Årets julkort skulle ha postats i fredags, i alla fall om man är en ordentlig svensk som gör som det står på skyltarna längs livets väg.
Mina håller just på att bli skrivna, men kommer alltså inte fram ”i tid”.
För en massa människor blir julkorten ofta ett av många extra måsten, att klämma in mellan blöjbyten, korv stroganoff och en sväng med skurtrasan.
Vad är det för fel på en liten hälsning lagom till nyår, jag bara undrar?
Och vem blir egentligen glad av ett julkort längre? En halvfet tomte i suddigt tryck och en knappt läsbar namnteckning bredvid. Det är ju faktiskt så de ser ut, de flesta. Mycket roligare blir det om kortet har någon personlig touche, ett par extra ord, en liten krumelur i kanten.
Men oavsett hur kortet ser ut glädjer det förmodligen den som känner sig ensam. Ett sätt att ändå umgås, om än så formellt och oengagerat.
En e-post duger väl också bra i dessa tider - men just de som gläds mest åt korten har förmodligen inte tillgång till en dator.
Alltså borde man kanske trots allt vara extra noga med att i tid få i väg de där raderna till folk som man tror faktiskt bryr sig? Där finns någon liten moster eller faster, en tant som varit med sedan man själv var barn, föräldrarnas grannar som alltid följt ens kringelikrokiga karriär med vänligt intresse.
En kollega skriver riktigt, handskrivet brev till ett hundra personer inför varje jul. Enda brevet på året - men det är klart att det blir väl mottaget!
Fast min tes är att även de där människorna blir lika glada av att kuvertet dimper ner till nyår som om det kommit en vecka tidigare. Från att tro att man glömts bort till att upptäcka att nej, så var det inte, är steget kort. Och om jag uppskattar en extra rad, så tror jag att fler gör det – alltså blir det några ord om året som gått och vad vi i familjen haft för oss.
Så jag fortsätter i lugn takt med mina julhälsningar, som önskar folk ett gott nytt år.
Det kan jag hålla på med nästan en vecka till.
Men nu måste jag slå in julklapparna.
Det kan inte vänta till nästa vecka.
Copyright Klimakteriehäxan
Vi fick inte heller iväg julkorten förrän igår, och nån jul har det inte blivit alls, och då skickade vi nyårskort istället.
SvaraRaderaJag har en "akutlista" när det gäller julkort/vykort, där finns de gamla och alla de som inte har dator.
Det är till dem julkorten går i första hand, de övriga får elektroniska julkort eller SMS, om tiden blir lite krapp.
Jag har också haft en längre utläggning om dåliga-samvetesretare som julkort är för mig.
SvaraRaderaHåller helt med om att det är roligare med de personliga. Och då får jag inte så dåligt samvete - för om jag glömt kan jag allid skriva ett brev som svar i mellandagarna.
Så smart! Nu kommer Ditt kort sticka ut istället för att försvinna i mängden. Taktiskt!
SvaraRaderaJapp..jag håller med Battis. Taktik är det enda som gäller!
SvaraRaderaJag gör faktiskt alltid egna julkort, det är mitt lilla julnöje. Och till dem som jag inte träffat under året brukar jag bifoga en LITEN årskrönika. Men inte kommer det alltid iväg i tid inte. Och jag tror de blir lika uppskattade för det.
SvaraRaderaDet har nog blivit lite av en tradition, för genom mina kort har andra börjat göra lite likadant och kort från vissa kompisar brukar innehålla några rader om året som gått.