Så här i december dräller de in, recepten som ska ”förnya ditt julbord”, ge ”julmaten lite extra krydda”, ”göra julen grönare och nyttigare”.
Och vad gör jag? Jo, jag sparar. Receptomanen i mig vaknar, i den mån den nu har slumrat en stund. Snart är det ju dags! River ur sidorna om de är inne i tidningen, lägger hela bilagan på hög om den är separat. Bilderna är så gott som undantagsvis förföriska, man nästan känner doften av glögg och pepparkakor, senapspaneringen, kryddnejlikorna, grönkålsstuvningen. I år föreslår DN att jag ska servera köttbullarna med stekta äppelklyftor och färska tranbär. Det kommer jag inte att göra, inte i år, inget annat år heller. Likväl behåller jag antagligen receptet ...
Fast väldigt sällan är det särskilt nyskapande, det där tillagningssättet som ska ge julbordet den rätta piffen. Någon har klämt ur sig en långsökt men förhoppningsvis inspirerande tanke, en hint om lite extra av en krydda – såg jag inte att det tipsades om ajvar relish också? Och sillen, den köpta färdiginlagda som i de flesta hushåll fått ersätta den ”hemgjorda”, den kan minsann få sin beskärda del av nymodigheten med idén om att lägga på lite nyss skivad rödlök när fisken tagits ur burken. Lökbitar som sillätaren förmodligen väljer att peta åt sidan.
Nej, det är med julmatsnyskapandet som med variationerna på köttfärssås: det finns helt enkelt inte hur många sätt som helst att bjuda på skinka, sylta och risgrynsgröt.
De allra flesta går igen.
Och vi som samlar på recepten av gammal (o)vana, vi ökar på vårt lager av klipp om de där gengångarna. Varför? Den frågan har inget svar. Det bara blir så. För det är så receptomani yttrar sig ...
Copyright Klimakteriehäxan
Oj oj oj. Fett med igenkänning i det här, lika fett som det yttre lagret på en gammaldags skinka.
SvaraRaderaSom ung vuxen ville jag hemskt gärna ha en omfattande egen receptpärm, för det hör liksom till. Det vittnar ju om stor erfarenhet och dessutom, på ett sätt som färdigtryckta kokböcker inte gör, om egen smak och eget urval. Så började det för min del. Därför fick jag en receptpärm som bågnade av en massa recept som jag aldrig ens hade testat.
Vilket var onödigt, kom jag på efter ett antal år, så då skaffade jag en karantän som recepten får ligga i tills de är testade. Är de bra klistrar jag in dem i pärmen, är de det inte slänger jag dem. Men det är nog rätt överflödigt att säga att det är såna djupa sedimentlager i den där mappen att jag ofta slänger recept ur den därför att jag tappat intresset för vad det nu var för nyskapande gastronomisk fluga som surrade runt i de svenska köken ett par decennier tidigare.
Just vad gäller julbordet blir det i slutänden alltid samma parad av favoriträtter. Emellanåt testar vi nåt nytt, men det är ytterst sällan som såna anrättningar lyckas hålla sig kvar framgent.
Det är kul att du skriver om det här just nu, för jag började igår på Lindströms och Schyfferts Ljust och fräscht-boken, som är en förtjusande raljant och ganska träffsäker analys av den inredningsepok som författarna tror lider mot sitt slut nu. Det handlar mycket om svenskens extremutrustade kök med värsta arsenalen av maskiner och tillbehör för varje upptänklig livsmedelsberedningsprocedur -- kök som vi inte har tid att laga mat i, men som ska signalera att vi har det, att vi äger vår tids dyrbaraste sak: tid. (Om du inte redan läst boken kan jag rekommendera den mot just läsleda.) Och i den bilden ingår förstås också alla kokböcker och recept som hotar att dränka oss. Bra tajmat av dig, alltså!
Oj vad jag känner igen mig...jag gick igenom min tjocka "receptsamling" där recepten har legat i orörd ro fån börjat av 80-talet. Minst!
SvaraRaderaNu har jag börjat slänga lite.
SvaraRaderaDu har säkert inte ätit risgrynsgröt med gammaldags fruktkompott... julens höjdpunky, mums!
Det fanns en tid då även jag samlade recept.
SvaraRaderaTrots att jag numera ytterst sällan tittar på dom, så sitter de där i sin pärm - utifall att jag skulle få ett infall att kika på dem
Miss Gillette - tack för din utförliga och roliga kommentar! Den där boken kanske bör stå på önskelistan till tomten?!
SvaraRaderaMalou - jag måste ha klipp kvar från 70-talet. Plus den där boken man fick skriva recepten i skolköket i!
Hannele - det låter faktiskt gott!
Och du har rätt, oprövat för min del!
Zoega - vem vet, de KAN ju komma till användning eller hur? :-D
Förhoppningsvis kommer de till användning en vacker dag.
SvaraRaderaSka vid tillfälle göra i ordning recepten och sätta in dom i nån snygg bok
Ha en bra kväll