Dolly Partons bortglömda kroppsdelar

Först kommer brösten.
Sedan ser man det enorma blonda håret.
Ögonfransarna släpar mot kinderna, som är förföriskt släta. Mitt emellan dem en rak och fin liten näsa.
Läpparna är fylliga, kan man kanske säga.
Midjan är smal, smalare än de flestas, och accentueras vanligen av ett skärp.
På fötterna western-boots i glamourversion: svindlande klackar, glittrande stenar.
Inget ser särskilt äkta ut, men det är väl heller inte meningen.
Allt sammantaget blir bilden av Dolly Parton, 60 år.
Under åren som gått har hon lämnat ett och annat gyllene citat längs vägen. Ett som man kommer ihåg är ”Du har ingen aning om hur mycket det kostar att se så här billig ut”.

Se där en tydlig indikation på det som ofta glöms bort: Dolly Parton är inte bara det där vi ser på skivomslagen och i diverse tv-sammanhang.
Nej, hon består också av några bortglömda kroppsdelar: hjärta och hjärna.
Tack vare dem har hon inte bara skrivit och framfört mängder av låtar som blivit megahits.
Hela den lilla människan är numera ett framgångsrikt mångmiljonföretag.

Dolly har skapat ”Dollywood”, som är en stor nöjespark, hon har en restaurangkedja, ett stort undervisningsprojekt och förstås ett eget skivbolag. Hon har blivit hela sin släkts stöttepelare och hon har vetat att matcha sig själv och sina tillgångar bättre än någon annan.
Dessutom är hon mästerlig när det kommer till att hantera intervjuer som blir för närgångna eller slår in på fel spår: hon plockar fram sin slagfärdighet och är så uppenbart snabbtänkt.

Begreppet ”askungesaga” passar bra på hennes historia, från den fattiga flickan med den hemsydda kappan (”Coat of many colours”) via kontorsslaven (”Nine to five”) till superstjärnan, med några kärlekssorger (”Jolene”, ”I will always love you”, ”Here you come again”) på vägen. Vi kan texterna, vi sjunger med, vi känner hur det känns, alltihop. På riktigt, liksom.

I vår kommer hon till Sverige. 26 500 biljetter fanns att köpa. De gick åt i en nysning. Massor av fans kom aldrig ens i närheten. Ett och annat ögonbryn har höjts i förvåning över detta. Hur kan hon, vampvåpet från amerikanska Södern, dra så mycket folk?
Svaret är inte kitsch, glitter och taktfast komp. Inte vamp- eller våpfaktorn heller. I botten finns de där andra två komponenterna, Dolly Partons bortglömda kroppsdelar: hjärta och hjärna.
Båda hörs fast de inte syns. Hennes beundrare vet.

Om någon mer än jag minns Lotta Svärd, hon i Runebergs ”Fänrik Ståls sägner”, så finns det vissa likheter, om man bara byter ordet ”kriget” mot ”livet”. Så här diktade skalden om Lotta: ”Ty en pärla var hon på krigets stråt/ och en äkta pärla också/ Och något tålte hon skrattas åt/ men mera hedras ändå”.
Visst kan man le överseende åt Dollys dyrköpta yttre företräden. Men det är resten som räknas.

Jag är en av de lyckliga 26 500 som ska gå och se och höra henne live, i Globen i mars.
Biljetten kostade 705 kronor. Dyrt?
Förvisso. Men det kommer att vara värt vartenda öre!

Copyight Klimakteriehäxan