"Jag anar att de flesta som läser detta är ganska trötta på att foton av ansvarig journalist, allt större foton av vad som inte nödvändigtvis är allt större journalister, pryder minsta notis. /.../ 1973 sågs en så kallad fotobyline som en ära, alla traktade efter att få sina artiklar försedda med en sådan, men det var på intet vis allom givet. Fotobylines delades ut som en ynnest, som en medalj. /.../ Numera kommer inte ens en debuterande sommarvikarie undan, nu har inte bildbylinen någon status längre, nu ska det bara se ut så."
-Cecilia Hagen (som i decennier haft bildbyline i Expressen) reflekterar över en liten bit av medieutvecklingen i Sverige genom åren i sin senaste bok "Ständigt frågvis". Jo, den där bildbylinen var en gång bra för självbilden. Men i dag när selfies regnar över oss känns den verkligen inte särskilt exklusiv, det har Cecilia alldeles rätt i! Hon är i alla fall snygg på sin "klump"!
Cecilia Hagen tillhör mina favoriter.
SvaraRaderaIngrid
Det ska jag framföra. Träffar henne i morgon, jag ska ha ett estradsamtal med henne i en SPF-förening!
SvaraRaderaHälsa från mig med! Jag gillar det hon skriver och tycker att hon slår huvudet på spiken så ofta.
SvaraRaderaFaktiskt har jag som läsare noterat att fotot på skribenten ibland är större än textmängden på det skrivna. I alla fall gäller det kåsörerna i ett av lokalbladen.
gillar också Hagens böcker, "hennes" tidning läser vi inte på Hisingen - men jag retar mej på Göteborgs-Postens kulturdel, där journalistens namn och bild med stora bokstäver... författarens namn och bokens titel får man läsa med förstoringsglas! Typ
SvaraRadera(läser i dagens Göteborgs-Postens första sida på kultursidan under journalistens namn och foto med små små bokstäver att hon skriver om Hilary Mantels nya bok Broderskap
SvaraRadera