Klok och rolig

Nu har en av Väninnorna i Utlandet igen påmint mig om något som jag vill dela med fler.
Det förefaller som om någon, har inte en aning om vem, har bestämt sig för att denna månad är de vackra kvinnornas månad. Den som vill kan ju känna sig utvald och hedrad, vi lever i ett fritt land!

Men skönhet är som bekant inte bara en yttre företeelse, utan också i hög grad en inre.
Och i ett mail får jag en text skriven av Erma Bombeck.
Erma var ett geni, i alla fall bra nära. Hon skrev kåserier och böcker och var omåttligt populär i USA. Hennes krönikor var ”syndicated”, dvs trycktes i många tidningar, samtidigt. Och nu snackar vi åtminstone inre skönhet, jag tror inte att Erma var någon äkta snygging på utsidan.

Minns inte hur jag hittade henne från början, men jag lade snabbt upp ett lager med hennes böcker. Titlarna är oemotståndliga – eller vad sägs om (mina fria översättningar) ”Gräset är alltid grönare över avfallsbrunnen”, ”Om livet är en som en skål full av körsbär – vad gör då jag här mitt i en hög av alla kärnorna” och ”När du börjar likna ditt eget passfoto är det dags att resa hem”.
Några av hennes böcker finns på svenska - men då blir titlarna lite försiktigare. Den med körsbärskärnorna heter på svenska "Varför hamnar alltid mamsen i fel kö?".

Om äktenskapet har hon också skrivit, i ”Ett äktenskap instiftat i himlen – eller bara för trött för en affär”. I ”Moderskap, världens näst äldsta yrke” konstaterar hon att uppgiften att vara mamma får man utan krav på särskild ålder, religion, civilstånd, finanser eller tidigare erfarenheter. Men den svenska versionen fick titeln "Heja mamsen! Om moderskapets kval och lycka".
Nåja. Oavsett titel blir den som läser road, nästan oavbrutet. Dessutom kan en och annan tanke väckas.

Tyvärr blir det inga fler krönikor eller böcker av Erma Bombeck. Hon drabbades av bröstcancer och dog 1996. Men bortglömd är hon inte. Ett skrivarpris delas ut till hennes minne varje år, och hon har ett eget "museum" på nätet: http://www.ermamuseum.org/home.asp.
Men när hon fått sin diagnos och också fått veta att prognosen var dålig skrev hon ner några tankar om vad hon borde gjort annorlunda i livet.
Så här:

Om jag fick leva om mitt liv (förkortad version)
Av Erma Bombeck

Jag skulle inte ha gått till jobbet när jag var sjuk – jorden skulle inte ha gått under även om jag låg kvar i sängen.

Jag skulle inte ha sparat det rosa ljuset som var format som en blomma tills det smälte av sig självt. Jag skulle förstås ha tänt det och njutit av skenet .

Jag skulle ha pratat mindre och lyssnat mer.

Jag skulle ha bjudit hem folk även om mattan var fläckig och soffan sliten.

Jag skulle ha ätit i ”finrummet” och struntat i smulorna.

Jag skulle aldrig ha insisterat på att bilrutorna skulle vara upprullade en vacker sommardag – bara för att jag just kommit från frissan.

Jag skulle ha gråtit och skrattat mindre framför teven och mer i verkliga livet.

Jag skulle aldrig köpa något bara för att det var praktiskt, smutståligt eller outslutligt.

Jag skulle ha sagt “Förlåt” och “Jag älskar dig” oftare.

Klok kvinna, den där Erma.
Och rolig, inte att förglömma.

Copyright Klimakteriehäxan