminstone för min del resulterade i att den alldeles för ofta satte sig på tvären i fickan och fastnade. Signalerna fortsatte, men mobilen den vägrade komma upp eftersom antennen kilat in sig bland sömmarna – och när man äntligen fått loss den hade den uppringande tröttnat och lagt på.
Nu påstår jag inte att jag missat något livsavgörande samtal av den här anledningen. Men faktum kvarstår: det är helkorkat att hänga på lite extra tjafs på mobilen. Gå inte på den luringen! Klistra på en namnlapp, vetja, det kan vara praktiskt när man (för åttitåttonde gången) glömt var man lagt sin kontaktmaskin.
Och sätt smyckena där de både syns - och är ur vägen. Det blir såväl bärarinnan som hennes omgivning gladare av, garanterat.
Copyright Klimakteriehäxan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar