Hon kommer och städar hos mig ibland, men vi ses just inte, eftersom jag jobbar på mitt håll samtidigt som hon jobbar åt mig.
Rut är betald med pengar vitare än snö, åtminstone om man jämför med nederbördsresterna som brukar ligga på Stockholms gator framåt mars.
Rut har sina rötter i en kultur inte särskilt lik min. Men städa kan hon, inga problem med det. Fast det finns en lustig skillnad mellan mig och henne. Rut tänker symmetriskt. Allt ska stå rakt i hennes värld. I min är det inte så. Ni vet hur det är, man har något stillebensaktigt i tankarna när man ställer upp prylar, saker som mest är till för ögat, inte för nyttan. Former kan matchas mot varandra, färger likaså. Detaljerna kan göra skillnad, tänker jag.
Denna vår lilla kulturkrock yttrar sig så, att varje gång jag kommer hem när Rut har gjort sitt går jag omkring och flyttar de där sakerna. Det Rut har ställt i mitten på ett bord vill jag ha mer åt ena änden. De prylar hon ställer upp i räta led går jag och flyttar i ett annat mönster.
Och hur skulle hon kunna veta att jag vill att det en gång mödosamt hopknåpade svartsticksbroderiet ska synas – och att skålen med eterneller enligt mitt sätt att se ”ska” stå på kanten?
Om jag tänker närmare på saken tänker Rut nog mer som min föräldrageneration tänkt i årtionden: det ska vara ordning och reda, se rejält ut. Symmetriskt, helt enkelt.
Ordning och reda är det också med betalningarna: efter varje gång som Rut varit hemma hos oss får jag ett brev från Skattemyndigheten, som vill bekräfta att jag faktiskt nyttjat hennes tjänster. Faktum är att jag är djupt tacksam att Rut finns, hon gör mitt liv mycket enklare.
Jo, jag vet – och stöter på reaktionen i min omgivning – att man egentligen ska städa själv. Alltså skulle samma omgivning kunna fnysa ilsket åt mitt konstaterande att vi inte delar synen på symmetri, hon och jag.
Men jag ser det mer som en liten lustig kråka i kanten, en skillnad jag lätt kan leva med. Inte tänker jag ta tag i saken och förklara varför jag ställer saker som jag gör. Inte heller behöver hon förklara varifrån den heliga principen om symmetri kommer i hennes liv.
Vi måste ju ha rätt att vara lite olika, vi människor. Även om vi har det gemensamt att vi uppskattar god städning. Och även om en av oss är mer förtjust i svartsticksbroderi än den andra.
Copyright Klimakteriehäxan
Jag begriper inte och lär aldrig begripa varför det är godkänt att inte kunna/vilja/hinna snickra själv men inte godkänt att inte kunna/vilja/hinna städa själv. Så heja rutan! (Både hon som städar och den mycket vackra som du har broderat.)
SvaraRaderaÅ, det här var intressant och kul med bilderna som visar hur det ser ut!
SvaraRaderaJag har också turen att ha en ´Rut´.
SvaraRaderaOch ibland ställer hon tillbaks sakerna fel men det blir jätterätt - bara inte som jag brukade ha det.
Man lär sig alltid något nytt och ibland låser man sig för ev alternativ.
Fast duken din är fin och jag skulle också vilja ha den synlig.
Och att städa efter städet är ju mycket klyftigare än dom som städar innan städet kommer, eller hur?
Kulsprutan
Miss Gillette - så sant!
SvaraRaderaElisabet - visst är det en viss skillnad?!
Kulsprutan - i ärlighetens namn har det nog hänt att jag städat lite för att bana väg också ... plocka undan måste man förvisso alltid göra själv!
Det är rätt skojigt detta med symmetri-eller inte. Jag delar helt din syn, men Rut är tydligen bra för dig även om du får korrigera lite grann.
SvaraRaderaJag har läst din blogg ett par veckor nu. Det är trevligt med er som behärskar vad man kan använda ord till.
Med en travestering av Göran Tunström vill jag skriva en lista på "Berömda personer som kommit från Värmskog".
LM Eriksson, naturligtvis
Rigmor Gustavsson,
Aina Bergvall-sign. Klimakteriehäxan.
Ni utgör en nätt trojka som representerar: Teknik, skönsång,
och trevliga ord.
Inte dåligt med tre berömda från en liten landskommun.
Bosse - det var smickrande ord du levererar!!! Tack för det!
SvaraRaderaJag ska icke säga ett ord om Rut, det har jag gjort så många andra gånger, utan jag ska utbrista i förtjusning över att se ett gediget svartsticksarbete i användning. Jag tillhör de i vars utbildning det ingått att förfärdiga dylika.
SvaraRaderaAnnaa M - denna lilla duk är det enda svartstick jag förfärdigat. Det är som du ser tämligen enkelt, men dekorativt, och jag gillar det! Kul att du också uppskattar det!
SvaraRadera