Mina cykeltankar är lite extra intensiva på grund av en ärke-originell bok som jag just läser: ”The Third Policeman” av irländaren Flann O´Brien (hittar ingen svensk översättning, men den har getts ut på danska! ett cykelspråk, naturligtvis!). Han skrev den redan 1940, men fick manuset refuserat. Dock kom boken ut 1967, året efter att O´Brien avled – hans dödsdag var, lämpligt nog, den 1 april, All Fools´ Day, står det i förordet.
Det har blivit en klassiker, som fortfarande nytrycks och säljs.
Är det en bra bok?Ja, jag vet verkligen inte. Fullständigt olikt allt annat skrivet med rötterna i Irland – och då har jag ändå harvat igenom en hel del av den sorten. Ärke-originell, det är den beskrivning jag kan stå för. Absurd, ibland nästan obegriplig, med svåra ord och enorma fotnötter (som jag skam till sägandes mest struntar i). Och så sätter den cykeln i centrum på ett sätt som varken skett förr eller senare i litteraturen, skulle jag våga påstå.
Rätt som det är ramlar man över en formulering som sätter sig fast, ett litet leendeframkallande guldkorn. Som detta citat, i min fria översättning:
”Det finns fem levnadsregler en klok människa bör acceptera.
1. Ställ alltid de frågor som behöver ställas, men svara aldrig på några.
2. Tolka allt du hör till din egen fördel.
3. Medför alltid utrustning så att du kan reparera din cykel.
4. Sväng till vänster så ofta det går.
5. Använd inte handbromsen först."
Dessutom lanserar bokens huvudpersoner en underbar teori om cyklisten och hans (hennes) cykel: ju mer man cyklar, ju större del av människan blir cykel, och ju större del av cykeln blir förmänskligad. Orsaken är att atomerna vandrar och liksom byter plats mellan de två… Men kanske är författaren bara ute och cyklar med oss?
Sug på den, gott folk.
Och ta gärna en cykeltur i det vackra vädret, självklart med de fem reglerna i åtanke!
Copyright Klimakteriehäxan
Magnus Hedlund översatte boken på 80-talet, tror jag. Den tredje polisen. Men du måste läsa fotnoterna också - det är en alldeles egen roman.
SvaraRaderaPE
Aj då. Men du måste väl ändå hålla med om nåt av min beskrivning - ärke-originell och en hel del svåra (ålderdomliga? irländska?) ord? Men jag ger inte upp, snart klar! Ska ta mig en funderare på det där med fotnötterna. Ja, jag envisas med pluralformen -nötter...
SvaraRaderaFörresten så kom svenska översättningen redan 1977. Nytryck 1989. När jag sökte på Libris förut skrev jag Flann O´Brien - skriver man O´Brien, Flann får man träff. Så vist är Libris webbsök ordnat!
SvaraRaderaOch då är Den tredje polisen antagligen det enklaste och lättlästastesste som F O'B någonsin skrev. Nej, jag gillar den boken. Och mycket just för att den är så hysteriskt rolig, extremt hopkrånglad och full av infall utan like - de där långa dialogerna där de försöker dra sig till minnes vad hjälten heter... Ahh. Ärkeoriginellt ädeltrams med tuggmotstånd... Precis vad man behöver om man tvingats läsa Läckberg. Plötsligt en författare som väljer ord som en vinkännare plockar bland sina flaskor. Å - conundrum - det passar till blodpudding.
SvaraRaderaPE