De är pensionerade sommargotlänningar. Och de skulle inte för allt i världen missa en Almedalsvecka.
Nu när den är slut summerar de sina intryck när jag träffar dem. Jag vet inte vad de heter, men vi kan kalla dem för Stig och Ulla, det är namn som skulle passa.
De har just ätit pastasallad med kyckling, lättöl och kaffe. Vattenfall bjöd. De är klädda i t-tröjor som propagerar för vindkraft, de har kepsar från två storföretag och de har på det hela taget njutit för fullt av aktiviteterna som varit under hela politikerveckan.
De har nämligen ätit så gott som samtliga mål gratis de senaste dagarna.
Frukostseminarierna börjar klockan 8 eller 8.30. Rikligt med pålägg, alla varianter på ägg, frukt och grönt.
-Väldigt trevligt, och det blir ofta något intressant efteråt, garanterar Ulla.
Luncherna, ofta grillat gotländskt lamm, startar runt 12 och den som varit med förut, som Stig och Ulla, vet att det gäller att vara på plats i god tid, eftersom kön snabbt blir lång. Jag vet av egen erfarenhet, fick för mig att gå på ett seminarium och det föregicks av just grillat, alldeles gratis. Det var bara det att när jag kom fram till grillen var köttet slut och kocken lätt desperat – han svettades inte bara av grillvärmen och solen, utan av ren och skär stress dessutom.
-Dom har beställt mat för 150, och så släpper dom väl in 300, fräste han till en kollega.
Känner man sig sugen på något under eftermiddagen finns karameller i varje gathörn, lite gratis drycker och ibland till och med en frukt. Ett byggföretag bjuder på druvsockertabletter, kanske ett välbehövligt energitillskott för den som satsar helt och fullt på politiken.
Vid 17-tiden fanns enligt programmet nya möjligheter till mingel med tilltugg som man kunde bli mätt på, men också nya grillaktiviteter.
-Den här pastasalladen var ju helt okej, sa Ulla.
-Men Vattenfall har då inte satsat särskilt mycket. Annat var det på Volvo! Bäst i år. Oxfilén var fantastisk, inte sant Stig?
Jo, Stig nickar.
-Mellan frukostseminarierna och lunchen måste vi hem och gå ut med hunden, berättar Ulla.
-Men vi väljer noga. De som bjuder på hotellet är allra bäst, fyller Stig i.
-Fast vet du, vi gick på Fi:s möte. Och vet du vad dom hade? Vatten! Kranvatten! Med en citronskiva! Rena botten!
Det blev ingen feministröst vunnen där, det är glasklart. Men annars har förtäringen varit till belåtenhet, det framgår.
De avbryter vårt samtal, dags att gå ut med vovven igen.
Jag undrar om det finns gratis hundmat också dessa dagar i Visby, men kommer mig inte för att fråga.
Vi som betalar för det vi klämmer i oss har också anledning att vara nöjda. Här kommer två tips på mat som är värd sitt pris för blivande Gotlands-besökare!
Synnerligen prisvärd lunch får man på Frälsningsarméns kafé på Mellangatan. Rikliga, fräscha sallader eller hemgjorda pajer för 55 kronor. Pecannötspajen är också hemlagad, 25 kronor för en härlig bit. Allt är jättegott. Men måltidsdrycken är alkoholfri, här serveras inte ens lättöl.
Det uppvägs av den fridfulla stämningen på den rosenbemängda gården med vita trädgårdsmöbler. Rena oasen.
Lite större ingrepp i plånboken krävs för att äta middag på Krusmyntagården, men också det är väl värt pengarna. Stället ligger cirka 15 km norr om Visby, en stor uteservering mitt i solnedgången. Lammfilén, som man själv grillar på bordet till lagom nivå, är perfekt och riklig. Den har dessutom sällskap av en lammkorv, en majskolv, en lök och valfri potatis. Allt detta för 215 kronor. Vinlistan saknar visserligen rosé, men det gör inte så mycket. Desserterna ser härliga ut men vi orkar inte med någon.
Däremot ingår en frivillig rundvandring i kryddträdgården, där det också finns mängder av olika blommor – med namnskyltar – och ljuvliga rosor. I souvenirbutiken köper vi salmbärsvinäger, marmelad av hallon och mörk choklad (!) och tvålar som doftar frestande av frukt och bär. Jag bestämmer mig också för en present: verkstadstvålen, ”endast för riktiga karlar som kan backa med släpvagn”. Jo, jag känner minst en sådan!
När solen närmar sig horisonten brinner det nästan i havet, det är så vackert att man nästan tappar andan. Och maten får ännu en liten guldkant på köpet.
Copyright Klimakteriehäxan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar