Bra show ger många trosor

Jag går inte så ofta på konserter med stora stjärnor.
Antagligen missar jag en massa fina musikupplevelser, men det kräver enorm framförhållning – biljetter ska köpas eoner i förväg – och ganska dyrt är det också. Är väl helt enkelt inte tillräckligt intresserad.

Nu inser jag dessutom, att tjejer som går för att vara med om sina idolers liveframträdanden drabbas av ännu en kostnad.
Det handlar om trosor.

I dagens Aftonblad intervjuas Martin Stenmarck, en av huvudpersonerna i turnén som går under det inte särskilt svårtolkade begreppet Ladies Night.
Han får frågan: Hur många trosor kan ni få uppslängda på scenen under en kväll?
Och svarar: Vissa gånger får vi inga alls, andra gånger kan det röra sig om ett 20-tal. Det är alla möjliga modeller, string, tanga, stora. Hittills har alla varit rena. Eller, jag har ju inte luktat på dem, men man får dem rakt i ansiktet ibland.

Se där en aspekt av konsertlivet som jag aldrig tidigare reflekterat över. En ren trossak.
En riktigt entusiastisk fan har med sig extra konserttrosor i handväskan. Inte för att hon kanske kommer att kissa på sig av pur lycka, utan för att kasta upp lite underkläder till Honom på scenen.

Jovisst, jag har hört talas om att man gjorde så på Elvis tid, men på något vis trodde jag att folk fått bättre vett sedan dess. Till råga på allt har jag inbillat mig att trosorna som Elvis fick uppslängda faktiskt hade skalats av under kjolen medan han vickade på höften till ”Jailhouse Rock” eller smeksjöng ”Are you lonesome tonight”. Kunde se en viss logik i det, trots allt, även om det då var risk för bromsspår i brallorna.

Å andra sidan kan väl trosor funka som betygssättning likaväl som getingar och solstolar.
Ett riktigt bravurnummer inbringar fyra par, ett bra framträdande belönas med två eller möjligen tre. En supershow måste följaktligen få fem.
Men en rad frågor inställer sig i alla fall: är det bättre att kasta stringmodell än boxershorts? Ska det vara bomull eller, finast, slinkigt siden? Vita eller kulörta?

Och så är det det där med pengarna.
Vet killarna hur märkvärdigt dyra ett par pyttesmå underbyxor kan vara?
Inför nästa konsert rekommenderar jag damerna i publiken att hamstra lite Sloggi till extrapris eller gå på fyndjakt i H&M:s realådor.

Samtidigt måste jag konstatera, att här råder en klar könsdiskriminering. Jag var ju och diggade Dolly Parton i Globen (min senaste livekonsert). Såg inte att ett endaste litet kalsongben kom farande upp till henne som tack för mödan. Misstänker att Nanne Grönvall kliver av Börsens scen kväll efter kväll helt utan nyfådda kalsingar, att Sahara Hotnights inte har ett enda par bland sina souvenirer.

Är inte detta helt enkelt ett fall för diskrimineringsombudsmannen?
Eller är det bara en ren trossak?

Copyright Klimakteriehäxan