Klimakteriehäxan – finns hon? Ja! Om du inte redan är en, så blir du sannolikt en, tro mig. Och kanske känner du igen dig i mig, i alla fall lite!? Min blogg är till främst för mig själv och min skriv- och fotoklåda, det är bara att erkänna. Men du är väldigt välkommen hit! Kom, kom igen, kommentera gärna!
söndag, mars 31, 2019
Trottoar- och perrongliv på en skyltsöndag
Jaha, hur många fotgängare får du ihop? Nästan tio, eller hur?
Fast nu är det ju inte du och jag som ska hålla koll på trafiken, utan en kamera som sitter rätt högt ovanför skylten. Stockholms stad vill se hur trottarlivet ser ut på Kungsgatan.
När man står på perrongen och väntar på t-banan på Fridhemsplan har man också ett gäng skyltar att titta på. Kolbeinn Karlsson har tecknat "Badhusdagbok". I original är det män ritade i tusch på papper, här är det förstås rejäl storlek på teckningarna. Verket skulle enligt SL:s skylt finnas 2018 ut, men är alltså kvar och står i kontrast mot de fula, gula, skamfilade kakelväggarna. Fast reparationsarbete pågår.
Faktum är att den som reser med Stockholms t-bana möter konst lite överallt. Dels de fasta verken på stationerna, dels de som byts ut. På Fridhemsplan och Slussen satsar man svartvitt, på Gärdet och Zinkensdamm blir det färg, på Mariatorget är det foto som gäller, konstfilm är temat på Skanstull och på Odenplan bereds plats för sådant som elever från olika konstskolor gjort.
Skyltsöndag igen, med andra ord. På trottar och perrong. Och bloggare som skyltar hittar men enklast den här vägen, via BP.
Copyright Klimakteriehäxan
lördag, mars 30, 2019
Bokmärke för märkets skull
Carin Rodebjer är en framgångsrik och prisad svensk modeskapare, enligt tidningen Elle "Årets designer 2019". I sommarens kollektion har hon varit smart och tagit fasta på ett klassiskt svenskt mönster, blommor av Gocken Jobs. "Ros och lilja" heter det, så otroligt snyggt!
Tyvärr är kläderna hon gör ganska dyra. Men desto gladare blev jag när jag fyndade ett av hennes plagg. Både storlek, modell och prislapp passade! Och så fick jag ju ett fint bokmärke på köpet!
Klänningen i Jobs-tyg lär man väl aldrig hitta på rea ...
Veckans bokmärke lanserades av Boklysten och numera finns märken att beskåda också hos Hannele och BP. Och så här då, förstås.
Copyright Klimakteriehäxan
Tyvärr är kläderna hon gör ganska dyra. Men desto gladare blev jag när jag fyndade ett av hennes plagg. Både storlek, modell och prislapp passade! Och så fick jag ju ett fint bokmärke på köpet!
Klänningen i Jobs-tyg lär man väl aldrig hitta på rea ...
Veckans bokmärke lanserades av Boklysten och numera finns märken att beskåda också hos Hannele och BP. Och så här då, förstås.
Copyright Klimakteriehäxan
Dagens ord 52
KURVSTROPP
-Vad är nu detta? En variant på en kaxig man som är lättpåverkad av svängningar i tiden, trender och yttre omständigheter? En otrevlig typ på det hela taget? Nej. Faktum är att du kan ha hållit en i handen ganska nyligen, i alla fall om du åker buss. Förr i världen fanns kurvstropparna också i personbilar, i dag oftast ersatta av stadigare handtag i taket. Men hängande i busstaket finns de kvar och det är väl tur, om det blir snabba inbromsningar eller annat dramatiskt i trafiken. Fast själva ordet hade jag fullständigt glömt bort, trots att det nästan är vackert – eller hur? Nu dök det upp i morgontidningens bilbilaga.
Copyright Klimakteriehäxan
fredag, mars 29, 2019
Fem en fredag – om våren
Vad är vår för dig? Handlar mycket om ljuset och vädret. Och första lunchen/fikat utomhus!
Har du utemöbler du ställer fram runt den här tiden? Balkongmöblerna står på plats året runt, men nu ser jag fram emot att använda dem också.
Byter du vinterjackan mot tunnare kläder vid minsta lilla värme eller väntar tills aprilvädret är över? Det heter ju att man ska svettas in våren och frysa in i hösten ... det blir mycket en humörfråga det där med att välja ytterplagg, men eftersom det numera tycks blåsa nästan jämnt så får nog de tunnare vänta ett tag till.
Brukar du märka av när timmen försvinner vid sommartid? Knappt, eftersom jag kan sova länge på morgonen (jag släcker ju sent dessutom)!
Mamma?!?!
Min glada och härliga väninna, nyss fyllda 70, är ute på stan. Hamnar vid ett rödljus. Bredvid henne en ung pappa med barnvagn. Barnet i vagnen tittar på tanten, tar nappen ur munnen och säger så gulligt:
-Mamma!!!
Hoppsan, det var faktiskt lite oväntat eller hur? Vad svarar man? Tja, min kompis behöver inte tänka länge trots att det väl faktiskt handlade om en smärre chock. Berättar:
-Jag sa till pappan att jag nog inte riktigt kom ihåg allt men att jag självklart tar mitt fulla ansvar!
Huruvida en annan kvinna, en yngre och medlem i den lilla familjen, fått kännedom om detta snabba replikskifte vet jag förstås inte.
Copyright Klimakteriehäxan
-Mamma!!!
Hoppsan, det var faktiskt lite oväntat eller hur? Vad svarar man? Tja, min kompis behöver inte tänka länge trots att det väl faktiskt handlade om en smärre chock. Berättar:
-Jag sa till pappan att jag nog inte riktigt kom ihåg allt men att jag självklart tar mitt fulla ansvar!
Huruvida en annan kvinna, en yngre och medlem i den lilla familjen, fått kännedom om detta snabba replikskifte vet jag förstås inte.
Copyright Klimakteriehäxan
torsdag, mars 28, 2019
Kulturell spridning?
Mia i bokhörnan känner sig missgynnad, eftersom så mycket av kulturlivet tilldrar sig i Stockholm och alldeles för lite sipprar ut i glesbygd och till mindre städer. Därför lyder helgfrågan denna gång:
Vad tycker du om att allt är centrerat till huvudstaden? Blir du lite småsur ibland med?
Jag kan förstå att man blir lite grinig. Premiärer, vernissager, boksläpp, konserter – visst äger de ofta rum mitt inne i Stockholm. Samtidigt som vi som bor i storstaden ibland är urusla på att ta tillvara möjligheterna, vilket borde göra folk bosatta långt bort ännu argare ... Ändå tycker jag mig se att det händer en hel del på kulturens område också i mindre städer.
Lokala kulturyttringar kan vara både givande och energiska, dock. Men det kan förstås vara jobbigt att hålla koll. Och lika mycket lär det aldrig bli, ingen ordentlig kulturspridning som skulle kunna kallas jämlik.
Bonusfråga: Vad tycker du om sopsortering?
Om sopsortering tycker jag. Önskar att alla gör/gjorde det.
Copyright Klimakteriehäxan
Vad tycker du om att allt är centrerat till huvudstaden? Blir du lite småsur ibland med?
Jag kan förstå att man blir lite grinig. Premiärer, vernissager, boksläpp, konserter – visst äger de ofta rum mitt inne i Stockholm. Samtidigt som vi som bor i storstaden ibland är urusla på att ta tillvara möjligheterna, vilket borde göra folk bosatta långt bort ännu argare ... Ändå tycker jag mig se att det händer en hel del på kulturens område också i mindre städer.
Lokala kulturyttringar kan vara både givande och energiska, dock. Men det kan förstås vara jobbigt att hålla koll. Och lika mycket lär det aldrig bli, ingen ordentlig kulturspridning som skulle kunna kallas jämlik.
Bonusfråga: Vad tycker du om sopsortering?
Om sopsortering tycker jag. Önskar att alla gör/gjorde det.
Copyright Klimakteriehäxan
Dagens ord 51
FÖRTROENDEBRANSCHEN
-Den i dag sparkade Swedbank-chefen Birgitte Bonnesen uppger sig ha varit verksam i just den: förtroendebranschen. Kan jag vara ensam om att tänka på många andra yrkeskategorier som vore mer värda att listas i den nischen? Sjuksköterskor och annan vårdpersonal, busschaufförer, journalister, kockar ... men bankfolk skulle jag aldrig ha kommit på ...
CITAT: Vackert hemma
"Ha bara sådant i ditt hem som du vet är användbart eller som du tycker är vackert."
-Klokt heminredningsråd från den berömde brittiske designern William Morris (i min egen fria översättning). Ni minns om inte annat hans klassiska tapet- och textilmönster, nyligen utställda på Millesgården på Lidingö. För min del anstränger jag mig för att leva som Mr Morris lärde. Just i dag försöker jag få lite vårkänsla inomhus också, med hjälp av blommande kuddar. Kuddar som, det har ni redan räknat ut, jag tycker är vackra ...
Copyright Klimakteriehäxan
-Klokt heminredningsråd från den berömde brittiske designern William Morris (i min egen fria översättning). Ni minns om inte annat hans klassiska tapet- och textilmönster, nyligen utställda på Millesgården på Lidingö. För min del anstränger jag mig för att leva som Mr Morris lärde. Just i dag försöker jag få lite vårkänsla inomhus också, med hjälp av blommande kuddar. Kuddar som, det har ni redan räknat ut, jag tycker är vackra ...
Copyright Klimakteriehäxan
onsdag, mars 27, 2019
Underbar överraskning
Jag kunde ha svurit på att ingenting fanns där i söndags. Inte igår heller. Det måste det förstås ha gjort, eftersom vår fantastiska tulpanbacke redan är ordentligt på gång! Ett mirakel, en överraskning av bästa sort. Så underbart!
Copyright Klimakteriehäxan
Copyright Klimakteriehäxan
Var så god och sitt!
Vet inte om detta är möbler på vilka man så att säga "sitter fint". Men stolar är det, och när/om de används placerar man sin bakdel i ansiktet endera på Nordkoreas märklige ledare Kim Jong-Un, som är gungstolens leende herre (nedre bilden) eller på den betydligt bistrare president Donald Trump som för säkerhets skull försetts med en varudeklaration på ryggstödet: "Bad ass". Vilket knappast kräver översättning, eller hur? Båda ganska porträttlika hur som helst.
Catrine Näsmark heter personen som gett sin personliga touch åt de här stolarna, för tillfället utställda i ett skyltfönster på Hornsgatan i Stockholm. Visst är kul att se lite oväntade saker när man fönstershoppar!
De här två politiska figurerna är i alla fall i fint sällskap, inte bara med varandra. Konstnärinnan har målat många porträtt, bland annat på Nelson Mandela, Björn Borg och Elvis Presley. Och så förstås kungen och drottningen, de tavlorna hänger på Slottet i Stockholm, i ett så kallat representationsrum. Fast där sitter man på andra möbler ...
Copyright Klimakteriehäxan
Catrine Näsmark heter personen som gett sin personliga touch åt de här stolarna, för tillfället utställda i ett skyltfönster på Hornsgatan i Stockholm. Visst är kul att se lite oväntade saker när man fönstershoppar!
De här två politiska figurerna är i alla fall i fint sällskap, inte bara med varandra. Konstnärinnan har målat många porträtt, bland annat på Nelson Mandela, Björn Borg och Elvis Presley. Och så förstås kungen och drottningen, de tavlorna hänger på Slottet i Stockholm, i ett så kallat representationsrum. Fast där sitter man på andra möbler ...
Copyright Klimakteriehäxan
tisdag, mars 26, 2019
Med verklig grund
Den här gången är det dags att lista skönlitterära berättelser som bygger på verkliga händelser. Så lyder påbudet från Johanna i deckarhörnan när det är dags för ännu en topplista.
"Based on a true story" står det förvisso ofta på bokpärmen, sedan är avvikelserna många och ibland omöjliga att identifiera. Fast i själva verket är kanske varenda roman baserad på verkliga händelser? Då tänker jag på saker som författaren själv har upplevt. Tror att få säger emot mig när jag påstår att det alldeles egna livet speglas i de flesta skribenters texter. Och det gör dem naturligtvis på intet sätt sämre eller mindre läsvärda!
"Med kallt blod" (In Cold Blood) är en klassiker av Truman Capote som handlar om en riktigt otäck mordhistoria. Fyra medlemmar av samma familj dog 1959.
"Från din syster Lovisa" är Maria Gustavsdotter debutroman och den är klart rolig att läsa. Bygger på brev från den unga kvinnan som blev missionär och levde ett ganska komplicerat liv långt från den svenska trygga vardagen. Hon var en flitig brevskrivare och hennes egna berättelser är grunden för boken.
"Bränn alla mina brev" kom ut i fjol och är ännu en framgång för Alex Schulman. Handlar om hans morfar Sven Stolpe och mormor Karin, som blev förälskad i Olof Lagercrantz. Den romansen förbittrade ett långt äktenskap.
"Vindspejare" är Agneta Pleijels berättelse om hennes egen släkt och den romanen tycker jag inte att hon har överträffat sedan dess.
"Ers Majestäts olycklige Kurt" går inte att förbigå när ämnet ser ut som det gör denna gång. Haijby-affären, som utspelade sig på 50-talet i de kungligaste av kretsar, blir här en bladvändare. Per T Samuelson och Lena Ebervall har skrivit. Läs den om du inte gjort det! Författarparet har fortsatt med fler böcker i samma stil.
UPPDATERING: När jag nu klickat runt och läst andras topplistor blir jag påmind om hur otroligt många jättebra böcker jag läst som alla bygger på något som verkligen hänt! Romaner som jag hade velat komma ihåg från start! Som "Blonde" av Joyce Carol Oates, om Marilyn Monroe. Hade verkligen inte Marilyn berättat alltihop själv? (nä det hade hon förstås inte ...) Eller "Expeditionen – min kärlekshistoria" – Bea Uusma om ingenjör Andrees luftfärd. För att inte tala om "Mrs Hemingway", om författarens livliga kärleksliv och äktenskap, av Naomi Wood. O s v, o s v ...
Copyright Klimakteriehäxan
"Based on a true story" står det förvisso ofta på bokpärmen, sedan är avvikelserna många och ibland omöjliga att identifiera. Fast i själva verket är kanske varenda roman baserad på verkliga händelser? Då tänker jag på saker som författaren själv har upplevt. Tror att få säger emot mig när jag påstår att det alldeles egna livet speglas i de flesta skribenters texter. Och det gör dem naturligtvis på intet sätt sämre eller mindre läsvärda!
"Med kallt blod" (In Cold Blood) är en klassiker av Truman Capote som handlar om en riktigt otäck mordhistoria. Fyra medlemmar av samma familj dog 1959.
"Från din syster Lovisa" är Maria Gustavsdotter debutroman och den är klart rolig att läsa. Bygger på brev från den unga kvinnan som blev missionär och levde ett ganska komplicerat liv långt från den svenska trygga vardagen. Hon var en flitig brevskrivare och hennes egna berättelser är grunden för boken.
"Bränn alla mina brev" kom ut i fjol och är ännu en framgång för Alex Schulman. Handlar om hans morfar Sven Stolpe och mormor Karin, som blev förälskad i Olof Lagercrantz. Den romansen förbittrade ett långt äktenskap.
"Vindspejare" är Agneta Pleijels berättelse om hennes egen släkt och den romanen tycker jag inte att hon har överträffat sedan dess.
"Ers Majestäts olycklige Kurt" går inte att förbigå när ämnet ser ut som det gör denna gång. Haijby-affären, som utspelade sig på 50-talet i de kungligaste av kretsar, blir här en bladvändare. Per T Samuelson och Lena Ebervall har skrivit. Läs den om du inte gjort det! Författarparet har fortsatt med fler böcker i samma stil.
UPPDATERING: När jag nu klickat runt och läst andras topplistor blir jag påmind om hur otroligt många jättebra böcker jag läst som alla bygger på något som verkligen hänt! Romaner som jag hade velat komma ihåg från start! Som "Blonde" av Joyce Carol Oates, om Marilyn Monroe. Hade verkligen inte Marilyn berättat alltihop själv? (nä det hade hon förstås inte ...) Eller "Expeditionen – min kärlekshistoria" – Bea Uusma om ingenjör Andrees luftfärd. För att inte tala om "Mrs Hemingway", om författarens livliga kärleksliv och äktenskap, av Naomi Wood. O s v, o s v ...
Copyright Klimakteriehäxan
måndag, mars 25, 2019
En kasse att läsa
Jag har tänkt läsa boken, som handlar om Timbuktus släkt och amerikanska rötter, men det har inte blivit av. Nu har jag i alla fall läst hans tolkning av begreppet "Att läsa är att resa", som Akademibokhandeln har som slogan. Den texten står att läsa på en plastpåse som man kan få sina bokköp i och det blir alltså ett alldeles självklart nummer i Kasskampen!
Hela kassens text kan du höra honom själv läsa om du klickar dig hit!
Tack BP som handlade böcker och gav mig påsen, för återanvändning och (till sist) återvinning!
Kasskampen lever! Det här är nummer 17 hos mig. Du är mer än välkommen att hänga på! Gör det, för den goda sakens skull!
Copyright Klimakteriehäxan
söndag, mars 24, 2019
Tantigt och töntigt på skyltsöndagen
Hon verkar fara runt i Roslagen, Feelgoodtanten (som heter Marie Öholm). En företagsam kvinna vars bil jag såg och plåtade inne i Norrtälje i veckan, ovetande om vad loggan stod för. Hon jobbar med produkter som är tänkta att förbättra hälsoläget för kunderna, visar det sig när man googlar. Om effekten vet jag inget, men skylten gjorde definitivt att jag la märke till henne! Alla vill vi ju vara feelgood-tanter, eller hur!?
Varken tantig eller töntig kan man väl kalla den könsneutrala toaskylten som jag upptäckte härom dagen, fast den inte alls är sprillans ny. Nästan på dagen tre år gammal, verkar det som! Jag har "lånat" den från amerikanska 21C, MGallery Hotel Collection, och utgår från att de inte har något emot det.
Skyltsöndag är det, självklart. Ta vägen förbi BP och kolla in andra bloggares skyltfynd från veckan som gått!
Copyright Klimakteriehäxan
Bilden överst: foto Mikael Katzeff
lördag, mars 23, 2019
Ett märkvärdigt bokmärke
För trettionde lördagen i följd (tänk som tiden går!) kommer här ännu ett bokmärke, ett bidrag i serien Veckans bokmärke som Boklysten har lanserat. Tillsammans med Hannele har jag hängt på hennes initiativ rätt länge.
Egentligen har jag bara fula och/eller temporära nödlösningar kvar nu. Det är något kassakvitto som jag tagit i förbifarten, ett par klädetiketter med snygg logga. Och kanske kommer jag att hitta mer "arvegods" när jag rotar vidare i bokhyllan i Barndomslandet, där många av min mammas böcker fortfarande står på rad.
Men tänk ändå som det kan ordna sig! Ett riktigt fint bokmärke damp ner i brevinkastet i början av veckan. Det hade skickats av bloggkompisen BP, som en present helt enkelt! Snyggt, med många klassiska beståndsdelar i grafisk utformning att lägga märke till. Här finns både Eiffeltornet och Taj Mahal, ett fyrtorn, palmer, en puffra, blommor, elefanter, tåg och heminredningsprylar ...
Man kan studera det där bokmärket en god stund, på båda sidor, i stället för att läsa texten i boken man håller på med! Hm. Då kanske inte det är ett bra bokmärke trots allt? Äsch, det är klart att det är!
Och just när jag skrev det såg jag en kakelugn, en maskros och en varmkorv ... mycket kvar att upptäcka (syns bättre om du klickar upp bilden i större storlek)! Tack BP!
Copyright Klimakteriehäxan
fredag, mars 22, 2019
Fem en fredag
1. Vad var din första tanke när du vaknade i morse?
Vädret! Vackert! Vår!
2. Vad var först på agendan för idag?
Först Nian i SvD, sedan svåra sudokun. Som vanligt. Därpå långpromenad med grannfru när frukosten var avklarad (inte särskilt tidigt, medges). 11000 steg blev det.
3. Vad är sist på agendan för idag?
Tv-kväll och en novell i James Joyce´s "Dubliners" innan jag släcker lampan.
4. Vad har du tänkt på mest under veckan?
Hur länge får man vara så här frisk ... har varit på vårdcentralen och lämnat några prover.
5. Vad har du inte fått gjort idag?
Tvättat. Det hade inte varit fel. Men smutstvätten finns kvar.
Elisa är bloggaren som kommit upp med "Fem på en fredag" och jag hittade temat hos BP.
Copyright Klimakteriehäxan
Vädret! Vackert! Vår!
2. Vad var först på agendan för idag?
Först Nian i SvD, sedan svåra sudokun. Som vanligt. Därpå långpromenad med grannfru när frukosten var avklarad (inte särskilt tidigt, medges). 11000 steg blev det.
3. Vad är sist på agendan för idag?
Tv-kväll och en novell i James Joyce´s "Dubliners" innan jag släcker lampan.
4. Vad har du tänkt på mest under veckan?
Hur länge får man vara så här frisk ... har varit på vårdcentralen och lämnat några prover.
5. Vad har du inte fått gjort idag?
Tvättat. Det hade inte varit fel. Men smutstvätten finns kvar.
Elisa är bloggaren som kommit upp med "Fem på en fredag" och jag hittade temat hos BP.
Copyright Klimakteriehäxan
Nu blommar det!
Härligt vårväder där ute i dag! Och härligt att krokusarna och vintergäcken (vilket passande namn!) nu är på gång på riktigt! Men dessutom härligt att en ung man som är min granne bidrar till den vårliga blomsterprakten! De riktiga solrosorna låter förstås vänta på sig ännu. Gult är i alla fall vårblommornas färg.
Copyright Klimakteriehäxan
Copyright Klimakteriehäxan
torsdag, mars 21, 2019
Helgfrågan igen
Mia i bokhörnan upplever att det i år är svårare att få recensionsexemplar från förlagen och undrar om andra har samma erfarenhet, så det är veckans helgfråga.
Det händer att jag får något enstaka recensionsexemplar, men jag utger mig ju inte för att vara recensent. Har inte tänkt börja göra det heller. Så mitt svar är: vet inte.
Bonusfrågan är lite bredare. Har du tänkt gå på något trevligt kulturevenemang i vår? Jo för all del, det finns ett antal filmer jag vill komma iväg på. Och så ska jag se "Shakespeare in love" på Stockholms stadsteater i påsk. Alltid något. Märkligt att man bor så nära så många begivenheter och ändå inte utnyttjar det! Måste nog bli Abundo-kund. Det hjälper, säger folk.
Copyright Klimakteriehäxan
Det händer att jag får något enstaka recensionsexemplar, men jag utger mig ju inte för att vara recensent. Har inte tänkt börja göra det heller. Så mitt svar är: vet inte.
Bonusfrågan är lite bredare. Har du tänkt gå på något trevligt kulturevenemang i vår? Jo för all del, det finns ett antal filmer jag vill komma iväg på. Och så ska jag se "Shakespeare in love" på Stockholms stadsteater i påsk. Alltid något. Märkligt att man bor så nära så många begivenheter och ändå inte utnyttjar det! Måste nog bli Abundo-kund. Det hjälper, säger folk.
Copyright Klimakteriehäxan
Bärbart musikval
Hur ser det ut hemma hos dig? Fortfarande en massa LP-skivor kvar i hyllan?
Visst, det heter att vinylplattor är inne igen, men faktum kvarstår: många av de där gamla känns vid det här laget lika stenkakiga som 78-varvarna en gång gjorde.
I Bulgarien har någon kommit på ett nytt sätt att använda den där lite dammiga musikskatten: man gör väskor som till stor del består av grammofonskivor. Företaget heter Kloshar Bags och har som mantra "The Sound Outfit", så roliga är de i Sofia!
Jag fick syn på den här väskan hängande över axeln på en ung snygg tjej på en restaurang mitt i Stockholm där både hon och jag valt att luncha. Och naturligtvis var jag tvungen att få ta en bild. Vilket jag gärna fick, som ni ser.
På ena sidan hade hennes väska en Bach-inspelning och på den andra någon sorts bulgarisk folkmusik. Fatta vilka möjligheter: jazzväska ena dagen, Svensktoppen-laddat en annan. Bara att ta väska efter den musikstil som man känner för just den stunden! Även om ljudet bara hörs inne i ens egen skalle!
I alla fall är det kul när någon kommer på nya former för återvinning. Och den här idén går väl att kopiera, åtminstone delvis, för den som är lite händig och dessutom råkar ha onödigt många gamla plattor. Med EP gör man en liten handväska, med LP en rejälare axelmodell som den på bilden!
Copyright Klimakteriehäxan
Visst, det heter att vinylplattor är inne igen, men faktum kvarstår: många av de där gamla känns vid det här laget lika stenkakiga som 78-varvarna en gång gjorde.
I Bulgarien har någon kommit på ett nytt sätt att använda den där lite dammiga musikskatten: man gör väskor som till stor del består av grammofonskivor. Företaget heter Kloshar Bags och har som mantra "The Sound Outfit", så roliga är de i Sofia!
Jag fick syn på den här väskan hängande över axeln på en ung snygg tjej på en restaurang mitt i Stockholm där både hon och jag valt att luncha. Och naturligtvis var jag tvungen att få ta en bild. Vilket jag gärna fick, som ni ser.
På ena sidan hade hennes väska en Bach-inspelning och på den andra någon sorts bulgarisk folkmusik. Fatta vilka möjligheter: jazzväska ena dagen, Svensktoppen-laddat en annan. Bara att ta väska efter den musikstil som man känner för just den stunden! Även om ljudet bara hörs inne i ens egen skalle!
I alla fall är det kul när någon kommer på nya former för återvinning. Och den här idén går väl att kopiera, åtminstone delvis, för den som är lite händig och dessutom råkar ha onödigt många gamla plattor. Med EP gör man en liten handväska, med LP en rejälare axelmodell som den på bilden!
Copyright Klimakteriehäxan
onsdag, mars 20, 2019
Dagens ord 50
STANARE
-Begreppet "nollåtta" är bekant sedan länge. Med det avses folk från telefonins 08-område och det begriper vi väl fortfarande, även om de flestas telefonnummer numera börjar med 07, oavsett bostadsort. Och de som använder termen är som regel bosatta rätt många mil från huvudstaden, i norr, söder eller väster. Men nu visar det sig att ordet "stanare" används på samma sätt om folk från Stockholm, fast nu ute i Roslagen. Vi som blev stockholmare för många år sedan kan bara acceptera och se glada ut. Just denna dag, självaste vårdagjämningen, har jag varit "stanare" nästan hela dagen, på besök i Norrtälje!
Norrtäljeån verkade vårligt yster dagen till ära. |
Det gulliga rådhusets klocktorn pekade rakt upp i en stundtals klarblå vårhimmel. |
Glad i dag
Det är dubbel glädjedag idag: Vårdagjämning OCH Internationella Glädjedagen. Bådar gott eller hur?
Må också din dag bli glad!
Copyright Klimakteriehäxan
Må också din dag bli glad!
Copyright Klimakteriehäxan
tisdag, mars 19, 2019
Kökets bokhylla
Denna vecka hamnar veckans topplista i köket, eller i alla fall i dess närhet. Johanna i bokhörnan skriver: idag tänkte jag att vi skulle titta på en lite annan typ av böcker, nämligen våra favoriter när det kommer till kokböcker och bakböcker.
Ack ja, tänk om min matlagning vore i klass med storleken på mitt kok- och bakboksbibliotek ... Det är den nog tyvärr inte. Dessutom har användandet av de där receptböckerna krympt betydligt eftersom man nu för tiden snabbt och lätt hittar alla möjliga och omöjliga matidéer på nätet. Försäljningen av "vanliga" kokböcker har gått ner, men de som handlar om specialkost säljer fortfarande hyfsat och fina foton funkar också på de potentiella köparna, verkar det som.
Men jag har dem kvar, de där böckerna, i en lång rad. Ovanpå dem dessutom en hög med recept jag rivit ut ur diverse tidningar och sparat. En bit nostalgi och en bit säkerhetsbälte, känns det som. Och några böcker återvänder jag till, trots att jag borde veta på decilitern när hur receptet på favoriterna ser ut. En favorit-kokboksskapare är Anna Bergenström, tredje generationen matguru. Sedan finns förstås några klassiker. Jag har dessutom sparat mina egna handskrivna recept från skolköket, och anteckningsboken min mamma fyllde dessutom. Nu till någon sorts favoritlista:
Sju sorters kakor. Känns som ett måste i varje kök, trots att jag bakar alltmer sällan och verkligen inte bör äta kakor stup i kvarten.
Hej mat - Bonniers nya kokbok, från 1972. Kan ha varit min första hjälpreda i köket, flitigt använd så att ryggen är nödtorftigt lagad med tape.
Kärlek, oliver och timjan. En av mina böcker som Anna Bergenström skrivit och hennes dotter Fanny tagit bilderna i. Väldigt inspirerande, men det gäller också de andra tre "bergenströmska" kokböckerna som jag har!
Ät gott med Carl Butler. Han var Innekocken med stort I i åratal och gav ut en lång rad kokböcker. Jag har flera, men det var länge sedan jag öppnade någon av dem. Men maten var god, vill jag minnas!
Viktväktarnas kokbok. Den finns också i flera varianter och jag har ett par. De står där i hyllan och påminner mig om att man ska tänka sig för innan man öppnar munnen och stoppar någonting i den ...
Kajsa Wargs urgamla bok har jag också. Som kuriosa. Och ofta lagar jag mat efter principen "man tager vad man haver", men det var (har det visat sig) inte precis så den goda Kajsa sa. "Man tager, om man så hafva kan" var hennes ordagranna formulering, och det blir ju lite annorlunda då!
Låt mig peta in en bok till, fast det inte är en kokbok, men den handlar en hel del om mat och innehåller recept! Nora Ephron (hon med "När Harry mötte Sally") skrev romanen "Vägen från mannens hjärta "(Heartburn) som är en lätt förklädd skildring av hennes (ganska korta) äktenskap med Watergate-avslöjaren och journalistikonen Carl Bernstein. Kul läsning som jag vågar rekommendera när/om ni drabbas av kökströtthet!
Copyright Klimakteriehäxan
måndag, mars 18, 2019
När snigelposten blommar
Men man måste ändå bli glad över hur fina frimärken som tas fram! Råkade få syn på några av årsmodell 2019 när jag skulle hämta ett paket härom dagen. Det blommar hos PostNord!
För medan vi tänker på de slumrande lökarna som ligger nere i backen och bara väntar på att få producera försommarprakt finns fem jättefina blommande tulpaner som svenskt brevporto. Lägg därtill en tulpan som är värd 5 kronor och en som kostar 21 och du får en fin bukett!
Och för oss som gillar och hyllar traditionellt handarbete i form av broderi finns dessutom sydda blommor på ett annat märke, även det avsett för inrikes post. Lovvärt!
Lite tråkigt är det förstås att portot numera är hela nio spänn för ett litet brev, men priset spelar antagligen inte längre någon roll.
Man kan också köpa ett fint häfte med fem märken som innehåller mer handarbete. Det kallas "Slöjdkraft" och varje märke kostar 21 kronor.
Copyright Klimakteriehäxan
Fler borde få chansen i Vårsalongen
Vårsalongen på Liljevalchs är en årlig succé, med ständigt ökande publiktillströmning.
Det är ett kul arrangemang. I utställningen blandas stort och smått, humor och allvar, alla möjliga olika tekniker och material. En del kan tyckas vara "klassiskt vackert", något är lätt att kalla fult eller rent av skitfult (ja det där med smaken ni vet). Annat är provokativt, här finns pikar åt olika håll liksom kärleksförklaringar av skilda slag. De allra flesta verken blir dessutom sålda.
Helt klart är den här utställningen, oavsett synen på konstnärlig verkshöjd, en ekonomisk succé. Att skicka in något man gjort för juryns bedömning kostar 350 kronor. Av priset för det som säljs går 30 procent till muséet. Guidade specialturer för besöksgrupper kostar ett par tusenlappar. Och besökare över 18 år betalar 80 kronor i entré. I år räknar man med cirka 100 000 betalande.
Men det är en sak jag inte begriper: varför bereds inte fler konstnärer plats? Till årgång 2019 kom 3 538 ansökningar in, 136 fick juryns välsignelse. Flera personer fick dessutom med mer än ett verk, jag tror rent av att någon var representerad av fem bidrag.
Och några namn återkommer år efter år.
Vore det inte ännu roligare om Liljevalchs avskaffade gräddfilen och fler, nya, kreativa människor fick visa framfötterna?
Kanske är det lika omöjligt som det är att lösa Rubiks kub, åtminstone i den utformning Lillian Jacobsson gett den (bilden överst). Kuben är en gatsten hon målat!
Om du inte haft möjlighet att se utställningen på plats innan den stänger om en vecka kan du klicka på den här länken och få en guidning av museichefen, tillika juryordföranden, Mårten Castenfors i egen hög person. Han är en lysande ciceron!
Det råkade bli hela fem inlägg här på bloggen efter mitt besök på årets Vårsalong. Du hittar dem förstås om du klickat på etiketten "konst" här nedan.
Tror jag vågar lova att detta är den sista varianten, kan vara skönt att veta om du börjat tröttna ... men jag går säkert dit nästa år igen!
Copyright Klimakteriehäxan
Det är ett kul arrangemang. I utställningen blandas stort och smått, humor och allvar, alla möjliga olika tekniker och material. En del kan tyckas vara "klassiskt vackert", något är lätt att kalla fult eller rent av skitfult (ja det där med smaken ni vet). Annat är provokativt, här finns pikar åt olika håll liksom kärleksförklaringar av skilda slag. De allra flesta verken blir dessutom sålda.
Helt klart är den här utställningen, oavsett synen på konstnärlig verkshöjd, en ekonomisk succé. Att skicka in något man gjort för juryns bedömning kostar 350 kronor. Av priset för det som säljs går 30 procent till muséet. Guidade specialturer för besöksgrupper kostar ett par tusenlappar. Och besökare över 18 år betalar 80 kronor i entré. I år räknar man med cirka 100 000 betalande.
Men det är en sak jag inte begriper: varför bereds inte fler konstnärer plats? Till årgång 2019 kom 3 538 ansökningar in, 136 fick juryns välsignelse. Flera personer fick dessutom med mer än ett verk, jag tror rent av att någon var representerad av fem bidrag.
Och några namn återkommer år efter år.
Vore det inte ännu roligare om Liljevalchs avskaffade gräddfilen och fler, nya, kreativa människor fick visa framfötterna?
Kanske är det lika omöjligt som det är att lösa Rubiks kub, åtminstone i den utformning Lillian Jacobsson gett den (bilden överst). Kuben är en gatsten hon målat!
Om du inte haft möjlighet att se utställningen på plats innan den stänger om en vecka kan du klicka på den här länken och få en guidning av museichefen, tillika juryordföranden, Mårten Castenfors i egen hög person. Han är en lysande ciceron!
Det råkade bli hela fem inlägg här på bloggen efter mitt besök på årets Vårsalong. Du hittar dem förstås om du klickat på etiketten "konst" här nedan.
Tror jag vågar lova att detta är den sista varianten, kan vara skönt att veta om du börjat tröttna ... men jag går säkert dit nästa år igen!
"Vertical Garden", textil ögonfröjd av Clara Cardell i ryateknik. |
söndag, mars 17, 2019
Med kärlek till miljön
Nog för att jag gillar min hemstad. Men därifrån till att skylta med det på bilen? Nej, så heta känslor har jag kanske inte för Stockholm ...
Fast när jag googlar tycker jag om det jag ser: #älskadestad står för "ett branschöverskridande samarbete för att öka takten till fler hållbara miljöinitiativ som gynnar en levande stadsmiljö." Vilket ska betyda mindre buller, mindre trafik, mindre föroreningar.
Beklagar att bilden är oskarp, jag tog den i förbifarten, men budskapet går ju ändå fram tydligt eller hur?
En skyltsöndag som denna blir det dessutom ett konstverk som mest är en skylt, en som minner om gångna tider. Evelyn Sjökvist hittade materialet till sitt verk "Sot", nu utställt på Liljevalchs vårsalong, i sin egen vedbod. Varje del har sin egen historia, för oss som inte vet vilken kan det duga med lite fantasi ... annars kan du klicka här och få veta mer. Även här kan man väl säga att det handlar om miljön, eftersom helheten är ett fint exempel på kärleksfull återvinning!
Skyltsöndagarna är sedan länge en kär tradition i Blogglandia, numera med sin rot hos BP, som tog över när Pumita la av.
Fast när jag googlar tycker jag om det jag ser: #älskadestad står för "ett branschöverskridande samarbete för att öka takten till fler hållbara miljöinitiativ som gynnar en levande stadsmiljö." Vilket ska betyda mindre buller, mindre trafik, mindre föroreningar.
Beklagar att bilden är oskarp, jag tog den i förbifarten, men budskapet går ju ändå fram tydligt eller hur?
En skyltsöndag som denna blir det dessutom ett konstverk som mest är en skylt, en som minner om gångna tider. Evelyn Sjökvist hittade materialet till sitt verk "Sot", nu utställt på Liljevalchs vårsalong, i sin egen vedbod. Varje del har sin egen historia, för oss som inte vet vilken kan det duga med lite fantasi ... annars kan du klicka här och få veta mer. Även här kan man väl säga att det handlar om miljön, eftersom helheten är ett fint exempel på kärleksfull återvinning!
Skyltsöndagarna är sedan länge en kär tradition i Blogglandia, numera med sin rot hos BP, som tog över när Pumita la av.
Copyright Klimakteriehäxan
Fyll Billy på nytt sätt
Vi är många bokvänner som ställer in våra böcker i en Billy-hylla från Ikea.
Vi är inte lika många men ändå många som tycker att böcker ska sorteras in i bokhyllan i bokstavsordning. Andra sorterar efter ämnen, färgordnade ryggar, pärmstorlek – principerna kan variera.
Det är inte enkelt, vilket system man än väljer.
Men nu har jag mött ett helt nytt sätt för att uppnå ordning i bokhyllan. Spanienfödda Mireia Rocher, numera göteborgska, samlade på sig 180 böcker på svenska, skaffade en Billy och satte igång.
Nu är det klart. Enkelt? Tja, jag vet inte riktigt ...
Alla hennes böcker är insorterade i bokstavsordning. Färgen på ryggarna, i den mån de skär sig mot varandra, stör ingen eftersom ryggarna är vända inåt. Storleken har hon också struntat i.
Fatta att jag hade lust att dra ut de översta för att kolla att de verkligen var skrivna av någon vars efternamn (eller möjligen boktiteln?) börjar på A. Men det stod ju en skylt: "Rör ej verket" och jag löd.
Billy med böckerna ingår i årets Vårsalong på Liljevalchs konsthall. Om du gillar idén är det förstås fritt fram att kopiera den! Och därmed förvandla din bokhylla till ett konstverk, ett som kanske kan locka fram ett litet leende!
Copyright Klimakteriehäxan
Vi är inte lika många men ändå många som tycker att böcker ska sorteras in i bokhyllan i bokstavsordning. Andra sorterar efter ämnen, färgordnade ryggar, pärmstorlek – principerna kan variera.
Det är inte enkelt, vilket system man än väljer.
Men nu har jag mött ett helt nytt sätt för att uppnå ordning i bokhyllan. Spanienfödda Mireia Rocher, numera göteborgska, samlade på sig 180 böcker på svenska, skaffade en Billy och satte igång.
Nu är det klart. Enkelt? Tja, jag vet inte riktigt ...
Alla hennes böcker är insorterade i bokstavsordning. Färgen på ryggarna, i den mån de skär sig mot varandra, stör ingen eftersom ryggarna är vända inåt. Storleken har hon också struntat i.
Fatta att jag hade lust att dra ut de översta för att kolla att de verkligen var skrivna av någon vars efternamn (eller möjligen boktiteln?) börjar på A. Men det stod ju en skylt: "Rör ej verket" och jag löd.
Billy med böckerna ingår i årets Vårsalong på Liljevalchs konsthall. Om du gillar idén är det förstås fritt fram att kopiera den! Och därmed förvandla din bokhylla till ett konstverk, ett som kanske kan locka fram ett litet leende!
Copyright Klimakteriehäxan
lördag, mars 16, 2019
En ljusglimt
Det är så fruktansvärt grått och deppigt där ute så jag tänkte att ni som tittar in här kan behöva en liten färginjektion med hjälp av några vackra blommor! En ljusglimt, helt enkelt. Håll till godo.
Copyright Klimakteriehäxan
Copyright Klimakteriehäxan
När botten nästan är nådd ...
Helt i strid med mina gamla läsemönster använder jag dock ett antal bokmärken parallellt numera, eftersom jag plötsligt lyckats börja läsa flera böcker och sedan öppnat ännu en, trots att jag inte kommit till slutet.
Det beror på olika saker. Texten kan kännas övermäktigt tung. Ämnet kanske är svårt att greppa, trots att jag vet att jag "borde". Samtidigt finns det ett par romaner som jag i grund och botten tycker är jättebra, men de är onödigt tjocka för att få följa med på bussen. Då tar jag något tunnare.
Eller så har jag helt enkelt ramlat över något annat som känns oemotståndligt lockande.
Så där ser man att bokmärken är bra att ha, eftersom hundöron är ett otyg som inte får förekomma! Och när jag rotar i lådan dyker ett litet försynt bokmärke upp, ett som jag satt ihop själv en gång när ett klädesplagg jag köpt hade små metallhjärtan på prislappen. Fäste dem på ett sidenband och voilà! Tycker nog att det är i klenaste laget, men det får duga i dag!
Boklysten är den som satte igång jakten på våra bokmärken. Hannele, BP och jag har hängt på. Även om mitt förråd snart är uttömt vore det kul om fler nappade på hennes krok!
Copyright Klimakteriehäxan
fredag, mars 15, 2019
Till handarbetets lov
En avlägsen bekant som blivit min Facebook-vän skrev för en tid sedan att hon mindes min gröna klänning som hade rutig överdel. "Den avslutades med snibbar som kröntes av en liten pärla i varje ..." absolut, den sydde jag i billigt möbeltyg och använde flitigt!
Men rent generellt får inte handarbete den uppmärksamhet det förtjänar. Varje gång jag går in på Myrorna eller Stadsmissionen och ser de där korsstygnstavlorna eller dukarna som jag vet har tagit väldigt många timmar att förfärdiga gör det ont att inse, att folk inte vill ha dem, inte ens för en tjuga.
Därför var det underbart att se några av de textila verken på årets Vårsalong på Liljevalchs konsthall i Stockholm.
"Min mormor och jag" heter mattan som Gerd Signahl satt ihop av många mindre broderade tavlor, i petitpoint och korsstygn. Den är ju helt fantastisk!
Och Linnea Eklöf kallar sin ljuvligt blommiga klänning för "Omedvetna samarbeten". Hon har tagit gamla handbroderade "kaffedukar" och annat med mödosamt sydda blommor och gjort denna romantiska kreation som borde platsa på vilket superkalas som helst. Eller i alla fall tjäna som inspiration till andra som till skillnad från mig fortsatt med textilt knåpande.
Korsstygn, stjälk- och plattsöm och spetskantat. |
Två "gammaldags" broderade kuddar, också från Vårsalongen. |
torsdag, mars 14, 2019
Läsvanor
Veckans helgfråga lyder så här:
Ser mäns och kvinnors läsning olika ut?
Det varierar nog mellan individer, mer än mellan kön. Teorin att killar gillar skräck och tjejer romantik håller verkligen inte alltid. Fast feelgood är en etikett som möjligen skrämmer män, om än inte alla, och läsningen av faktaböcker styrs av specifika intressen, inte av kromosomuppsättning! Roligast har väl både män och kvinnor om de varierar sin läsning, inte bara ägnar sig åt en enda sort. Tror jag i alla fall.
En bonusfråga: Hur motionerar du?
Jag spelar pingis två gånger i veckan, försöker promenera däremellan.
Och för den som är nyfiken på fler svar på helgfrågan är det bara att klicka på Mias bokhörna.
Copyright Klimakteriehäxan
Ser mäns och kvinnors läsning olika ut?
Det varierar nog mellan individer, mer än mellan kön. Teorin att killar gillar skräck och tjejer romantik håller verkligen inte alltid. Fast feelgood är en etikett som möjligen skrämmer män, om än inte alla, och läsningen av faktaböcker styrs av specifika intressen, inte av kromosomuppsättning! Roligast har väl både män och kvinnor om de varierar sin läsning, inte bara ägnar sig åt en enda sort. Tror jag i alla fall.
En bonusfråga: Hur motionerar du?
Jag spelar pingis två gånger i veckan, försöker promenera däremellan.
Och för den som är nyfiken på fler svar på helgfrågan är det bara att klicka på Mias bokhörna.
Copyright Klimakteriehäxan
Att knyta en blus är också en konst
Det är torsdag i dag.
Vilket betyder att Svenska Akademien håller traditionsenligt veckosammanträde i sitt så kallade sessionsrum i Börshuset i Gamla Stan. Men det blir inte fullt runt bordet. Tre stolar står tomma, i väntan på inval av nya ledamöter efter den turbulens som rått.
En klar brist på kvinnor råder i församlingen. De är tre nu, sedan Tua Forsström kom till i februari. Men den kvinna som märkts mest i akademisammanhang på åratal är utan tvekan Sara Danius, som inte längre är vare sig ständig sekreterare eller vanlig ledamot på stolen med nummer arton. Hon lyckades med en rad saker som församlingens talesperson och mest synliga företrädare. En av dem, som inte hade ett smack med snille att göra, fast möjligen med smak, det var att ge knytblusen ett ansikte.
Det där blusmodet inspirerade Anna-Malin Andersson till den femtio kilo tunga skulptur i vit italiensk carrara-marmor som finns med på Liljevalchs vårsalong.
-Verket är en hyllning till alla kvinnor – såväl de som gör sin röst hörd, som de som kämpar i det tysta, har konstnärinnan förklarat, i sant feministisk anda.
Fast riktigt SÅ stor rosett hade väl inte Sara Danius ens när striden stod som hetast ... den här marmorvarianten ger mig lite Disney-vibbar ... men jag gillar den ändå!
Tomma stolar är det vid Akademiens bord i ett annat verk på vårsalongen: Stefan Bennedahl har skulpterat "De Aderton", ett högtidligt(?) sammanträde i stengodslera och trä.
Vi får önska det där gänget en härlig torsdag, precis som vi önskar för oss alla, med eller utan knytblus! Och någon gång ska jag också läsa "Husmoderns död" av Sara Danius. Annars verkar både husmodern och blusar med rosett vid halsen ha någon sorts evigt liv.
Copyright Klimakteriehäxan
Vilket betyder att Svenska Akademien håller traditionsenligt veckosammanträde i sitt så kallade sessionsrum i Börshuset i Gamla Stan. Men det blir inte fullt runt bordet. Tre stolar står tomma, i väntan på inval av nya ledamöter efter den turbulens som rått.
En klar brist på kvinnor råder i församlingen. De är tre nu, sedan Tua Forsström kom till i februari. Men den kvinna som märkts mest i akademisammanhang på åratal är utan tvekan Sara Danius, som inte längre är vare sig ständig sekreterare eller vanlig ledamot på stolen med nummer arton. Hon lyckades med en rad saker som församlingens talesperson och mest synliga företrädare. En av dem, som inte hade ett smack med snille att göra, fast möjligen med smak, det var att ge knytblusen ett ansikte.
Det där blusmodet inspirerade Anna-Malin Andersson till den femtio kilo tunga skulptur i vit italiensk carrara-marmor som finns med på Liljevalchs vårsalong.
-Verket är en hyllning till alla kvinnor – såväl de som gör sin röst hörd, som de som kämpar i det tysta, har konstnärinnan förklarat, i sant feministisk anda.
Fast riktigt SÅ stor rosett hade väl inte Sara Danius ens när striden stod som hetast ... den här marmorvarianten ger mig lite Disney-vibbar ... men jag gillar den ändå!
Tomma stolar är det vid Akademiens bord i ett annat verk på vårsalongen: Stefan Bennedahl har skulpterat "De Aderton", ett högtidligt(?) sammanträde i stengodslera och trä.
Vi får önska det där gänget en härlig torsdag, precis som vi önskar för oss alla, med eller utan knytblus! Och någon gång ska jag också läsa "Husmoderns död" av Sara Danius. Annars verkar både husmodern och blusar med rosett vid halsen ha någon sorts evigt liv.
Vem av de tolv herrarna i församlingen kan detta vara? |