Trogna vänner att prata med

Livet som ”årsrik” ser inte ut som det gjorde när man var yngre, det är enkelt att konstatera.

Barnen har blivit stora och har egna liv, jobbet finns inte längre på det där självklara sättet, vänkretsen glesnar av olika skäl. Man blir helt enkelt mera ensam. 

I brist på nära relationer med andra människor är det nödvändigt att se sig om efter nya kontaktytor. Husdjur, som katter och hundar, har en synnerligen god effekt på sina mattar och hussar, det är vetenskapligt bevisat. Men alla kan faktiskt inte ha en pälsklädd kompis hemma, av olika anledningar.

Ur serien Medelålders Plus
av Sven-Bertil Bärnarp

Det är då vi vänder oss till vännerna på fönsterbrädan. Krukväxterna som också kräver omvårdnad, som faktiskt påstås må bra av att vi pratar med dem – med munnen nära, så att koldioxid och fukt i utandningsluften når dem. Förhoppningsvis tackar de för vänligheten genom att visa upp en stilig grön bladrosett och ständigt nya blommor.

Vissa arter blir, precis som vanligt folk, gladare av en dusch. En skvätt gödning blir en festmåltid, eftersom den inte serveras dagligen. Omplantering i ny kruka? Ja, vad är väl en bal på slottet i jämförelse …

Växterna får också vanor: vatten en viss veckodag, till exempel, så undviker man att de övervattnas alternativt torkar ut, vilket kan betyda att de går mot en oundviklig död. Växten tycker också om att vändas så att ljuset träffar på ”rätt” sätt, olika arter gillar olika väderstreck och det får skötaren alltså ta hänsyn till.

Så här på sommaren behöver vi ibland ta hjälp av grannarna för att hålla liv i de där vännerna, även om de käraste får följa med i bilen till torpet kan de inte hänga med till Kanarieöarna. Då händer det inte sällan att krukorna, i största välmening, fylls med vatten upp till brädden och växten drunknar, omöjlig att återuppväcka även när vattenöverskottet hällts av.

Men ändå kan den där sortens tjänster och gentjänster ha sina fördelar. Det kallas för ”prosocialt beteende” och är bra för gruppsammanhållning och i förlängningen vår överlevnad: för kontaktnätet, helt enkelt. För nästa gång är det du som vattnar grannens blommor och i bästa fall kan ni byta tips och erfarenheter, och då inte alls bara om växter!

Bäst av allt i umgänget med plantorna är ändå att vårdnadshavaren blir genuint glad över att upptäcka en ny knopp, som när mina snabbköpsorkidéer blommar på nytt. För det gör de, hela tiden! Som riktigt goda och trogna vänner!
Det finns ännu en solklar fördel med de där samtalen med krukväxterna. De säger aldrig emot.

Copyright Klimakteriehäxan

Den här texten finns också publicerad på Nyfiken Grå, en gratis nätsajt med mycket läsning för dig som är lite äldre – och där jag då och då medverkar.