Hur ser dina hjältar ut?

Och vad ska du bli när du blir stor då, min lilla vän?

Vi har alla fått frågan, ganska många gånger dessutom. Svaren har varierat, men ofta har barnet upplevt något, mött någon som kan tjäna som måttstock. Ungen som tvingats ligga på sjukhus vill inte sällan bli läkare, den som försetts med spännande historier om bovar kan tänka sig att jobba som polis, och så vidare. Det handlar mycket om drömmar.

Alla människor behöver förebilder. De kan kallas hjältar, de kan kallas idoler. Och behovet finns alldeles oavsett hur gammal man är. Förr i världen framhölls gärna personer med religiösa förtecken som ideal, ”oförvitlig vandel” var något att eftersträva, ett krav som bleknat – och tur är väl det …

I det moderna Sverige är vi många som lyfter fram Astrid Lindgren, som inte bara gav oss berättelserna om till exempel Pippi, som levde efter den allmängiltiga och eftersträvansvärda principen att den som är stark också måste vara snäll.  En annan hjältinna som Astrid skapat är Ronja Rövardotter, en representant för flickor som vet vad de vill. Men Astrid var verkligen inte bara en sagotant utan också en idealist som kämpade för mänskliga rättigheter och social rättvisa och faktiskt blev en politisk maktfaktor. /forts/

Läs hela min text som finns här, på News55. I slutet kommer jag fram till en grupp tämligen anonyma men väldigt beundransvärda hjältar, som borde blomsterhyllas varje dag, som borde förses med en välputsad gloria. Läs, vetja!
Kul om du kommenterar, jätteroligt om du delar vidare!

Copyright Klimakteriehäxan