Ajöss med Enid Blyton

Det hördes ett stillsamt men sorgligt skramlande i vårt vardagsrum. En beundrad människa, ja nästan en idol, ramlade ner från sin piedestal och fick sin gloria krossad, omöjlig att reparera.

Personen till vilken jag och många med mig har eller i alla fall har haft en stark relation hette Enid Blyton. Jag är en av alla dess många miljoner ungar som växte upp i sällskap med George och hennes hund Tim, förgrundsfigurerna i Fem-böckerna. Man fick en bild av hur en perfekt sommar skulle se ut: picknick med spännande mat i korg, simturer, skogspromenader och ett och annat litet mysterium som förunderligt nog gick att lösa. En ny Blyton-bok var en veritabel höjdare på födelsedagen eller under granen.

Men 2009 gjordes filmen ”Den sanna Enid Blyton” och nu när den just gått på SVT har alltså denna succéförfattares namn fått sig en rejäl törn. Filmens manus lär ligga mycket nära verkligheten.
Enid Blyton hade ingen lätt barndom. Pappan övergav hemmet, och det gjorde också Enid så snart det gick. Mamma och två bröder ville hon inte veta av.

Egentligen började Enid en lärarutbildning, men det var författandet som hon ville ägna sig åt. Och efter rader av refuseringsbrev fick hon till sist napp. Förläggaren blev också hennes man och de fick två döttrar – flickor som mamman inte stod ut med. Samtidigt ägnade hon sig flitigt åt att bygga upp sin barnvänliga image genom att ställa upp för andra barn. Högarna av beundrarbrev växte, Enid bjöd ibland in några ungar på saftkalas medan hennes egna skickades undan med barnsköterskan.

Enid var helt enkelt en riktig ragata. Om hennes chaufför inte var bra från sin förkylning på ett par dagar fick han sparken. Familjen tvingades posera för reklambilder, för att köras bort så snart röken från kamerablixten lagt sig. Intervjuare som ställde "fel" frågor fick finna sig i att bli tillrättavisade.

Den äkta mannen körde hon med i den allra bitchigaste stilen. Hon bedrog honom och manövrerade med list och lögner ut honom ur sitt och döttrarnas liv.
Sitt eget bästa vårdade hon däremot ömt, liksom sin självbild. Utan tvekan var hon ytterst framgångsrik, hon skrev fler än 700 böcker och sålde 600 miljoner exemplar över hela världen, vilket naturligtvis gjorde henne superförmögen.

Den känslokalla kvinnan står ut med – eller orsakar själv – saker som skulle gjort vem som helst förkrossad. Men riktigt berörd och ledsen blir hon först när hon anklagas för att inte själv ha skrivit alla sina böcker.
Nu gjorde hon antagligen det. Men priset för framgången var omänskligt, sett ur mina ögon.

Och jag som med viss stolthet har berättat, att jag minsann översatt några Blyton-titlar till svenska, ett av de ungefär nittio språk som hon finns utgiven på.
Det tänker jag inte skryta mer med. Sveper i stället ihop skärvorna av den gamla idolen och langar dem i sopnedkastet. Ajöss med henne.
Enid Blyton avled 1968.

Copyright Klimakteriehäxan