Min önskelista

Snart är det min födelsedag. Igen!
Var det inte min födelsedag alldeles nyligen? Jo men visst var det väl det?
Nej, det måste helt enkelt nästan ha gått ett år.
Inte gått, flugit är ett bättre ord i sammanhanget. Inte mycket att bråka om. Det var väl Oscar Wilde som slog fast, att det enda alternativet till att bli äldre är värre.

Så det är bara att se glad ut, käka en tårtbit och inte uppehålla sig särskilt mycket vid sifferexercisen. Siffror har ändå aldrig varit min grej.
Men varje år vid den här tiden kommer den obligatoriska frågan: önskar jag mig något i present?
Det är aldrig enkelt att komma upp med ett bra svar, eftersom jag vid det här laget väl måste anses ha allt jag behöver och lite till som jag verkligen inte behöver. Ett äkta i-landsproblem och inget att gnälla över, det heller.

Fast visst har jag en önskelista. Den är till och med ganska lång.
Jag önskar att jag skulle kunna komma hem till en skinande ren bostad, där köket är skrubbat, fönstren putsade, lampskärmarna dammsugna, kylskåp och frys avfrostade och rentorkade. Tvättskåpet skulle eka tomt, alla basvaror skulle stå på kö i skafferiet, tidningshögen skulle vara bantad till hanterligt omfång och min garderob skulle vara ett under av ordning och reda.
Inga böcker skulle ligga intryckta kors och tvärs i bokhyllorna, alla krukväxter skulle ha fått lagom med vatten och klämma fram feta knoppar med löfte om snar blomning. På bordet skulle dag efter dag middagen stå och vänta. Doften av nybakt bröd skulle möta mig redan i dörren.

Men inget av detta går att få inslaget i snyggt papper till ett trevligt presentpaket. Och jag skulle väl inte känna igen mig i detta välordnade hem.
Så jag räknar med att även fram till nästa födelsedag köra en tvättmaskin då och då, vifta dammet av en lampa mellan varven, ta ett motionsrunda med golvmoppen när det ser för luddigt ut på parketten.
Samt acceptera den gamla tesen att det är bättre med lite skit i hörnen än ett rent helvete.

Copyright Klimakteriehäxan