Fönster mot tv-världen

För mycket länge sedan sändes i Sveriges Television ett program som hette ”Fönster mot tv-världen”. Så oändligt urgammal blotta tanken känns i dag – ändå var det en snudd på lysande idé när det begav sig: svenska folket skulle få chansen att bekanta sig med hur tittare i andra länder blev upplysta, informerade och roade via tv-mediet. Ibland blev det rent hisnande, ibland tror jag vi blev avundsjuka, ofta blev vi åtminstone lite häpna.

I dag står fönstret öppet mot tv-världen i varje vardagsrum. Hemma hos oss har det dessutom alldeles nyss öppnats en herrans massa nya fönster, eftersom vi skaffat digital-box. På köpet fick vi ett antal nya kanaler på prov i ett par månader. Om jag förstått tekniken rätt har vi ökat vårt antal titthål mot omvärlden med flera hundra. Svårt då att hävda, som man ibland hör, att ”ingenting finns det att titta på i tv heller”.

Det är bara att greppa fjärrkontrollen och ge sig ut på en, för ovanlighetens skull alldeles gratis, jordenruntresa. För nu har vi såväl välkända CNN som BBC och Sky, som Al Jazeera på både engelska och arabiska – det visar sig att just den kanalen hyser minst lika stor förkärlek till blonda och vackra kvinnliga medarbetare som någon annan, där rök en av mina fördomar.

I BBC Entertainment pågår ett underhållningsprogram som märkligt nog bara har manliga medverkande – men som är så roligt att både vi och personerna i rutan skrattar högt. På en kanal från Chile pågår en oändligt lång dansscen som hämtad från ett arrangemang för mogen ungdom i Borlänge eller så. I turkisk tv sänds en romantisk såpa som är jättedramatisk, det framgår trots att man inte förstår ett enda ord.

Porr finns också inom räckhåll, men eftersom vi tackat nej till att pröva den sorten dyker det upp en skylt i rutan som säger ”Erotik” och ”Åtkomst nekas”.
Skulle vi vilja lära oss lite mer om amerikansk fotboll finns chansen, sportkanalerna radar upp sig. Söker vi frälsning erbjuds sådan av företrädare för olika religioner. Tecknade serier finns att tillgå på alla språk. Förvånansvärt många kanaler har svensk textning, vilket jag inte hade väntat mig.

Ett nyhetsprogram på franska har en liten gubbe som kommenterar europeisk utrikespolitik. Han studsar fram och tillbaka framför enorma porträtt av maktens farbröder som fyller hela rutan medan han ideligen tittar, inte åt publikens håll, utan åt teknikens, för att se att han pekar rätt. Klart kul!
Smäktande tangotoner strömmar när jag hamnar i en finsk kanal. Från Mexico dyker en repris upp på urgamla ”El Chavo del 8”, komedi som hela Latinamerika skrattade åt på 80-talet.

På tyska vänder man ut och in på Angela Merkels för- och nackdelar, utan att jag lyckas hänga med. På grekiska låter det ödesmättat, handlar nog om landets ekonomi, att döma av bilderna. Alla språk går inte att identifiera – kan det där ha varit från Moldavien? Några ryska tv-personligheter ser ofantligt allvarliga ut, kanske har de anledning till det. En kinesisk bildsekvens förefaller vara turistreklam för Peking.

Så där kan man hålla på. Det går att zappa i evigheter, titta på massor av tv – utan att egentligen se någonting alls.
Men fönstret mot tv-världen, det står vidöppet. Vareviga timme, vareviga dag. Den där gamla programserien började sändas för trettio år sedan. Visst verkar det ligga en oändlighet bakåt i tiden? Nu när världen finns på bara en knapptrycknings avstånd!
Därmed inte sagt att man blir lyckligare av fler tv-kanaler. När den gratis prövotiden är slut återgår vi till basutbudet. Det räcker.



Copyright Klimakteriehäxan