Jag samlar på dem nu.
Och de blir tack och lov fler, dag för dag.
Det handlar om vårtecknen, de så efterlängtade.
Och se här:
Nu finns inte minsta isbit på Nybrovikens vattenyta – jag undviker försiktigtvis att fundera över vad som finns kvar från vintern nere i vattnet.
Himlen är lika jämngrått molntäckt som vilken novemberdag som helst. Men det som kommer ner är regn, inte snö. Vilket måste betyda att även om det inte känns så är det plusgrader. Och det i sin tur innebär rimligen att något är på gång.
En kvällstidning passar på att skriva om hotande pollenproblem, men det är väl ändå lite i tidigaste laget - SÅ allergiska människor finns väl inte? Men som vårtecken accepterar jag det i alla fall.
Tittar jag ut genom fönstret vid mitt skrivbord ser jag en annan sak som inte är en direkt skönhetsupplevelse, men som känns som det ändå.
Det är en man i overall, skärmmössa och hörselskydd som kör en liten ful gul högljudd maskin fram och tillbaka. Stora runda borstar snurrar ilsket.
Han sopar upp gruset som ligger kvar på den nakna asfalten sedan det hindrat oss från att halka i vinterns issörja. Tack!
När jag sedan öppnar datorn får jag ännu ett förebåd om varmare tider:
”Snart är det fästingsäsong” står det, och ”Hur har du det med din TBE-beredskap?”
För 300 kronor kan vi gå till företagsläkaren och få en spruta.
Rena glädjeinjektionen för den som är rejält trött på snö och vinter.
Copyright Klimakteriehäxan
*applåd*
SvaraRaderaJag ska aldrig sluta läsa din blogg,,,
Tack!
SvaraRadera