En korpral i familjen!

Jag tror inte mina ögon.
En ung man i välsittande överrock, skjorta, slips, halsduk, handskar, putsade skor kliver innanför vår dörr.
Det är sonen. Min soldat. Som numera är korpral, hur hysteriskt det än kan låta i mina mamma-öron.

Livet i det militära rullar på, men nu har grabben fått julledigt. Och försetts med permissionsuniform. Vilket inkluderar slips. Slips! Han har slips!
Minns hur han fick en en gång, av en av mina tjejkompisar som i USA köpt en färdigknuten barnvariant. Sonen var i treårsåldern och lät godvilligt saken fästas runt halsen, men där blev den inte gammal och snart försvann den väl ut i historien.

Sedan dess har samma hals aldrig varit nära en slips. Den han har nu är snyggt knuten – jag vågar inte fråga om han verkligen knutit den själv.

Men det tar bara ungefär en kvart.
Sedan är ordningen återställd: mysbyxor, svettiströja. Hundraprocentig uppmärksamhet mot dataskärmen.
Och man känner igenom honom, korpral eller inte, helt och fullt.

Copyright Klimakteriehäxan