Nyförälskad!

Jag är kär. Nykär. Förälskad.
Vi stötte ihop av en ren slump. Jag tände direkt. Och det är lika bra att erkänna genast: det var utseendet som fick mig att gå igång. Men så snart vi bekantade oss lite närmare djupnade min förtjusning. Allt öppnade sig och jag såg bilden av mig själv, enkelt och tydligt.
Det är ju så här jag ska ha det! Det måste bli vi!

Fast det är med den här som med så många andra uppflammande passioner: det finns problem på vägen. Kan man slänga sin gamla partner på sophögen utan vidare, efter en blixtsnabb tändning? Är det försvarbart moraliskt, ekonomiskt, praktiskt? Vad ska omgivningen tycka?

Och en fråga till som måste behandlas i just det här fallet:
Hur i h-e kan man bli kär i en telefon?
Det är i alla fall i mitt fall alldeles möjligt. Speciellt som den lilla hopvikbara mobilen, utan utskjutande detaljer som fastnar i fickan, är röd med blommor på. Liten, ligger fint i handen. Har alla moderniteter (av vilka jag förmodligen aldrig skulle använda hälften).
Och – hej, flickor, nu kommer det – en bonus jag aldrig förr stött på: trycker man på en speciell liten knapp förvandlas displayen. Till en spegel.

Klart man blir kär! Helt enkelt en riktig tjejtelefon. Eller möjligen tant-.
Den kommer hur som helst från Siemens och heter CL75, om ni vill leta upp den på nätet. Modellen finns inte på så många ställen, vad nu det kan bero på.
Nu gäller det att inte rusa iväg.
För jag har ju en bra mobil som bara är ett år gammal – den valde jag för att den blinkar så skojigt när det ringer – och då är det ju direkt fånigt att lägga ut en massa pengar på en ny. Förstås.

Men kärleken är blind. Passionen kan lätt besegra förståndet.
Fast det HAR ju också i världshistorien inträffat att stormande förälskelse gått över.
Vi får se.

Copyright Klimakteriehäxan