En speciell morgon

Det är något speciellt med en nyårsdags morgon. Ja, kanske bör man erkänna att det snarare handlar om förmiddag, men i alla fall.
Världen är tyst.
Alla, eller så gott som alla, sover fortfarande.
En sömn som inte avbryts av väckarklockan. Och ingen har heller synpunkter på att man sover ut, riktigt länge. Det var ju ändå nyårsafton i går, eller hur?

När det så småningom blir frukostdags saknar man tidningen, men å andra sidan har sällan alla bilagorna från dagen innan blivit lästa.
Där finns också olösta korsord och utmanande sudoku vid behov. Julklappsböckerna har väl inte heller tagit slut, så där som de gjorde redan på juldagen förr i världen, när en ny Cherry Ames slukades i raketfart.

Den som klätt på sig tar gärna en liten promenad. Alla man möter önskas Gott Nytt År eller möjligen God fortsättning, det där varierar – när börjar fortsättningen på det nya året, det kan naturligtvis diskuteras.
Många orkar inte klä på sig utan släpar sig bara mellan sängen och vattenkranen. Det är de som inte lärt sig att man alltid ska dricka minst lika mycket vatten som vin. Samt ta två huvudvärkstabletter vid sänggåendet. Om man inte för säkerhets skull hållit sig till julmusten, alltså.

Hade man kalas hemma står ofta ett berg av odiskade tallrikar och glas och hälsar en välkommen i köket. Det är inte vad någon önskar se som starten på året, så därför är det bättre att komma i säng tjugo minuter senare, när diskmaskinen är laddad och soporna slängda. Ju färre fjolårsrester man möter, desto bättre.

Här sitter jag nu i alla fall och njuter av tystnaden. Amaryllisarna prunkar fortfarande. Ett gäng vita tulpaner lyser upp. Hyacinterna har börjat krokna, men vem vet, kanske blommar de igen om några veckor ifall jag knölar ner dem i den traditionsvidrigt tjälfria rabatten?

Enligt radions nyheter har nyårsfirandet varit av varierande slag runt om i landet, när man mäter våld och olyckor. Ingen tycks i alla fall ha blivit riktigt illa skadad av någon fyrverkeripjäs. Skönt.

Solen försöker skicka fram en stråle genom molnen. Vinden ruskar det obebodda skatboet, så väl konstruerat att det klarat alla stormar hittills. Båtarna hukar under sina presenningar, den tomma bussen har flaggor där fram. Huset är tyst, telefonen är tyst, nästan alla sover.
Jag tror jag går tillbaka till sängen en stund. Man får det den här dagen.

Nyårsdagen. Första dagen på året. Och på resten av livet.
God fortsättning! Eller är det trots allt lite i tidigaste laget?
God morgon, åtminstone! Även om det är lite i senaste laget!

Copyright Klimakteriehäxan