På Malta, som ju ligger väldigt nära alla skovänners himmelrike (Italien), var monsterfotbeklädnaderna mer än vanliga, såväl i affärerna som i gatubilden. Och jag måste ge med mig på en punkt: det finns faktiskt folk som lyckas gå på de här platåerna och svindlande klackarna. Antar att de har tränat länge och energiskt, kanske med rollator eller gåstavar?Att jag nu äntligen provat en sådan här sko bevisade dock bara vad jag redan visste. Nog för att jag är lite skotokig, men SÅ tokig hoppas jag att jag aldrig blir. Jag fick foten i den blå- och guldfärgade saken med öppen tå. Lyckades stänga blixtlåset på hälen. Så långt var allt gott och väl. Men jag skulle ju stå upp också, i akt och mening att ta några steg på platta golvet.
Av provgåendet blev intet. Det visar sig att med en så hög platåsula tippar man liksom framåt, det kändes som om en avgrund öppnade sig rakt ner framför mina fötter. Jo, stå rakt upp klarade jag. Fast hur länge, det vet jag inte. Man fick ju tänka sig för: en plötslig omedveten rörelse skulle kunna få fasansfulla konsekvenser, kändes det som. Brutna fotleder är opraktiskt och gör antagligen väldigt ont.
Att det inte blev någon affär, det har ni räknat ut för länge sedan. Men runt omkring mig pågick flitigt skoprovande, och folk knallade iväg till kassan när de valt modell. Här fanns alla färger, plus orm- och krokodilmönstrat, glitter och rosetter ...
En sak förvånade mig ändå. Priset. Det här var inga dyra saker. "Min" blåa kostade bara 30 euro. Billigt för skor. Fast väldigt dyrt för skor man inte kan gå i, förstås.
*LER* Hade du aldrig "platådojor" då dom var mooderna för ca sådär 30 år sedan? Jag hade faktiskt ett par skönheter med öppen tå i ljusblå mocka men det var kilklack. Nej inte var dom lätta att gå i men då vägde jag endast 65 kg och det var som du sa man måste gå nästan lutande bakåt för att inte falla framåt och jag som är lång förut(175)fick lätt svindel kändes det som. Hade väl dåligt balanssinne. Har dom fortfarande kvar av nostalgiska skäl och prövar dom då och då och ler åt vad de varit med om under en kort period i mitt liv. Men nuvarande platåskor verkar mer styltaktiga och inte alls lika som dom jag hade. Det verkar lite tårta på tårta på nåt sätt?
SvaraRaderajag är lite deprimerad över att den där tiden är förbi, dessa skulle göra mej lite längre....
SvaraRaderaSkotillverkarna har verkligen fått fart på fantasin de senaste åren
SvaraRaderaInga präktiga "sköterskeskor" precis :)
Men de kan vara snygga som prydnad på en hylla.
Why bother?
SvaraRaderaOm inte fötterna mår bra syns det i ansiktet och märks i hela kroppkakan.
Låt Victoria Beckham använda och lida av dessa monster. Hon verkar vilja.
Kulsprutan
Är du aldrig på sittfester?
SvaraRaderaFör 20 år och lika många kilo sen gick jag gärna i skyhöga klackar. Inga problem. Det som förvånade mig när jag tog fram klackskorna till schlagerfesten (som du sett bilder från) var att jag faktiskt kunde gå i dem än. Lite trippigt kändes det, men kroppen kom ihåg!
Sfinxen - jag hade italienska sandaler, ganska tjocka korksulor med snören i stället för ovanläder, otroligt fina OCH bekväma - ljusår från nutidens skapelser! Tyvärr har dom försvunnit, vet inte när och hur. Utslitna? Ja, kanske.
SvaraRaderaHannele - du kan väl ta en lite mer moderat klackhöjd, det hjälper ju ändå en bit!?
Västanvind - man skulle kunna ge begreppet "skohylla" en ny innebörd ...
Kulsprutan - jag bryr mig inte egentligen, men jag tycker det är kul att titta!
Bloggblad - jo det händer, men jag har redan ett rejält förråd av sittskor att välja bland fast de har inte tjocka sulor.
Hoppas att de har lika tjusiga och lika billiga skor på Mallis... fast jag undrar om de finns i Mimmi Pigg-modell...
SvaraRadera