Ta ”vattenkraft” till exempel.
En dag som i dag får det ordet extra laddning.
Det har regnat oavbrutet sedan i morse. Strilat, plaskat och droppat.
Vare sig man vill eller ej måste man börja inse att vi befinner oss på höstkanten, att det bara blir mörkare, att kvicksilvret kryper nedåt, att yllebyxornas tid snart är här.
Det betyder också att solfjädrarna med största sannolikhet får semester. Nu tar det månader innan de kan känna sig behövda igen – såvitt inte en lite vintertripp till varmare trakter ingår i planerna, förstås.
Min kärlek till solfjädrarna har bara stärkts den här sommaren. Att det skulle behöva gå ända till 2006 innan jag fick upp ögonen för denna fantastiska pryl!
I dag är jag stolt ägare till inte mindre än fyra olika solfjädrar (och ett fodral! förvisso lätt hånat av somliga…)
Den turkosa med svandun har jag inte använt så ofta, det barrar faktiskt lite också. Men de båda enklare varianterna, inköpta för en euro styck på gatumarknad i Italien, dem har jag verkligen haft användning av.
Dessutom har jag fått en fjärde variant, en present från Väninnan i Utlandet, som förstås blivit varse min faiblesse.
I Spanien, precis som i Italien, är nämligen solfjädrar en bruksvara. Och den stora dagstidningen Ultima Hora utlyser varje år en tävling om ny design av en ”abanico”. Ni ser årets vinnare på bilden nedan, en snygg och modern skapelse i gräddvitt, brunt och orange. Jätteläcker i mitt tycke!
Nu är det ändå dags att sända mina kära solfjädrar in i vinteridet. Kanske borde man ägna den kalla årstiden åt att öva in solfjäderspråket, det subtila sätt som finns noga utmejslat för elegant kommunikation med diskretast tänkbara medel. Men det vore väl å andra sidan helt bortkastad tid, eftersom knappast någon skulle förstå att tyda de utsända signalerna.
Alltså blir det bara vanligt viftande även framöver.
Och vid närmare eftertanke tror jag att en av dessa mina nyfunna favoriter får ligga kvar i handväskan. För rätt som det är har luften stannat omkring en, på krogen eller i biosalongen eller hemma i fåtöljen.
Då passar inget bättre än en liten solfjäder, vare sig det är i klassisk design, lite vampaktigt dunig eller i årets prisvinnande modell.
Mer om solfjädern, till och med om dess historia, här!
Copyright Klimakteriehäxan
Jag har en solfjäder som jag brukar flitigt. I trängseln på en stekhet buss i Rom var det väldigt populärt att stå bakom mig och få del av fläktandet! Att inte fler använder solfjäder är obegripligt. Jag fick min av sonen när han varit i Japan.
SvaraRaderaPrecis min åsikt! Och det finns faktiskt billiga här i landet också, även om de kanske kostar lite mer än 1 Euro!
SvaraRaderaJag fick ingen bild - bara en stor vit ruta med ett litet rött kryss i övre vänstra hörnet. Är det bara min dator som krånglar, eller?
SvaraRaderaSå skönt det låter med höst i luften!
Tror inte det har med din dator att göra alls, det där har hänt flera gånger förut och jag fattar ingenting. Men nu finns bilden igen. Förhoppningsvis blir den kvar!
SvaraRaderaVilket färggrant potpurri!
SvaraRaderaHa alltid en i väskan. Hot flushes kommer ofta oannonserade!