När kakorna krymper

Det stod i tidningen i morse att tiden är ute för jättekakorna, ni vet muffins i halvkilosklassen, späckade med choklad, kanelbullar som skulle kunna användas som hattar eller de lite torrare kakorna stora som dasslock. Inte en dag för tidigt!

Trenden kom antagligen från USA, helt i linje med att det man äter där gärna serveras i jätteportioner – vilket som bekant satt sina spår i gatubilden. Och den trenden har vi ju hakat på här på vår sida om Atlanten. Så även våra bagare laddade sina bodar med de där enorma bakverken. Bara vid ett par tillfällen har jag trillat dit, och naturligtvis mått illa efteråt, till och med när vi delade en sådan där muffins på två! Kan ha berott mest på dåligt samvete, men också på att det man just tuggat i sig påverkar hela den inre mekanismen. Sockerbomber i kombination med en rejäl fettdos har aldrig varit, kommer aldrig att bli hälsokost.

Ska vi nu tänka sundare också när vi slinker in på ett fik hädanefter? Tja, det är väl inte så alldeles säkert. För även om kakorna blir mindre talar konditorerna inte direkt om småkakor. Däremot erbjuds vi semlor i miniformat, fast priset är snubblande likt det för största storleken. Och enligt experten i den där tidningsartikeln (som inte finns på nätet) så produceras nu andra godsaker som är ”inne”. Chokladpraliner, naturligtvis, och den tidigare säljsuccén jättemuffinsens lillasyster pyttemuffins.

Men det handlar också om kakor efter fransk modell. Macarons heter de. Två små marängliknande trissor med smet emellan dras över med sockerglasyr i pastellfärger, om inte hela degen redan fått färg. Finns i alla livsmedelsbutiker i Frankrike, tydligen älskas de av det franska folket, trots att de inte alls är billiga. Själv tycker jag att de är direkt tråkiga och lite smått äckliga, men är det trendigt så är det väl …
Nu lär de till och med vara så heta att de serveras på modevisningar, i kulörer som matchar klädkollektionerna. Tillåt mig gissa att mannekängerna står över den eventuella njutningen ...

Ta en kaka till! är nu uppmaningen som den intervjuade bagaren kommer med när kakorna krymper, helt i linje med tesen att summan av lasterna är konstant. För eftersom de nu är så små, de där godsakerna, kan man ”gärna äta två eller tre utan att bli otäckt mätt”, säger han.
Vad det är bra för?
Hans dagskassa, naturligtvis. Och bara den.

Copyright Klimakteriehäxan