Hur fredligt är Hultsfred?

I går spelade Mando Diao.
Sonen är på plats och låg i startgroparna.
-Gillar du dom?
-Nä inte egentligen, men jag har ju betalat!
Det är festival i Hultsfred.

Så länge jag haft något att säga till om har jag tvärvägrat. Har haft bilden helt klar:
livsfarlig trängsel, fylleri bakom varje tallrot, lera, iskalla regnskurar, slagsmål, överfallsrisk, ficktjuvar – inget saknas i min bild. Och jag har fått den bekräftad av folk som varit där. Fast ingen tonåring jag känner skulle någonsin vidgå problemen, utom möjligen leran och regnet.

I år är det utsålt, och så vitt jag begriper trängre än någonsin. Men sonen är myndig, inte helt ovan vid öl vad jag förstår och ja, han tog en del tjocka tröjor med sig. Sa han åtminstone när jag frågade. Sparpengarna ryker, men den här utflykten var hett åtrådd.
Nu blänker bilderna in i tidningar och tv och jag spanar energiskt: syns han? Är det han som står längst fram och viks dubbel av 30 000 fans som trycker på bakifrån? Är det han som står och spyr ledigt lutad mot en småländsk björkstam? Är det han som är killen som sitter och grovhånglar med den piercade damen nästan utan kläder?

Nej, jag har inte sett honom.
Och han svarar i telefon, så än så länge har han överlevt.
Han vaknar i vargtimmen – för kallt i tältet
Han vaknar igen i tidig morgon mot alla odds – för varmt i tältet.
Han äter bara skräpmat.
Jag vet inte så noga vad han dricker, men hans tal är sammanhängande.

Hittills är det alltså någorlunda fredligt i Hultsfred, sett ur min snäva synvinkel.
Och Mando Diao?
-Dom var skitdåliga. Men Marilyn Manson var grymt bra.
Hemma sitter lillsyrran och avundas sig grön och gul.
Men hon är inte myndig. Så det så.

Copyright Klimakteriehäxan