När hotellrum är bättre än hemma

Hotellrum kan vara trista, obehagliga, obekväma, smutsiga, för kalla, för varma, för lyhörda, för kackerlacksrika eller helt enkelt bara vara väldigt mycket hotellrum, där man helst av allt inte vill vara.

Hur ljuvligt är det då inte att få gå in i ett fräscht och fungerande rum, med sängen bäddad, golvet alldeles obelamrat och allt annat bara står där, rent, och väntar!
Nog har jag bott en hel del på hotell i mina dagar, alltifrån skitigaste vandrarhemsstandard till tämligen lyxiga rum, men aldrig har jag väl uppskattat bekvämligheten som nu, här i Göteborg.

Om man som jag kommer direkt från ett månadslångt inredningskaos är det helt underbart att slippa det några dagar.
Vi håller nämligen på med diverse jobb hemma, storstädning, tapetsering, målning, rensning, ommöblering. Lägenheten har mest påmint om värsta sortens flyktingläger, taklamporna har visat oanade likheter med flugfångare och fuktiga handdukar har hängt på utskjutande saker på de mest överraskande ställen. Ingen har hittat någonting, alla letar ständigt och stundtals beskyller vi varandra för att ha ”haft bort” saker.

Lägg till det att vi plötsligt befann oss vara utan såväl fast telefoni som teve och bredbandsuppkoppling. Att antalet sittplatser begränsats till toaletten, ett hörn av balkongen och – till nöds – en kant av köksbordet. Att vägen till sängen sett ut som en norsk fjord, det vill säga väldigt smal, ganska djup och lite krokig. Fast utan Hurtigruttens naturupplevelser, då.

Bäst att passa på och njuta medan chansen finns. För när bokmässan slår igen och tåget går tillbaka till huvudstaden blir det också retur till kaos …
Fast sedan, sedan! tror vi att det blir trevligt. När vi jobbat klart, alltså. Men parkettgolvet måste lappas först … det blir nya dammorgier i det man helst vill kalla hem, ljuva hem.
Synd att det är så dyrt att bo på hotell.

Copyright Klimakteriehäxan