Ibland blir jag så trött på köket.
Det finns dagar, ja faktiskt veckor, då jag tycker att det går som en dans. Jag har mängder med idéer om trevlig mat att laga, handlandet går snabbt och smärtfritt, middagen blir god och uppskattad.
Och så plötsligt står Väggen där framför mig. Den ogenomträngliga Vill-inte-vara-i-köket-väggen.
Det finns ingenting att köpa som lockar. Ingen maträtt känns frestande. Alla mina kokböcker kniper ihop pärmarna och fnyser när jag närmar mig. Då blir det som det blir: halvfabrikat, pizza, kylskåpsrensning – alltihop fullständigt ätbart men trist. Och nog för att bukfylla är bättre än bakfylla, men rolig är ingendera.
Lika o-roligt kan det vara med diskmaskinen. Vissa dagar flyger den rena disken som av sig själv in i skåp och lådor. En annan torsdag kan det verka nästan ohanterligt att lägga i lite diskmedel och trycka på knappen, ännu värre att tömma den på prylarna när den är klar.
Sådana dagar drar jag mig till minnes vad Mark Levengood har berättat om sin mamma. Visserligen är jag rätt trött på Levengood och visserligen irriteras jag över att han framställer sin mamma som en relik från 1800-talet – hon bör ju vara betydligt yngre – men ett par citat har guldkant, i alla fall för mig.
Som till exempel när hon får frågan:
-Vad blir det för nåt till middag?
eller möjligen:
-När är maten klar?
Båda dessa frågor besvarar hon med:
-Hur ska jag kunna veta det?
Och sedan har hon ett tillägg som jag också gillar:
-Om det var meningen att jag skulle stå i köket hade jag väl blivit född som köksbord.
Just det.
Precis så känns det när man fått ett anfall av kökströtthet.
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Alla har vi nog sådana dagar,,nu älskar jag mitt kök och matlagning,, men jag kan bli fruktansvärt trött på rummet med fåtöljer o tv-tittande,
SvaraRaderajag väntar på den dagen när jag ska finna ro och glädje i matlagning.. den kanske kommer...
SvaraRaderajag hankar mig fram.. recept kan jag läsa, och laga därefter.. men min hjärna sysselsätter sig med annat under tiden.. så det brukar inte bli så bra.. ibland blir det ätbart...
Det går bättre på helgerna, när man har tid att gå och fundera. Och så har jag en sambo som tycker det är rätt kul att laga mat, så det gör han oftare än jag.
SvaraRaderaMan kan vara trött på både kök och Levengood, men hans morsa var tydligen ett ess!
SvaraRaderaJa!! Precis så är det, du slår så klockrent huvet på spiken.
SvaraRaderaDet får inte bli så här för ofta bara, det är då man kan behöva hjälpa upp inpirationen. Vi kan väl bilda någon form av nätmatlag då, vi som har hajat? Jag börjar gärna slänga upp lite recept för den som behöver, den som har några bra att bjuda på kan väl titta in? Jag blir superglad för lite nytänk. Jag är trött i köket nästan jämt numera.
Special-gillar din blog om "köks-trött" - ibland går allt som på spår och sedan plötsligt står man där och UNDRAR vad man ska fixa till som inte är för tråkigt eller något som man hade för två dagar sedan och var jättegott, men är för tidigt att ha igen.......och helst ska det vara ett lättfixat alternativ...
SvaraRadera