En doftande bak - i nya jeans

Hur tjusiga jeans har du?
Jag menar inte först och främst om de sitter snyggt eller känns sköna.
I jeansvärlden är det, märkligt nog, så mycket annat som räknas. Stentvättat, färdigslitet, ”rätt” kulör på denim-tyget, påsytt glitter, knappgylf versus blixtlås, hög eller låg midja – se där bara några exempel på detaljer som kan få folk att lägga ner ett ansenligt antal hundralappar på just ett par nya jeans.

Raka eller utsvängda ben dikteras av modegurus världen över, pendeln svänger. Jag ska aldrig glömma mina första i USA inhandlade jeans, av märket Wrangler, som hade rejäl kjolvidd i benen till låg midja. Jag var tuffast i sta´n när jag kom hem med dem. Men tiden sprang förstås ifrån både mig och byxorna, som alldeles för fort var helt omoderna.

En annan finess som jag först på senare år fattat vikten av är hur bakfickorna placerar sig på rumpan. Det var Carson, klädnörden i Fab Five, som påpekade att för lågt sittande fickor kan få en alldeles normal stjärt att se ut som om den är på väg att ramla i backen. Faktum är att han har hittat en poäng där – kolla på omgivningen, får ni se att det stämmer! Och tvärtom: om fickorna är lagom stora och hamnar rätt så blir den jeansklädda bakdelen en ren prydnad för sin bärerska. Fast det är klart att i Carsons värld gällde detta i precis lika hög grad män.

Men hur man än synar detaljerna så avgörs nog alldeles väldigt många jeansköp av den där etiketten där tillverkarnamnet står. Levi´s är klassikern, lika amerikanska Lee har också många år på nacken. Jag har ett par urväxta Armani som toppnotering i min jeansgarderob, Miss Sixty är inne, Versace är dyrt och fint – ja i själva verket har väl så gott som varenda känd modedesigner gjort sin egen jeansmodell. Många svenska tillverkare har också stuckit upp: Acne och J Lindeberg är två exempel med etiketter som rankas högt.

Fast snart kanske etikettfixeringen är ett minne blott.
Jeanstillverkningen står inför ett nytt steg i utvecklingen.
Alla byxor från en speciell tillverkare ska få en ny identitet, en gemensam nämnare. Och den sitter inte i snittet, inte i materialet, inte i färgen.
Den ska lukta rätt. Ha egen, märkesspecifik doft.
De nya luktande kläderna lanseras i år.

Det kan ske genom att man tillför organiska nanopartiklar (och nu är jag verkligen ute på hal is, kemi var mitt sämsta ämne i skolan) till materialet.
Nanopartiklarna syns inte, känns inte. Men garanteras göra så att plagget behåller sin doft, som kan ”skräddarsys”, trots användning och tvättar. Det är alldeles sant, jag har det från säker källa: mitt nya husorgan Chemistry World!

Så redan i höst kan du shoppa jeans i en doft som tilltalar din näsa.
Och ha omgivningen njutningsfullt sniffande kring din bak.
Bara för att konstatera att, jojo, hon har minsann köpt ett par Seven (i 2000 kronors-klassen).
Medan någon annan kanske fäller kommentaren:
-Och jag som precis tyckte det luktade H&M.

Copyright Klimakteriehäxan