Vi står inför ännu en fas ...

Människan genomgår en massa faser. Det är inte valfritt, det är bara att bita ihop och knalla vidare. Den vi just nu står inför är lämna-sommaren-och-inse-att-det-är-höst-och-och-snart-blir-vinter-fasen. Fasansfullt? Nja.
Ofrånkomligt när almanackan säger "andra halvan av augusti" och kvällarna blir mörka – ja, hur skulle annars kräftlyktorna ta sig bra ut?!

Men faktum är ju att det finns saker man inte alls behöver sakna. Getingar, till exempel, vem saknar att de försvinner? Dessa ilskna varelser som surrar kring varje picknickfilt, som trasslar sig in i vagnen till en sovande baby, som bygger bo på de minst lämpade platserna, som omöjligt går att locka bort från köttbiten på lunchtallriken när man nu ändå vill ta chansen och äta utomhus innan solstrålarna blir för sneda! Inte för att alla dör av ett getingstick, men det finns faktiskt de som gjort det. Farliga djur, helt enkelt. Nä, getingarnas försvinnande från vår närhet är enbart positiv.

Så har vi det där med åskan. Befinner man sig i en tätort känns den sällan riktigt hotande. Men ute på landsbygden – usch! Varje träd är en möjlig nedslagsplats, varje kulle fel ställe att vistas på. Minns som det var i går hur det kändes i Barndomslandet när himlen svartnade och mullret rullade in. Ofta gick larmet, den frivilliga brandkåren slängde sig iväg, medan vi ängsligt undrade: var? hur? vem? Och rätt som det är får vi veta att en människa träffats av blixten med katastrofal följd. Nä, de där åskovädren saknar vi inte.

Hur jag än försöker kan jag alltså inte hitta något positivt med vare sig getingar eller åska. Säkert finns det fler fenomen som vi klarar oss jättebra utan de närmaste sju-åtta månaderna eller så. Fundera, leta upp dem, sök tröst i att de där sommarens otrevligheter snart är överstökade för den här gången.
Det är inte valfritt, bara att bita ihop och knalla vidare, som sagt. Det är ju ändå bara en av dessa faser vi måste gå igenom!

Copyright Klimakteriehäxan