Passion mellan pärmar

En kollega på jobbet strålar som en stjärna.
Måste berätta för alla som vill höra på: efter åratal av ett liv som supersingel har hon träffat Honom. Kärleken. Passionen.
Hon är överöst av värme, rosor, ömhet, sms som pirrar av känslor. Kärlek. Passion.
-Jag är som en tonåring, kvittrar hon, som är en bra bit över 40.
Visst är det härligt!
Att det händer!

Vi andra, med lite större distans till den där omtumlande upplevelsen, lever ett annat liv.
Grått och småtrist i januari. Helgglöden har falnat. Hushållsbudgeten kanske fortfarande har baksmälla efter jul, det är långt till semestern. Det är så här års vi går på rutinens brant och stundtals kastar en blick ut över det svindlande stupet, som kan tänkas bestå av en oändlig räcka vardagar, med alldeles för korta helger inbladade.
Visst är det då man behöver Passionen? Den med stort P?

En sådan tur att den finns. Bara att hämta. Lyft ner den från bokhyllan och låt dig dras med. Själv har jag nyss stiftat bekantskap med Anna Gavalda och läst hennes ”Jag älskade honom” – men låt inte titeln lura dig, det handlar mer om en mans kärlek till en kvinna, fast berättarjaget är en hon. (Man kan misstänka att förlaget haft ett problem här – den franska titeln ”Je l´aimais” kan såvitt jag begriper gälla såväl kvinna som man… men förhoppningen man hyste genom att välja kvinnovinkeln var väl att det skulle sälja fler böcker…)

Det finns en annan fransyska som gjort avsteg från sin ursprungliga karriär som lärare och blivit författare. Jag tänker på Annie Ernaux och den av hennes böcker jag tycker du som vill ha lite passion ska leta upp heter ”Sinnenas tid”. En liten roman, tunn och fort läst, men jag glömmer den inte. En annan hon skrivit handlar om besatthet och svartsjuka, också en sorts passion, och heter ”L´occupation” men det verkar som om den inte översatts (se där, nu fick jag skryta med att jag tragglat mig igenom den på originalspråket!).

Marguerite Duras klassiker ”Älskaren” hör förstås hemma här, ännu en fransk kvinna som vet hur man omvandlar passion i ord.
Fast inte är det bara i Frankrike den egenskapen finns. I mitt tycke hör Agneta Pleijels ”En vinter i Stockholm” hemma i den här kategorin.

Även Nobel-pristagare tar sig in på min lista över passion i bokform. ”Kristin Lavransdotter” av Sigrid Undset (fick litteraturpriset 1928) läste jag först på senare år och blev fascinerad. Den boken utsågs till världens bästa kärleksroman av svenska radiolyssnare en gång, och det är inte svårt att förstå varför – känslorna mellan Kristin och Erlend inte bara glöder, de brinner med klar och öppen låga.

Och så förstås en man som skrivit en verkligt oslagbar kärlekshistoria: Hjalmar Söderberg. ”Den allvarsamma leken” kan läsas gång på gång. Berättelsen om Arvid och Lydia har det mesta den som är sugen på passion mellan pärmar kan önska.
Håll med om att det kan behövas lite glöd i den gråa vintern, när ingen plats verkar mer lockande än läsfåtöljen!

Copyright Klimakteriehäxan