Våra nya grannar

De verkar ha flyttat in för gott nu, mördarsniglarna. Eller spanska skogssniglar som de också kallas, och det låter väl aningen trevligare, men gör förstås ingen skillnad. Vi gillar dem inte ändå!

Hos oss har andra grannar i Barndomslandet fler slemmiga brunaktiga besökare än vi har. Bekämpningen pågår, mestadels genom halshuggning. Jag har också köpt några dyra blåa korn som sägs locka dem att äta och när de väl har smakat lär de dö.

Visst har jag hört djurvänner som talat mot oss i Gräsmattans och Grönskans Vänner och Försvarare. Man talar om hur sniglarna också har rätt till sitt liv, minsann, och om det ska bli dödsstraff ska metoden vara så smärtfri som möjligt. Jag måste bekänna att trots att jag vill kalla mig djurvän bryr jag mig inte ett skvatt om hur mördarsniglarnas eventuella dödskamp ser ut. Jag vill bara slippa dem.

Och eftersom jag är långt ifrån ensam om den inställningen lanseras ideligen nya knep, motmedel, verktyg och metoder för att sätta P för odjuren, ja det finns till och med recept på hur de kan hamna på mattallriken ...

Nu ser jag en reklamkampanj för snigelfällan Wildlife Garden. Den laddas med öl, sniglarna vill ha en slurk och förväntas drunkna och bli liggande i fällans botten. "När behållaren blivit full töms den enkelt" står det i texten. Men det står inte ett ord om av vem. Jag kräks nästan av att tänka på saken.

Tillverkaren hävdar också att fällan är ett "dekorativt inslag i trädgården". Jo för all del, nog är den snyggare än de äckliga djur som förväntas flytta in. Fast den påminner samtidigt om en gravlykta!
För 239 kronor plus porto blir den din. Men inte min, jag avstår. I alla fall tills nästa årsmodell presenteras, den i vars funktioner tömning ingår, utan att man märker det.

Copyright Klimakteriehäxan