Det är bubblorna som räknas

Bubblande flaskvatten är en miljöbomb, ett diskussionsämne som inte sinar bara för att flaskan blir tom.
Tack och lov har ingen (ännu) dödskallestämplat en annan bubblande dryck som gör allt fler svenskar glada, allt oftare.

Vi dricker nämligen mer och mer champagne här i landet.
Och undra på det! Så gott som det är!
Champagne ska var kall, torr och gratis, det slogs redan fast av en sådan auktoritet som Winston Churchill.
Bara att hålla med. Det lär faktiskt finnas en champagne som heter Le Paradis, ett passande namn – fast den kostar också över 10 000 kronor litern…

Till millennieskiftet laddade ”alla” upp med bornerande drycker, och Sverige konsumerade 644 000 liter på 1900-talets sista år. Det ansågs som mycket, då.
Nu är vi på väg mot 1 000 000 liter champagne om året, och ingen antydan till avmattning finns. Jag har en del i den där höjda försäljningssiffran, ingen idé att förneka det.
Svensken serverar champis som pratvin, entrédrink, till förrätten, till varmrätten också... och vem vågar påstå att man inte kan fortsätta med lite bubblor också efter middagen?

Det är väl snarare det där med prislappen som ställer till det. För att en dryck ska få kallas champagne måste druvorna ha växt och förädlats i själva distriktet Champagne i Frankrike.
Men det finns sätt att kringgå den där ekonomiska spärren, för oss som inte råkar tycka att vi har råd eller lust att dricka upp den tusenlapp en Dom Perignon 1999 kostar på Systembolaget.

Ett förträffligt sätt är att gå till den gamla bekantingen Chapel Hill från Ungern, 56 spänn, eller kanske ta en italiensk Prosecco för ungefär 70 kronor. En tredje låtsas-champagne som man kommer långt med, enligt en System-dam jag valde att tro på, är en spansk Cava som heter Alsina & Sardá, och den får man för 61 kronor. (Återstår att prova den, det har jag inte ännu gjort.)
Alla dessa tre är torra och ser man bara till att kyla dem ordentligt så är ju Churchills krav så gott som uppfyllda, även om det inte är alldeles gratis och etiketten är ”fel”.

Bubblar härligt gör det i alla fall även om de billigare varianterna. Men en sak kommer jag aldrig att begripa: hur det fortfarande är möjligt att det fortfarande säljs champagnevispar.
En sådan ska på några sekunder göra om det mousserande vinet till ett bubbelfritt. Bara en komplett idiot kan väl tänka sig begå ett sådant övergrepp!

Enligt myten kom champagnevispen till för att hårt korsetterade damers magar inte tålde bubblorna.
Drick något annat då, säger jag, det finns ju gasfria alternativ!
Men ta inte bort bubblorna – det är ju de som räknas. Faktum är att de ÄR räknade. I en flaska finns 49 miljoner av dem.

Copyright Klimakteriehäxan