Ur led är tiden

På min balkong kämpar fortfarande några gröna växter för sin överlevnad, med viss framgång trots ett par frostsmällar.

I morse gick jag till jobbet i ösregn, häromdagen såg naturen ut som om det skulle stå mars eller april i almanackan.
I affärerna hänger fuskpälsjackorna i långa rader på reastängerna, bredvid vantar och yllesjalar till halva priset. En tjock kappa som kostat 1000 kronor kunde man i dag bära hem för en endaste hundralapp.
Skidor, skridskor, pulkor och kälkar slumpas bort i varje sportaffär i hela södra Sverige.

Tulpanknippena har invaderat blomdiskarna. Amaryllis i kruka reas för 20 kronor.
Och här och där spirar de kaxiga skyltarna: Vårens nyheter har kommit! Som om vi vore redo för skira sommarklänningar, sandaler och sjömanskragar – eller vad det nu kan bli som vi förväntas skruda oss i om några månader.

Inte undra på då att en och annan julgran gett upp, låter Dagmar och hennes mindre avkommor styra och ställa. Den här granen (en rejäl sak, kanske 15 meter hög) har definitivt bestämt sig för att vintern redan är slut, att tiden är ur led – och böjt sig för fakta. Visst ser det ut som om den rent av vill, och redan försökt, skaka av sig alla de små lamporna?

Fast i de mörka kvällarna älskar vi fortfarande ljusen. Ur led är tiden, må så vara, men julbelysningen, den vill vi ha kvar! Hur det går med just den här måste jag dock låta vara osagt ...

Copyright Klimakteriehäxan

UPPDATERING: Den här granen, som jag passerar dagligen, har återfått sin resning och lampgirlanderna är åter vackert spridda över grenarna. Stormen är besegrad!