Vad sysslar du med? Egentligen? Hur mycket tid går åt? Är den väl använd? Är det du gör meningsfullt? I så fall för vem, bara för dig själv kanske? Eller tar du mänskligheten ett myrsteg framåt?
Man kan få ångest av enklare frågor, inte sant? Det är Karin på Åland som ställt detta spörsmål, får mitt och många andras samvete att skruva på sig.
Är det meningsfullt att blogga, till exempel? Mitt intryck är att intresset för bloggar har minskat. Och jag har aldrig hymlat med att bloggen är till mest för min egen skull (det är väl därför jag oförtrutet fortsätter!).
Annat skrivande av det mer seriösa slaget kanske? Jag skriver ju sedan en tid tillbaka, med ojämna mellanrum, krönikor på en sajt som heter News55. Förändrar jag världen den vägen? Nej. I bästa fall väcker jag en eller annan förströdd tanke men får knappast någon att uträtta stordåd, det är bara att inse.
Böcker då? Den Stora Romanen, den som ska bli en ögonöppnare för alla som hyser det minsta intresse för Kultur och Litteratur?
Den boken kommer jag heller aldrig att skriva, tyvärr. Hur intressant har det då varit att jag skrivit tre böcker och fått dem utgivna? Tja, själv tycker jag förstås att det har varit kul. Men meningsfullt?
Möjligen är att läsa vad andra skrivit det mest meningsfulla en sån som jag gör. Språket, orden är de bästa verktygen för att skapa kontakt och förståelse, och mycket kan man faktiskt läsa sig till. Fast sen gäller det ju att använda ny insikt på bra sätt, såväl privat som professionellt.
Kanske är det mer handgripliga ting som bättre symboliserar begreppet meningsfull sysselsättning. Att kånka iväg med kassar fyllda med lakan och handdukar för nyanlända flyktingar gav en bra magkänsla, hur litet bidraget än var. Att finna ett sätt att lämna över några fina dunjackor, vantar och varma halsdukar skulle också kännas bra. Fast jag misslyckats hittills.
Nog undrar jag hur en flykting från Syrien, en afghansk tonårspojke eller en tiggande mamma från Rumänien skulle definiera begreppet meningsfull sysselsättning. Tror att vi skulle komma fram till väldigt olika svar.
Och ingen av dem skulle hamna ens i närheten av att blogga, att skriva, att läsa.
Så orättvis är världen.
Copyright Klimakteriehäxan
Andra bloggare som kan tänkas leverera sin egen tolkning av "meningsfull sysselsättning": Anki, Anna, Birgitta, Gnuttan, Helena, Karin i St-holm, Livsrummet, Musikanta , Olgakatt , Pettas , Pysseliten, Tove, Ulla.
Klimakteriehäxan – finns hon? Ja! Om du inte redan är en, så blir du sannolikt en, tro mig. Och kanske känner du igen dig i mig, i alla fall lite!? Min blogg är till främst för mig själv och min skriv- och fotoklåda, det är bara att erkänna. Men du är väldigt välkommen hit! Kom, kom igen, kommentera gärna!
lördag, oktober 31, 2015
fredag, oktober 30, 2015
Halloween – svenskare än vi tror!
Mina egna, snällare, Halloween-lyktor. Utskurna ur paprikor. |
Men nu har jag blivit upplyst om rötterna till Halloween-firandet av en betydligt bättre påläst kollega. Så här skriver Björn Karlin till mig på Facebook:
”Importerad amerikansk helg? ... det är bara halva
sanningen, en konverterad gammal keltisk (europeisk) högtid handlar det om.”
Från början skars lyktorna ut i rovor eller kålrötter.
De ersattes av pumpor när högtiden, som då hette Samhain, kom till Amerika på
1840-talet med irländarna och blev Halloween.
Ordet Samhain skulle kunna översättas med "sommarens slut" och enligt kelterna tog sommaren slut den här dagen. Det här är också det keltiska nyåret och enligt tron så var gränsen mellan den levande och döda världen extra tunn denna natt, fortsätter Karlin.
Ordet Samhain skulle kunna översättas med "sommarens slut" och enligt kelterna tog sommaren slut den här dagen. Det här är också det keltiska nyåret och enligt tron så var gränsen mellan den levande och döda världen extra tunn denna natt, fortsätter Karlin.
Rovlykta. Bild: Nordiska Museet. |
När den urholkade rovan försetts med ett ljus ”kunde man skrämma folk när de färdades på mörka vägar eller
tittade ut genom fönstren. Nordgränsen
för detta upptåg är Danmark och sydligaste Sverige"
skriver den danske etnobiologen Vagn J Brøndegaard i en artikel om
"Roelygten" (Rovlyktan), en text som Karlin grävt upp med hjälp av folklivsexperten Bengt af Klintberg.
”Den gamla seden att skära ut lyktor och figurer ur
rovor finns fortfarande kvar i Skåne i sin ursprungliga form” menar Karlin och
tillägger: ”Håller inte alls med om att detta inte också
är en svensk tradition, tycker att det är kulturellt extra värdefullt att en
urgammal europeisk högtid har gjort en vända över Atlanten och återkommer med
ändringar och tillägg, tillbaka till ursprunget.”
Där ser man. Varje dag finns nya kunskaper att hämta! Happy Halloween, denna höstarnas urgamla och riktigt svenska traditionsfyllda helg!!!
Att sommaren är slut får betraktas som ett obestridligt faktum, oavsett inställning till pumpor med ljus i.
Copyright Klimakteriehäxan
torsdag, oktober 29, 2015
Minns du?
När man uppnått en viss ålder, passerat 50 åtminstone, förväntas man per definition gärna tala om sjukdomar, både andras och egna. Bara att anpassa sig, ta seden dit man kommer.
Därför undrar jag nu om du möjligen har drabbats av en tämligen modern åkomma som går under namnet "digital amnesi"? Det är en sjukdom som är lätt att diagnosticera. Kommer du ihåg telefonnumren till dina barn? Till mamma? Kan du de närmsta kollegornas jobbanknytningar? Nähä. Tänkte väl det. Du litar helt enkelt på ett annat minne än ditt eget. Det sitter antagligen i mobilen, eller någon annan digital pryl. Du är smittad.
Ett företag som arbetar med IT-säkerhet har för brittiska BBC:s räkning undersökt 6000 europeers minnesvanor. Var tredje går direkt till en dator när de ska komma ihåg något, en siffra, ett namn, en detalj. Praktiskt? Jo vars. Men inte så bra i längden, eftersom vi låter den egna hjärnan ta ledigt. Vi bygger inte på vårt långtidsminne. Enligt vetenskapen mår minne bra av träning, föga överraskande.
När vi nöjer oss med att konsultera mobilen eller datorn är informationen vi söker borta så snart vi klickat oss vidare i cyberspace. Och i slutändan är det klart: den digitala amnesin har skördat ännu ett offer.
Frågan är hur mycket den drabbade lider. Kanske är det en åkomma man bara glömmer?
Copyright Klimakteriehäxan
Därför undrar jag nu om du möjligen har drabbats av en tämligen modern åkomma som går under namnet "digital amnesi"? Det är en sjukdom som är lätt att diagnosticera. Kommer du ihåg telefonnumren till dina barn? Till mamma? Kan du de närmsta kollegornas jobbanknytningar? Nähä. Tänkte väl det. Du litar helt enkelt på ett annat minne än ditt eget. Det sitter antagligen i mobilen, eller någon annan digital pryl. Du är smittad.
Ett företag som arbetar med IT-säkerhet har för brittiska BBC:s räkning undersökt 6000 europeers minnesvanor. Var tredje går direkt till en dator när de ska komma ihåg något, en siffra, ett namn, en detalj. Praktiskt? Jo vars. Men inte så bra i längden, eftersom vi låter den egna hjärnan ta ledigt. Vi bygger inte på vårt långtidsminne. Enligt vetenskapen mår minne bra av träning, föga överraskande.
När vi nöjer oss med att konsultera mobilen eller datorn är informationen vi söker borta så snart vi klickat oss vidare i cyberspace. Och i slutändan är det klart: den digitala amnesin har skördat ännu ett offer.
Frågan är hur mycket den drabbade lider. Kanske är det en åkomma man bara glömmer?
Copyright Klimakteriehäxan
onsdag, oktober 28, 2015
Den vackraste!
Tänker efter. Tänker efter riktigt noga.
Men det gör ingen skillnad. Min slutsats står fast: jag kan inte minnas en vackrare höst. Och då har vi november bara runt knuten!
Fast säg för all del inget till mina pelargonior på balkongen. De har inte en aning. Blommar för fullt, med många knoppar!
UPPDATERING: Skulle bara ta en sväng och säga hej till mina pelargonior. Och vad upptäcker jag då!? Jo, årets första – och sista – krasseblomma! Råkade hitta tre (3) krassefrön. Petade ner dem i jorden någon gång sent i augusti, har naturligtvis noterat att de grott, redan det en överraskning. Men en blomma! Det är ju sensationellt! Det blir ingen mer, förstås. Jag lovar att inte klaga!
Länge leve hösten!
Copyright Klimakteriehäxan
Men det gör ingen skillnad. Min slutsats står fast: jag kan inte minnas en vackrare höst. Och då har vi november bara runt knuten!
Fast säg för all del inget till mina pelargonior på balkongen. De har inte en aning. Blommar för fullt, med många knoppar!
UPPDATERING: Skulle bara ta en sväng och säga hej till mina pelargonior. Och vad upptäcker jag då!? Jo, årets första – och sista – krasseblomma! Råkade hitta tre (3) krassefrön. Petade ner dem i jorden någon gång sent i augusti, har naturligtvis noterat att de grott, redan det en överraskning. Men en blomma! Det är ju sensationellt! Det blir ingen mer, förstås. Jag lovar att inte klaga!
Länge leve hösten!
Copyright Klimakteriehäxan
tisdag, oktober 27, 2015
Tisdagstema FYRFOTA
Vi har inget husdjur, eftersom fruktflugor och vilsna humlor inte räknas till den kategorin. Vilket betyder att jag, till skillnad från otaliga andra bloggare, inte kan ta till ett foto på en familjemedlem när tisdagstemat är FYRFOTA, som det är idag.
Så kommer jag på något som nästan är en gåta. Nämligen: hur många fötter har egentligen en gunghäst? Fyra till att börja med, förvisso, men eftersom de sätts ihop på två medar kanske de helt enkelt ska betraktas som tvåfotade?
Ni kan fundera på gåtans lösning medan ni betraktar min lilla guldkantade gunghäst, som är en brosch gjord i keramik, en present från en väninna.
Sällan använd, det ska erkännas, men nu hade jag ju bruk för den!
Fast hur många fötter den har, det är frågan!
Copyright Klimakteriehäxan
måndag, oktober 26, 2015
Ledigt – och tid att läsa
De är lediga från skolan i dag, ungarna. Lediga hela veckan. Det brukar kallas höstlov, men har i år fått en ny etikett: Läslov.
Idén lanserades på Bok & Bibliotek i september och projektet har uppenbarligen fått en rivstart. Barn ska under de här dagarna inspireras att läsa mer, läsa för nöjes skull, läsa med lust, gilla skrivande. De har ju faktiskt inga läxor för tillfället!
Många parter har kunnat enas för detta ädla syfte. Här finns lärare, idrotts-och elevorganisationer, företag, bokförlag, bibliotek och andra kulturinstitutioner. Och på onsdag, mitt i läslovsveckan, blir det "Lilla bokbytardagen". Programförklaringen lyder: "Ta med en bok när du går hemifrån och byt med någon annan, var som helst, när som helst!"
Det kan aldrig sägas för ofta, inte upprepas tillräckligt många gånger: du har aldrig läst en bok i onödan, oavsett innehåll, kvalitet, inriktning. Man lär sig något varenda gång, hela livet,om så bara ett enda litet nytt ord! Därför är det så viktigt att vi ger våra barn nyckeln till den litterära skattgömman. Förser dem med böcker redan på pekboksstadiet, läser högt för dem, visar dem rolig läsning när de själva behärskar bokstäverna och "knäckt koden".
Behöver jag säga varför? OK: här några anledningar. De får kunskaper, de får insikt i hur andra människor har det, de möter nya miljöer, nya känslor. Och de får ett ordförråd, ett rikare språk. Så småningom kan de också läsa på andra språk än modersmålet, också det värdefullt.
Kära barn, läs en bok!
(Det finns en bra bok som jag skrivit och som du skulle kunna fundera på, det är ju snart jul! Klicka på omslaget till "Dela lika" härtill vänster eller på länken! Läs recensioner, omdömen! Köp den, enklast och billigast, på nätet!)
Copyright Klimakteriehäxan
Idén lanserades på Bok & Bibliotek i september och projektet har uppenbarligen fått en rivstart. Barn ska under de här dagarna inspireras att läsa mer, läsa för nöjes skull, läsa med lust, gilla skrivande. De har ju faktiskt inga läxor för tillfället!
Många parter har kunnat enas för detta ädla syfte. Här finns lärare, idrotts-och elevorganisationer, företag, bokförlag, bibliotek och andra kulturinstitutioner. Och på onsdag, mitt i läslovsveckan, blir det "Lilla bokbytardagen". Programförklaringen lyder: "Ta med en bok när du går hemifrån och byt med någon annan, var som helst, när som helst!"
Det kan aldrig sägas för ofta, inte upprepas tillräckligt många gånger: du har aldrig läst en bok i onödan, oavsett innehåll, kvalitet, inriktning. Man lär sig något varenda gång, hela livet,om så bara ett enda litet nytt ord! Därför är det så viktigt att vi ger våra barn nyckeln till den litterära skattgömman. Förser dem med böcker redan på pekboksstadiet, läser högt för dem, visar dem rolig läsning när de själva behärskar bokstäverna och "knäckt koden".
Behöver jag säga varför? OK: här några anledningar. De får kunskaper, de får insikt i hur andra människor har det, de möter nya miljöer, nya känslor. Och de får ett ordförråd, ett rikare språk. Så småningom kan de också läsa på andra språk än modersmålet, också det värdefullt.
Kära barn, läs en bok!
(Det finns en bra bok som jag skrivit och som du skulle kunna fundera på, det är ju snart jul! Klicka på omslaget till "Dela lika" härtill vänster eller på länken! Läs recensioner, omdömen! Köp den, enklast och billigast, på nätet!)
Ingen bra bild rent tekniskt, jag vet. Men nog är det härligt att även en uppochnervänd bok fängslar! Fast det tog inte lång tid innan hon började vända böckerna rätt ... |
CITAT om slipsars betydelse
"Slipsen måste få sitt rättmätiga erkännande 'som en del av Europas kulturarv, identitet, kommunikation och design, med målet att bevara och säkerställa ömsesidiga förbindelser européer emellan och deras förbindelser med hela världen'.”
-Fjorton ledamöter av Europaparlamentet har enats om att föreslå en EU-gemensam "Slipsens dag". Ärendet drivs framför allt av kroater, som anser att slipsen föddes i deras hemtrakter, men också en svensk parlamentariker tycks stötta resolutionen. Du kan läsa mer om detta i SvD, där historien förses med (den ironiska) kommentaren: "Såpass. Tja hur skulle vi kommunicera med varandra och hela världen om det inte fanns en slips som kunde 'säkerställa och bevara' dialogen?" Ack ja. Har de inget viktigare för sig i Bryssel? Man måste undra.
-Fjorton ledamöter av Europaparlamentet har enats om att föreslå en EU-gemensam "Slipsens dag". Ärendet drivs framför allt av kroater, som anser att slipsen föddes i deras hemtrakter, men också en svensk parlamentariker tycks stötta resolutionen. Du kan läsa mer om detta i SvD, där historien förses med (den ironiska) kommentaren: "Såpass. Tja hur skulle vi kommunicera med varandra och hela världen om det inte fanns en slips som kunde 'säkerställa och bevara' dialogen?" Ack ja. Har de inget viktigare för sig i Bryssel? Man måste undra.
lördag, oktober 24, 2015
Nyheter och ansvar
Hur mycket behöver en vanlig nyhetskonsument veta om ett begånget våldsbrott? Hur många detaljer? Hur många gruvliga fakta? Hur väsentligt är det om gärningsmannen heter Pelle eller Muhammed, offret Fadoumeh eller Stina?
Var går gränsen för vettig information och ohälsosam nyfikenhet? En nyhet ska, för att platsa i ett seriöst sammanhang, vara sann, det är det första och självklara kriteriet. Den ska också vara intressant och relevant för många. De två senare kraven är inte alltid lika lätta att definiera. Därför blir det också olika resultat beroende på vilket massmedium man väljer att få sin information från.
Som journalist har man ...
Läs hela texten på News55, kommentera, dela gärna!
Copyright Klimakteriehäxan
Var går gränsen för vettig information och ohälsosam nyfikenhet? En nyhet ska, för att platsa i ett seriöst sammanhang, vara sann, det är det första och självklara kriteriet. Den ska också vara intressant och relevant för många. De två senare kraven är inte alltid lika lätta att definiera. Därför blir det också olika resultat beroende på vilket massmedium man väljer att få sin information från.
Som journalist har man ...
Läs hela texten på News55, kommentera, dela gärna!
Copyright Klimakteriehäxan
Lördagstema OMSTART
Vilket ger mig anledning att än en gång ta mina bloggläsare med till Liljevalchs och den fantasieggande utställningen "Utopian Bodies – Fashion Looks Forward".
Scrolla så hittar du mina tidigare inlägg därifrån!
Därifrån kommer klänningen Inertia (ungefär "tröghet" på svenska) som skapats år 2009 av britten Hussein Chalayan. Han har återanvänt gummi som gjutits till något han valt att kalla en vår- och sommarklänning ... verkar lite väl lufttätt i min smak, men det finns ju flickor som alltid fryser, även på sommaren ...
En omstart för diverse material blev det också i skapelsen nedan, i barnstorlek. Men här hittar jag inte något namn på upphovspersonen. Kreationen kan kanske ge någon annan händig människa inspiration till lite återanvändning, ja omstart?
(Ännu mer återvinning och omstart bara ett par inlägg ner här på bloggen - då gäller det farfars fiol!)
Andra bloggare som kan tänkas leverera ett lördagstema: Anki, Anna, Birgitta, Gnuttan, Helena, Karin i St-holm, Livsrummet, Musikanta , Olgakatt , Pettas , Pysseliten, Tove, Ulla.
Copyright Klimakteriehäxan
fredag, oktober 23, 2015
Att gilla läget
Höst – övre fotot. Sol, färger, vindstilla.
Sommar – nedre bilden. Grått, blött, ruggigt. Glassgubben försöker gömma sig bakom en trädstam, trots att han bör tåla en dusch, han är ju av plåt!
OK, i storstaden. Och OK, det är inte kul när regnet vräker ner på landet heller ... och OK, jag vet att inte det går att göra särskilt mycket åt vädret.
Bara att gilla läget.
Det är det jag ägnar mig åt nu! Ännu en strålande höstdag!
Copyright Klimakteriehäxan
Nu droppar frierierna in ...
Du hinner knappt fylla 65 innan frierierna droppar in.
De vill verkligen ha dig och ditt ja, pensionärsorganisationerna. Kom, bry dig, jobba med oss, tillsammans ska vi försvara och stärka de äldres position i samhället! Finfina förmåner finns att hämta, och kul har vi också! Bättre och roligare, det är tanken! Utflykter, studiebesök, resor, gemenskap! Så lyder lockropen.
Det är ett faktum: Sveriges befolkning har blivit äldre, inte bara födelsedagsvis år för år, utan också statistiskt och generellt. I fjolårets val var var fjärde röstberättigad pensionär. Märktes det i valdebatten? Inte särskilt.
Märks det i hur sittande riksdag ser ut? Inte särskilt ...
Läs hela texten på News55! Kommentera, dela gärna!
Copyright Klimakteriehäxan
De vill verkligen ha dig och ditt ja, pensionärsorganisationerna. Kom, bry dig, jobba med oss, tillsammans ska vi försvara och stärka de äldres position i samhället! Finfina förmåner finns att hämta, och kul har vi också! Bättre och roligare, det är tanken! Utflykter, studiebesök, resor, gemenskap! Så lyder lockropen.
Det är ett faktum: Sveriges befolkning har blivit äldre, inte bara födelsedagsvis år för år, utan också statistiskt och generellt. I fjolårets val var var fjärde röstberättigad pensionär. Märktes det i valdebatten? Inte särskilt.
Märks det i hur sittande riksdag ser ut? Inte särskilt ...
Läs hela texten på News55! Kommentera, dela gärna!
Copyright Klimakteriehäxan
torsdag, oktober 22, 2015
Farfars fiol
Den har antagligen varit min farfars, fiolen som nu är i ett fullständigt eländigt skick. Farfar har varit död i över 60 år och jag kan inte minnas honom med stråken i hand, men jag har förstås rätt så få minnen av honom över huvud taget.
Han måste ha varit en rätt spännande person att lära känna, sjökaptenen som fyllde tjocka skrivböcker med märkliga matematiska formler – ingen har kunnat konstatera om han var ett oupptäckt geni eller bara någon som älskade siffror – och som, när han gått i land, målade i olja. Samt spelade fiol, tydligen. Klassiskt eller schottis? Inte en aning! Kanske hittade han på helt egna melodislingor! Han var ju kreativ!
Nu har det gamla instrumentet hamnat i nya, kärleksfulla händer. Den ska bli restaurerad och spelbar igen. Av bara farten fick jag lära mig att fiolers lock och botten ska formas i trä från gran som växt på Alpernas nordsida, medan "sargen" tillverkas i bosnisk lönn. Fascinerande!
Kanske ska en ny Linda Lampenius eller 2000-talets Paganini låta stråken dansa över strängarna när farfars fiol är återuppväckt. Eller så hamnar den i händerna på en ytterst ovillig 10-åring, som hellre vill ägna sig åt dataspel eller möjligen en fotboll. Vilket av alternativen det än blir så gläds jag åt att jag slapp slänga fiolen. Länge leve återvinningen!
Copyright Klimakteriehäxan
Han måste ha varit en rätt spännande person att lära känna, sjökaptenen som fyllde tjocka skrivböcker med märkliga matematiska formler – ingen har kunnat konstatera om han var ett oupptäckt geni eller bara någon som älskade siffror – och som, när han gått i land, målade i olja. Samt spelade fiol, tydligen. Klassiskt eller schottis? Inte en aning! Kanske hittade han på helt egna melodislingor! Han var ju kreativ!
Nu har det gamla instrumentet hamnat i nya, kärleksfulla händer. Den ska bli restaurerad och spelbar igen. Av bara farten fick jag lära mig att fiolers lock och botten ska formas i trä från gran som växt på Alpernas nordsida, medan "sargen" tillverkas i bosnisk lönn. Fascinerande!
Kanske ska en ny Linda Lampenius eller 2000-talets Paganini låta stråken dansa över strängarna när farfars fiol är återuppväckt. Eller så hamnar den i händerna på en ytterst ovillig 10-åring, som hellre vill ägna sig åt dataspel eller möjligen en fotboll. Vilket av alternativen det än blir så gläds jag åt att jag slapp slänga fiolen. Länge leve återvinningen!
Copyright Klimakteriehäxan
onsdag, oktober 21, 2015
Höstpromenad
Morgondimma. Nattens minusgrader på väg mot plus. |
Badviken i Barndomslandet – nästan inbjudande även i oktober ... |
Höstfärgerna belysta av sneda solstrålar. |
Såsom i en spegel. |
Där ute ligger de, Lill-Värmelns tre "småholmar". Där bakom: Lövön och Storön. |
Nyss utslagen lupin vid vägkanten. Årstidsvilsen? Den är ursäktad! |
tisdag, oktober 20, 2015
Tisdagstema BRED
Jag tänker på frukostmackan. Den som man kan längta efter så hett. Den som kan locka en ur sängen den gråaste, ruggigaste, tröttaste morgon. Den som får en att öppna ögonen. Den som gör det möjligt att uträtta morgonens andra bestyr: påklädning, språngmarsch till bussen, jobbstart.
Bredvid kaffemuggen hamnar den, brödbiten som man så sett fram emot att få sätta tänderna i. Fast den ska bredas först. Med smör, margarin, mjukost, messmör – det är valfritt. Kniven, snidad i eneträ, är den enda vapen man behöver så dags på dagen. Bred, säger den, bred med mig! Bred ut vad du vill! Så då gör man det.
Denna veckas tisdagstema är BRED och så hamnade jag på smörkniven, med kameran i nypan. Ja, det är ju populärt nu för tiden att fotografera det man äter ...
Apropå det så hittade Maken nyss, i ett annat bildtätt socialt medium, följande lilla historia:
Servitören kommer fram till bordet där kroggästerna sitter.
-Ursäkta, är allt som det ska?
-Ja tack!
-Jag blev lite orolig, ni har ju inte fotograferat maten!?
UPPDATERING:
Det kallas "manspread" eller på svenska, att "bresa". När män som han på bilden skamlöst låter knäna falla åt sidan och breder ut sig på bekostnad av omgivningen ...
Foto GP |
måndag, oktober 19, 2015
Hjärtligt kul – nu till halva priset!
Hjärtat pulserar innanför den röda klänningen på en av skyltdockorna på Liljevalchs. Och mer av tur än av skicklighet fick jag "hjärtslagen" i tre olika faser i min kamera. Detta är en kreation från H&M och hjärtslagen lär styras av att besökarna passerar framför dockan.
Jag har redan uppmanat er att gå till Liljevalchs och se utställningen "Utopian Bodies – Fashion Looks Forward". Den finns kvar en bit in i februari, och jag tror jag vågar lova att du också blir road!
Än mer valuta för pengarna får du om du utnyttjar det här erbjudandet: Gå 2 betala för 1 – för H&M Clubmedlemmar!
Gäller hela utställningsperioden på biljetter till ordinarie pris som köps i kassan på Liljevalchs och vid uppvisande av H&M Clubkort.
Det hade inte jag sett när jag drog iväg med Dottern. Men inget jag grämer mig över, eftersom vi hade så (hjärtligt) kul ... Fast går jag en gång till blir det till halva priset. Gör det du också! Vi gillar ju rea, eller hur?
Och ja, man ska ha någon med sig, någon att fnittra med, något att dela sin häpnad med, någon att förundras tillsammans med ...
Copyright Klimakteriehäxan
Jag har redan uppmanat er att gå till Liljevalchs och se utställningen "Utopian Bodies – Fashion Looks Forward". Den finns kvar en bit in i februari, och jag tror jag vågar lova att du också blir road!
Än mer valuta för pengarna får du om du utnyttjar det här erbjudandet: Gå 2 betala för 1 – för H&M Clubmedlemmar!
Gäller hela utställningsperioden på biljetter till ordinarie pris som köps i kassan på Liljevalchs och vid uppvisande av H&M Clubkort.
Det hade inte jag sett när jag drog iväg med Dottern. Men inget jag grämer mig över, eftersom vi hade så (hjärtligt) kul ... Fast går jag en gång till blir det till halva priset. Gör det du också! Vi gillar ju rea, eller hur?
Och ja, man ska ha någon med sig, någon att fnittra med, något att dela sin häpnad med, någon att förundras tillsammans med ...
Copyright Klimakteriehäxan
söndag, oktober 18, 2015
Prisvärda som blir utan pris ...
Vem ska få Litteraturpriset
till Astrid Lindgrens minne år 2016? Kandidaterna presenterades i veckan. De är inte
mindre än 215, från 59 länder. Ett
tiotal kommer från Sverige den här gången. Ska juryn våga ge en svensk
författare Alma-priset, igen? Barbro Lindgren fick det 2014. Nej, det kommer
inte att hända!
Listan över de
nominerade kan i alla fall tjäna som en tipslista för bra läsning med och för
barn och barnbarn. Det är ju snart jul! Och glöm inte att (lite barnsliga men väldigt kloka) vuxna också gillar barnböcker!
Alltså är det synd om
de nominerade från Sverige, för nu lär det ta några år innan en svensk får
äran igen. Men en sak är säker: Astrid Lindgren har fler kollegor från sitt
hemland som kvalar in väldigt väl i kretsen av förtjänta författare med sikte
på den unga publiken. Där finns Lennart Hellsing, 96, som skrivit barnböcker i
över 60 år. Ulf Stark är också en produktiv herre: ”Kan du vissla Johanna?” och
”Shejken i Stureby” glömmer vi inte.
Där finns också paret Tidholm
som skriver (Thomas) och ritar och skriver (Anna-Clara) på ett sätt som, när
karriären började 1970, verkade nytt, besläktat med poesi och lite trevlig
galenskap, som i ”Åke-boken”. Jättebra!
Bland illustratörer
kandiderar Ilon Wikland, som ju samarbetat med självaste Astrid i en rad
produktioner. Där finns också Eva Eriksson, som ritat bilder åt en massa olika
skribenter: Barbro Lindgren, Margareta Strömstedt, Ulf Nilsson, men som också
gjorde ett outplånligt intryck med sin helt egna ”Bella och Gustav” som jag en period
kunde utantill, efter all högläsning …
Att Monika Zak också är
nominerad är kul. Hon är inte någon ”typisk” barnboksförfattare, men en
engagerad skribent som bland annat förlagt handlingen i ett antal av sina böcker
till Latinamerika. ”Pumans dotter” är en av dem, en läsvärd. Om Guatemala.
Den penningpåse som
Alma-pristagaren får innehåller inte mindre än fem miljoner kronor, världens
största pris till litteratur för barn och unga. Det borde betyda att statusen
för den sortens författarskap höjs, men dit verkar vi ännu inte ha kommit.
Kanske krävs det ett ”riktigt” Nobelpris till en barnboksförfattare för det.
När händer det? Och hur ofta händer det att en "fin" vuxenförfattare hedrar barnböckerna, som kanske är den allra viktigaste sortens texter, den som banar väg för all annan litteratur?
En likhet verkar i alla
fall finnas mellan Svenska Akademien och Alma-juryn: man gör geografiska
avvägningar innan man bestämmer pristagare. Priset 2016 blir det fjortonde i ordningen. Det har hittills landat i bl a
USA, Venezuela, Australien, Brasilien, Österrike, Japan och alltså också i Sverige. I fjol i Afrika, den kontinent som fått vänta längst. Och nu? I slutet av mars får vi veta.
Copyright Klimakteriehäxan
PS I morgon tisdag 19 oktober tillkännages vilka författare som nominerats till årets August-priser. I kategorin för barnböcker blir det sex kandidater.
PS I morgon tisdag 19 oktober tillkännages vilka författare som nominerats till årets August-priser. I kategorin för barnböcker blir det sex kandidater.
lördag, oktober 17, 2015
Lördagstema VINGSLAG
Vi som inte har egna vingar, vi får låna andras – mot avgift. Just den här flygturen är en av mitt livs mest speciella. Resan gick till Longyearbyn på Svalbard och bjöd på upplevelser långt utöver det vanliga. Det var sommar då, midnattssol, små små blommor på marken. Bästa tiden att vara där? Ja, jag tror nästan det. Vintern är väldigt mörk och kall, säger de som provat.
Veckans lördagstema är alltså VINGSLAG och flygbolagsvingar, det är det enda slags vingar jag kommer åt ... Andra vingar hittar du ta genvägen till här: Anki, Anna, Birgitta, Gnuttan, Helena, Karin i St-holm, Livsrummet, Musikanta , Olgakatt , Pettas , Pysseliten, Tove, Ulla.
Copyright Klimakteriehäxan
Veckans lördagstema är alltså VINGSLAG och flygbolagsvingar, det är det enda slags vingar jag kommer åt ... Andra vingar hittar du ta genvägen till här: Anki, Anna, Birgitta, Gnuttan, Helena, Karin i St-holm, Livsrummet, Musikanta , Olgakatt , Pettas , Pysseliten, Tove, Ulla.
Copyright Klimakteriehäxan
tisdag, oktober 13, 2015
Tisdagstema HÖSTFÄRGER
En kylig natt får naturen att ryka, dimman sveper in allt, gör konturerna otydliga. Eller, som ett barn i min närhet en gång konstaterade när hans mormor råkat bränna vid något på spisen och den sortens dimma lägrade sig över köket:
-Men mormor, det är ju alldeles suddigt här inne!
I planteringarna trängs höstens växter, de sega överlevarna. Cyklamen klarar åtminstone tre frostnätter innan den ger upp, lovar killen som hanterar krukor i mängd. Visst, vi vet ju att i sydligare trakter, Rom och Paris till exempel, har man cyklamen i balkonglådorna hela vintern. Avundsvärt! Fast hos oss blir det en inomhusblomma. En kontrast mot det dimgrå där ute.
Vilken färg är din för hösten? Tisdagstemats olika tolkningar finner du här!
Copyright Klimakteriehäxan
måndag, oktober 12, 2015
Baddags
Beslutade ge mig en egen stund av njutning och avkoppling. Tappade upp ett bad, vårt badkar är dödsdömt men än så länge kvar och det gäller att dra nytta av det tills stambytet bryter ut!
Såg på en hylla i badrummet en liten flaska med en skvätt badolja. Bra! Pytsade i alltihop och kröp i när karet var bortemot fyllt.
Det är något märkligt som sker med människan när hon sjunker ner och kroppen omsluts av det varma vattnet. Lugnet lägrar sig. Badkarskudden (jo det har man ju en, självklart! se bilden!) petas in under nacken för rätta, vilsamma vinkeln. Ögonlocken faller ner som av sig själva. En och annan liten bubbla stiger mot ytan. Friden är total.
Efter en stund har det oundvikliga inträffat: vattnet är svalare. Och till sist måste man fatta beslutet. Det är dags att gå upp. Proppen dras ur, det nyss så rena vattnet virvlar mot utloppet medförande en och annan död hudcell, lite allmän vardagssmuts och på toppen lite shampo-lödder.
Det är alltså dags att gå upp. Vilket, visar det sig, är lättare sagt än gjort. Jag kommer inte på fötter. Badoljan har gjort hela karet till en enda såphal grop. Trots ideliga försök får jag inte fäste. Ingen vacker syn, det inser man lätt. Jag bara glider runt, utan styrning och styrsel, som en halvårsgammal bebis eller en sälunge, fast den senare skulle röra sig betydligt smidigare. Försöker dra mig upp med bara armarna, men det har varit för glest mellan armhävningarna på sistone.
Vad göra? Ingen telefon inom räckhåll. Ingen handduk heller. Ingen som skulle höra mig ropa om jag skulle försöka tillkalla hjälp. Och vilken oändlig nesa att inte komma upp ur badkaret för egen maskin! Jag gör nya försök. Tårna liksom skrattar åt mig där de glider omkring på karets blanka botten. Försöker sätta mig på fötterna, lyckas inte. Det plaskar och stänker. Jag vill upp!
Jo, jag kommer ju upp till sist, det har ni nog räknat ut. Kravlar runt, lyckas ställa mig på knä, vilket gör rätt ont faktiskt, spärrar ut tårna så mycket det går och sträcker försiktigt, försiktigt på benen, med armarna som stöd och draghjälp. Det funkar. Puh.
Vilken tur att det var den sista skvätten badolja jag hade.
Återgår nu till skumbad.
Copyright Klimakteriehäxan
Såg på en hylla i badrummet en liten flaska med en skvätt badolja. Bra! Pytsade i alltihop och kröp i när karet var bortemot fyllt.
Det är något märkligt som sker med människan när hon sjunker ner och kroppen omsluts av det varma vattnet. Lugnet lägrar sig. Badkarskudden (jo det har man ju en, självklart! se bilden!) petas in under nacken för rätta, vilsamma vinkeln. Ögonlocken faller ner som av sig själva. En och annan liten bubbla stiger mot ytan. Friden är total.
Efter en stund har det oundvikliga inträffat: vattnet är svalare. Och till sist måste man fatta beslutet. Det är dags att gå upp. Proppen dras ur, det nyss så rena vattnet virvlar mot utloppet medförande en och annan död hudcell, lite allmän vardagssmuts och på toppen lite shampo-lödder.
Det är alltså dags att gå upp. Vilket, visar det sig, är lättare sagt än gjort. Jag kommer inte på fötter. Badoljan har gjort hela karet till en enda såphal grop. Trots ideliga försök får jag inte fäste. Ingen vacker syn, det inser man lätt. Jag bara glider runt, utan styrning och styrsel, som en halvårsgammal bebis eller en sälunge, fast den senare skulle röra sig betydligt smidigare. Försöker dra mig upp med bara armarna, men det har varit för glest mellan armhävningarna på sistone.
Vad göra? Ingen telefon inom räckhåll. Ingen handduk heller. Ingen som skulle höra mig ropa om jag skulle försöka tillkalla hjälp. Och vilken oändlig nesa att inte komma upp ur badkaret för egen maskin! Jag gör nya försök. Tårna liksom skrattar åt mig där de glider omkring på karets blanka botten. Försöker sätta mig på fötterna, lyckas inte. Det plaskar och stänker. Jag vill upp!
Jo, jag kommer ju upp till sist, det har ni nog räknat ut. Kravlar runt, lyckas ställa mig på knä, vilket gör rätt ont faktiskt, spärrar ut tårna så mycket det går och sträcker försiktigt, försiktigt på benen, med armarna som stöd och draghjälp. Det funkar. Puh.
Vilken tur att det var den sista skvätten badolja jag hade.
Återgår nu till skumbad.
Copyright Klimakteriehäxan
söndag, oktober 11, 2015
Vi är många som undrar, inte om utan när
Tjugo cirklar - eller är det kanske bröst? - på 2015 års Rosa band - så många kvinnor får diagnosen bröstcancer varje dag i Sverige. |
-Vi är lite sena, säger sköterskan i receptionen urskuldande.
Alltså bara att vänta. Många fingrar på sina mobiler, en läser bok, några bläddrar förstrött i gamla veckotidningar med hundöron. På teven pratar Malou von Sivers om knep för att skapa roligare arbetsmiljö. Ingen verkar intresserad.
Åldersfördelningen bland oss som sitter bänkade är tydlig: klar övervikt för ”mogna” kvinnor. Det är vi som får kallelse ...
Vill du läsa hela texten så finns den här, på nyhetssajten News55 som framför allt vänder sig till en mogen publik. Klicka, läs, tipsa gärna andra!
Copyright Klimakteriehäxan
lördag, oktober 10, 2015
Lördagstema: Havets bröd
Från Karin på Åland kommer propån att vi som lördagstema ska blogga om HAVETS BRÖD. Det får mig att minnas den delikata algsallad jag serverades på ett litet kalas nyligen. En sallad som sägs vara långt nyttigare än de gröna blad som växt ovan jord och som vi i vanliga fall petar i oss, mer eller mindre motvilligt. Alger är nämligen bra för allt ...
Den klassiska Utö-limpan, med "rötter" i Stockholms skärgård, hade ju också passat väldigt bra att plåta en dag som denna. Fast det har gått år sedan jag såg en, och minst lika länge sedan jag tuggade i mig en skiva. Numera bakas den inte på sin hemö, utan på Lidingö. Ö som ö? Tja, kanske. Havsnära hur som helst.
Men lika lite som den där surdegslimpan har jag någon algsallad hemma, redo att fotograferas. Har inte ens råvarorna. Än mindre recept. Och minnen gör sig, som ni säkert själva upptäckt, inte så jättebra på bild! Även om jag gärna kommer ihåg Capri, där fotot nedan är taget.
Men ramlar ni på en algsallad: tveka inte att smaka!
Andra bloggare som brukar leverera ett lördagstema: Anki, Anna, Birgitta, Gnuttan, Helena, Karin i St-holm, Livsrummet, Musikanta , Olgakatt , Pettas , Pysseliten, Tove, Ulla.
Den klassiska Utö-limpan, med "rötter" i Stockholms skärgård, hade ju också passat väldigt bra att plåta en dag som denna. Fast det har gått år sedan jag såg en, och minst lika länge sedan jag tuggade i mig en skiva. Numera bakas den inte på sin hemö, utan på Lidingö. Ö som ö? Tja, kanske. Havsnära hur som helst.
Men lika lite som den där surdegslimpan har jag någon algsallad hemma, redo att fotograferas. Har inte ens råvarorna. Än mindre recept. Och minnen gör sig, som ni säkert själva upptäckt, inte så jättebra på bild! Även om jag gärna kommer ihåg Capri, där fotot nedan är taget.
Men ramlar ni på en algsallad: tveka inte att smaka!
Långt där nere finns kanske råvaran som behövs till en läcker algsallad ... |
Copyright Klimakteriehäxan
torsdag, oktober 08, 2015
Finns det läckor i akademien?
Svetlana Aleksijevitj var en tippad pristagare, med lägst odds hos vadslagningsfirmorna, när Sara Danius i dag skulle avslöja vilken författare som skulle få årets Nobelpris i litteratur och åtta miljoner kronor.
I SVT:s kulturnyheter valde chefens katt den matskål som matte, Eva Beckman, satt vitryskans namn på, trots att det fanns fyra andra läckerheter uppdukade. Fler djur har gjort samma sak, i massmedias tjänst. Ibland har de haft rätt, ibland inte. Men andra, ”riktiga” experter deltar förstås också i tippandet. Ibland har de haft rätt, ibland inte.
Hur kan det då vara möjligt att så många litteraturkännare ändå har så fina tentakler att de på sina listor över presumtiva pristagare år efter år faktiskt har det hetaste namnet med, det som faktiskt får priset? Jo, naturligtvis för att ... Läs hela texten på News55, länka eller dela gärna!
Om jag har läst henne? Nej. En vanligen omdömesgill bekant säger att hon är trögläst men viktig. Kanske hoppar jag över henne, trots priset.
Trögläst är trist, även om viktig är bra.
Copyright Klimakteriehäxan
I SVT:s kulturnyheter valde chefens katt den matskål som matte, Eva Beckman, satt vitryskans namn på, trots att det fanns fyra andra läckerheter uppdukade. Fler djur har gjort samma sak, i massmedias tjänst. Ibland har de haft rätt, ibland inte. Men andra, ”riktiga” experter deltar förstås också i tippandet. Ibland har de haft rätt, ibland inte.
Hur kan det då vara möjligt att så många litteraturkännare ändå har så fina tentakler att de på sina listor över presumtiva pristagare år efter år faktiskt har det hetaste namnet med, det som faktiskt får priset? Jo, naturligtvis för att ... Läs hela texten på News55, länka eller dela gärna!
Om jag har läst henne? Nej. En vanligen omdömesgill bekant säger att hon är trögläst men viktig. Kanske hoppar jag över henne, trots priset.
Trögläst är trist, även om viktig är bra.
Copyright Klimakteriehäxan
onsdag, oktober 07, 2015
Novelltips från Afrika
Vi läser för lite noveller, konstaterar bokbloggaren Ugglan & Boken. Det är lätt att instämma. Samtidigt är det ju lite märkligt. Det korta formatet borde tilltala den stressade 2000-talsmänniskan.
Men vi behöver tips och en och annan pekpinne, det är tydligt!
Nu efterlyses bland annat noveller som utspelar sig i Afrika. Och vad kan vara bättre än ett stycke ur Chimamanda Ngozi Adichies "Det där som nästan kväver dig" (The Thing Around Your Neck)? I princip inget, om du frågar mig.
Boken erbjuder tolv noveller att välja mellan, alla läsvärda. Författaren har den märkliga förmågan att hon får mig att känna det som om jag faktiskt varit i hennes hemland Nigeria. Det har jag inte.
"Jumping Monkey Hill" ger en fascinerande inblick i hur det kan gå till på skrivarkurs. Tror att en och annan kan känna igen sig! I "A Private Experience" hamnar vi i storstaden Lagos, i ett ofrivilligt möte mellan två kvinnor från helt skilda världar. Läsarens möte med dem är förstås frivilligt ... men rekommenderas!
Copyright Klimakteriehäxan
Men vi behöver tips och en och annan pekpinne, det är tydligt!
Nu efterlyses bland annat noveller som utspelar sig i Afrika. Och vad kan vara bättre än ett stycke ur Chimamanda Ngozi Adichies "Det där som nästan kväver dig" (The Thing Around Your Neck)? I princip inget, om du frågar mig.
Boken erbjuder tolv noveller att välja mellan, alla läsvärda. Författaren har den märkliga förmågan att hon får mig att känna det som om jag faktiskt varit i hennes hemland Nigeria. Det har jag inte.
"Jumping Monkey Hill" ger en fascinerande inblick i hur det kan gå till på skrivarkurs. Tror att en och annan kan känna igen sig! I "A Private Experience" hamnar vi i storstaden Lagos, i ett ofrivilligt möte mellan två kvinnor från helt skilda världar. Läsarens möte med dem är förstås frivilligt ... men rekommenderas!
Copyright Klimakteriehäxan
tisdag, oktober 06, 2015
Tisdagstema LIGGANDE
Varför blir det så lätt så att saker bara blir liggande?
Varför tar jag inte hand om högarna?
Varför styrs jag inte av ett starkare ordningssinne?
Varifrån kommer de egentligen ifrån, de där tingen som bara travar upp sig?
När jag någon gång försöker röja upp trycker jag in prylar i lådor och hyllor efter ett inte särskilt logiskt system. Det existerar nog helt enkelt inte, det där systemet, i alla fall inte i mitt huvud.
Sedan blir det som nyss låg på ett ställe liggande på ett annat.
Lådorna går inte längre att stänga. Hyllan "läcker" ut i sin närmaste omgivning.
Att jag inte är ensam om att ha drabbats av detta syndrom, det tycker jag bland annat kan bevisas av ett av verken på den av mig nyss så hyllade utställningen på Liljevalchs (Utopian Bodies – Fashion Looks Forward). Den där byrån skulle, i princip, kunna ha hämtats hemifrån mig.
Som alldeles för lätt låter saker bli liggande.
Det är tisdag i dag, det kanske du inte tänkt på? Jo då. Och tisdagstema, förstås, med ledordet LIGGANDE. Klicka på länken och kolla hur andra tisdagsbloggare ligger till!
Copyright Klimakteriehäxan
Varför tar jag inte hand om högarna?
Varför styrs jag inte av ett starkare ordningssinne?
Varifrån kommer de egentligen ifrån, de där tingen som bara travar upp sig?
När jag någon gång försöker röja upp trycker jag in prylar i lådor och hyllor efter ett inte särskilt logiskt system. Det existerar nog helt enkelt inte, det där systemet, i alla fall inte i mitt huvud.
Sedan blir det som nyss låg på ett ställe liggande på ett annat.
Lådorna går inte längre att stänga. Hyllan "läcker" ut i sin närmaste omgivning.
Att jag inte är ensam om att ha drabbats av detta syndrom, det tycker jag bland annat kan bevisas av ett av verken på den av mig nyss så hyllade utställningen på Liljevalchs (Utopian Bodies – Fashion Looks Forward). Den där byrån skulle, i princip, kunna ha hämtats hemifrån mig.
Som alldeles för lätt låter saker bli liggande.
Det är tisdag i dag, det kanske du inte tänkt på? Jo då. Och tisdagstema, förstås, med ledordet LIGGANDE. Klicka på länken och kolla hur andra tisdagsbloggare ligger till!
Copyright Klimakteriehäxan
måndag, oktober 05, 2015
Om du tvekat: nu är det ett faktum!
Eriksdalsbadets stora utomhusbassänger är torrlagda och inte en soldyrkare finns inom synhåll på läktaren. Båtfolket ilar fram och tillbaka för att få upp sina älsklingar på landbacken och klä på dom inför vintern.
Antalet täckjackor och stickade mössor i stadsbilden ökar dag för dag.
Shopparna handlar ullkappor och varmfodrade stövlar.
Vår nyss så gröna häck är på väg mot rött.
Årets glöggsmak är redan lanserad, med en enligt reklamen "framträdande doft av citrus, te och glöggkryddor" i blåvit flaska. Annonserna för julbord och konsert med julstämning radar upp sig på tidningssidorna.
Då, om inte förr, vet man att hösten är här.
Copyright Klimakteriehäxan
Antalet täckjackor och stickade mössor i stadsbilden ökar dag för dag.
Shopparna handlar ullkappor och varmfodrade stövlar.
Vår nyss så gröna häck är på väg mot rött.
Årets glöggsmak är redan lanserad, med en enligt reklamen "framträdande doft av citrus, te och glöggkryddor" i blåvit flaska. Annonserna för julbord och konsert med julstämning radar upp sig på tidningssidorna.
Då, om inte förr, vet man att hösten är här.
Copyright Klimakteriehäxan
söndag, oktober 04, 2015
Söndagskul – häng med när Klimakteriehäxan sätter bildrekord!
Söndag är, tror jag, i många familjer en dag för museibesök. Man försöker ingjuta lite allmänbildning i alla medlemmar, innan den minst lika traditionella söndagsmiddagen tar vid.
Men för den som inte riktigt orkar ta sig iväg (det finns ju så många hinder att ta sig över ...) erbjuder jag härmed en genväg.
För i går var jag på Liljevalchs på Kungl. Djurgården och såg en utställning som måste vara en av de roligaste i Stockholm på mycket länge. "Utopian Bodies – Fashion Looks Forward" (Utopiska kroppar – modet blickar framåt) heter den och beskrivs som: "Elva rum, elva världar. Ett storslaget äventyr och en visuell fest".
Och tänk, jag är beredd att hålla med!
Pulbiken gör entre genom en "äreport" gjord av kläder som lämnats in till återvinning hos H&M. En långklänning ändrar karaktär och anpassar sig till vädret, den blir till och med självlysande i mörker. Utställningen visar saker som gjorts både i Sverige och utomlands, av både väletablerade och relativt okända modeskapare.
Här finns skorna som skrivits ut i 3D-skrivare, skjortan för heta dagar med inbyggd fläkt, interaktiva plagg vars fibrer rör sig beroende på betraktarens ögonrörelser eller hur rösterna i närheten låter. Återanvända material, nedbrytningsbart i naturen är ledord. En klänning är gjord av mjölk! På videoskärmar kan vi följa hur fåtöljklädslar snabbt omvandlas till klänningar och ett soffbord blir en kjol (där har Ikea något att vidareutveckla).
Ett par riktiga rysare möter besökaren också. Eller vad sägs om hatten gjord av uppstoppade råttor, bredvid stövlarna uppbyggda på äkta hästhovar ... Annat är bara galet kul, knappt täckt av begreppet "kläder" men vad gör det?!
Ett rum är helt i vitt och fullständigt oemotståndligt, eftersom väggarna från golv till tak är täckta av vita tygrosor. Här finns nutida skapelser varav flera faktiskt går att köpa. Ett rum visar prylar som kändisar använt: Magnus Ugglas skinnjacka, Marie Fredrikssons rosenklänning, Lykke Lis krokodilskor med matchande väska. I en av salarna har barn fått skapa plagg efter eget sinne.
Hela utställningen är en blandning av konst, konsthantverk, handarbete, design och vild, härlig kreativitet. Det är omöjligt att inte bli på gott humör – åtminstone om man förtränger den där råtthatten ... antagligen är den varm men jag förhåller mig ändå iskall till den ... Andra hattar här är desto roligare!
Ända till 7 februari har du chansen att se alltihop med egna ögon. Gör det, jag tror inte du kommer att ångra dig! Men till dess kommer här vad som utan tvivel är rekord i antalet bilder för ett enda inlägg på den här bloggen. Om du klickar på dem ser du dem i större format på din skärm, precis som vanligt. Var så god, scrolla på!
Copyright Klimakteriehäxan
Men för den som inte riktigt orkar ta sig iväg (det finns ju så många hinder att ta sig över ...) erbjuder jag härmed en genväg.
För i går var jag på Liljevalchs på Kungl. Djurgården och såg en utställning som måste vara en av de roligaste i Stockholm på mycket länge. "Utopian Bodies – Fashion Looks Forward" (Utopiska kroppar – modet blickar framåt) heter den och beskrivs som: "Elva rum, elva världar. Ett storslaget äventyr och en visuell fest".
Och tänk, jag är beredd att hålla med!
Pulbiken gör entre genom en "äreport" gjord av kläder som lämnats in till återvinning hos H&M. En långklänning ändrar karaktär och anpassar sig till vädret, den blir till och med självlysande i mörker. Utställningen visar saker som gjorts både i Sverige och utomlands, av både väletablerade och relativt okända modeskapare.
Här finns skorna som skrivits ut i 3D-skrivare, skjortan för heta dagar med inbyggd fläkt, interaktiva plagg vars fibrer rör sig beroende på betraktarens ögonrörelser eller hur rösterna i närheten låter. Återanvända material, nedbrytningsbart i naturen är ledord. En klänning är gjord av mjölk! På videoskärmar kan vi följa hur fåtöljklädslar snabbt omvandlas till klänningar och ett soffbord blir en kjol (där har Ikea något att vidareutveckla).
Ett par riktiga rysare möter besökaren också. Eller vad sägs om hatten gjord av uppstoppade råttor, bredvid stövlarna uppbyggda på äkta hästhovar ... Annat är bara galet kul, knappt täckt av begreppet "kläder" men vad gör det?!
Ett rum är helt i vitt och fullständigt oemotståndligt, eftersom väggarna från golv till tak är täckta av vita tygrosor. Här finns nutida skapelser varav flera faktiskt går att köpa. Ett rum visar prylar som kändisar använt: Magnus Ugglas skinnjacka, Marie Fredrikssons rosenklänning, Lykke Lis krokodilskor med matchande väska. I en av salarna har barn fått skapa plagg efter eget sinne.
Hela utställningen är en blandning av konst, konsthantverk, handarbete, design och vild, härlig kreativitet. Det är omöjligt att inte bli på gott humör – åtminstone om man förtränger den där råtthatten ... antagligen är den varm men jag förhåller mig ändå iskall till den ... Andra hattar här är desto roligare!
Ända till 7 februari har du chansen att se alltihop med egna ögon. Gör det, jag tror inte du kommer att ångra dig! Men till dess kommer här vad som utan tvivel är rekord i antalet bilder för ett enda inlägg på den här bloggen. Om du klickar på dem ser du dem i större format på din skärm, precis som vanligt. Var så god, scrolla på!
Det lämnades in i lådor hos H&M under devisen "Don´t let fashion go to waste!" och så blev det delar av en härlig konst- och modeutställning! |
Miguel Mesa Posada från Colombia har designat "Musica", ett rektangulärt textilt stycke som kan draperas så här tjusigt. Gjort av gamla bildäck. |
Utskrivna i 3D. Fotriktiga? Tveksamt. |
Många läderskärp som blivit över när midjan försvunnit? Gör en jacka! |
Stövlarna heter Hooves. Gjorda av Iris Schieferstein, Tyskland. |
Svårt att räkna, men ungefär tjugo vita råttor har gått åt till Iris Schiefersteins hatt. |
Utställningen var välbesökt, även om det inte syns på den här bilden! |
Vad vore en modeutställning utan rejält med glitter och glamour? Jag tippar att "India" av Manish Arora väger rätt många kilon. |
Stickat. Typiskt Sandra Backlund. |
Så har vi aldrig förr sett Gudrun Sjödén försöka klä sina kulturtanter! |
Fram med virknålen! Låt fantasin flöda! |
En av väggarna i vita rummet. Tygrosorna samsas med tallrikar. |
Vitt så vitt man kan se ... |
Den här täckkappan var utställningens enda plagg i min storlek. |
Visst gillar vi hattar!?! |
Och vem sa att inte manskläder också kan få vara lite kul? |