Kallt och gott

Så här i sommartider är det lätt att ta vägen förbi glasskiosken. Hoppsan, där slank det ner en 350 kaloriers Magnum utan att det nästan märktes! Vad sägs om en marängsuisse, naturligtvis med grädde? Annars är en liten sorbet efter maten aldrig fel när asfalten ångar (jo men den gör ju det ibland, faktiskt).
Så där kan man hålla på.

Det finns flera nyttigare glassvarianter om man vill. Lätta att göra, billiga dessutom. En brukar jag kalla Viktväktar-glass, eftersom jag tror att det är därifrån jag fått receptet ursprungligen.
Det krävs att man har djupfrysta bär hemma – hallon och björnbär blir bäst, var för sig eller tillsammans. (Jordgubbar funkar inte, de är för stora och alldeles för kompakta.)

Man tar bären utan att tina dem, pytsar ner dem i en mixer eller liknande, häller på sötningsmedel efter egen smak, mjölkpulver och vatten och kör. Det där är den allra snålaste varianten, mjölkpulvret kan förstås bytas ut mot fil, yoghurt eller mjölk. Resultatet blir en sorbetliknande och jättegod väldigt ”bärig” efterrätt och man får riktigt leta efter kalorierna. Bäst är det att äta den direkt, men den kan förstås också lagras i frysen, fast då blir konsistensen lite hård – det är väl det där med luft i glassen som spökar, får man anta.

Nästa variant är ännu enklare. I fruktskålen blir ibland en banan liggande med allt mörkare skal. Den är ratad, försmådd, diskriminerad på grund av sin hudfärg. Jag tar den, skalar den. Delar den sedan på mitten, bryter av en blompinne och sticker in pinnen mitt i bananhalvorna, som sedan viras in i aluminiumfolie. In i frysen och strax har du ett riktigt nyttigt substitut för glass, ändå av glasstyp, så att säga. Inga tillsatser. Med fibrer. Kallt och gott.

Trevlig midommar – förhoppningsvis varm och god!
Så att det passar bra med något kallt och gott.

Copyright Klimakteriehäxan