14,6 miljoner gånger såldes en biobiljett i Sverige förra året.
Det låter mycket, men är i själva verket ett riktigt katastrofresultat för branschen.
Lägsta besöksfrekvensen på 40 år, enligt Svenska Filminstitutets statistik.
Bara mellan 2004 och 2005 handlar det om en minskning på 12 procent.
Jaha, och vad kan det bero på då?
Jo det finns skäl. Här är tre av dem:
Vi köper film på dvd i allt större utsträckning – nästan 22 miljoner filmer såldes i det formatet i fjol.
Dessutom kan man hyra film på både vhs och dvd för en hyfsad peng, klart billigare än att gå på bio, i alla fall om man inte tänkte gå och slå sig ner i mörkret alldeles ensam.
Och så är utbudet av långfilm i tv fullständigt enormt. Varenda kanal har film på film på film, och inte sällan är de ganska nya.
Jag är en del av statistiken.
Förr i världen var jag en hängiven och flitig biobesökare. Vanan fick sig en knäck när ungarna var små, men den gick att återta i hyfsad utsträckning så småningom.
Fast jag har aldrig kommit upp i min gamla takt, då jag som vore jag en äkta cineast kunde se både en och två och tre filmer på en vecka.
För mig finns det lite andra hinder som hejdar mig på väg mot biofåtöljen.
Ett av dem består i de trailers för kommande filmer som man envisas med att köra, långa, utförliga sjok. Man kan slå sig i backen på att de bästa scenerna finns med där, även om själva upplösningen förstås inte avslöjas. Alltså blir man besviken om och när man går och ser hela.
Ett annat och ännu större problem heter reklam.
Jag förstår att man behöver köra reklamfilm på bio. Det handlar ju om pengar.
Men jag förstår inte varför man inte kan tala om NÄR filmen börjar EGENTLIGEN.
Nu står det i tidningen att filmen X börjar klockan 15.30. Och så jagar vi iväg för att ramla in tjugo sekunder innan klockan slår halv fyra.
Vad händer?
Jo det blir reklamfilm. I en halv evighet. Tio minuter, säkert. Ibland mer. Och där sitter jag, som sprungit mig svettig alldeles i onödan. För det är ju inte reklamen jag vill se, utan FILMEN.
Jag har försökt fråga i kassan när filmen börjar i själva verket. Den stackars kassören svävar på målet. Om man pressar på för att få veta är man en besvärlig människa. Här har kunden absolut inte rätt – för biobesökaren ska prompt fösas in i tid för reklamen. Har man dessutom kollat hur lång filmen är, och kanske planerat att passa en tid strax därefter, förskjuts tidsschemat naturligtvis.
Visst, jag vet att det finns biobesökare som gärna ser reklamen, medan de tuggar i sig en jättehink popcorn med cola och tömmer en påse godis. Var så god, vi lever i en fri värld.
Men vi som vill gå på bio inte främst för att äta onyttigheter utan för att se en film, vi räknas inte.
Se där ännu ett skäl till att det blir sjunkande siffror när filmbranschen räknar sina trogna.
För den som hyr sin film kan spola förbi promotion-bitarna. Och den som ser en rulle i kommersiell tv kan göra något annat i reklampauserna.
Det finns ett problem inbyggt i den gamla ramsan att film är bäst på bio.
Copyright Klimakteriehäxan
Kan bara instämma. Har länge saknat filmvisningar som är reklamfria, personer-som-tuggar-och-prasslar-fria och förstås mobilfria.
SvaraRaderaJaha det blir väl DVD hemma då.
Det finns endast och allenast en orsak till att jag inte går på bio numera och det är den enormt höga volymen som biograferna envisas med att använda.
SvaraRaderaJag fullkomligt avskyr när plomberna hoppar i munnen på mig, p g a det höga ljudet, och att betala 100:- (eller vad det nu kostar) och sitta med öronproppar är heller inget alternativ för mig, därför blir jag (och mina pengar) hemma