söndag, december 31, 2023

När det juliga tar slut ... börjar ett nytt år ...

... och då ska förstås granen kastas ut. En del märkliga människor slänger sin färdigutnyttjade julgran på trottaren, i den fasta förvissningen om att nånannanismen råder och att därmed det barrande liket på något märkvärdigt sätt försvinner.

Framåt måste vi, in i 2024 – bara att gå i pilens riktning! Den
blommiga "vägvisarskylten" kommer från Kaffe Fassett-
utställningen "The Power of Pattern" på Millesgården just nu.
Mer här!

Men granar ska återvinnas i möjligaste mån, precis som allt annat som går att använda på något nytt sätt. Därför ska också julgranen i utsliten version deponeras på lämpligt ställe. Tror dock aldrig att jag sett den här skylten förut? 

Årets sista Skyltsöndag är också årets sista dag eftersom den råkar sammanfalla med nyårsafton. De flesta av oss har väl ljus och prydnader kvar i granen några dagar till. Kanske hinner fler spana in såna här skyltar som den ovan? Annat i skyltväg brukar man hitta om man botaniserar i BP:s högerspalt, så förmodligen också i dag.

Eftersom vi i morgon vaknar till en ny framtid, den första dagen på resten av livet, repriserar jag, vet inte för vilken gång i ordningen, min favoritskylt. Se den som en besvärjelse för 2024! 
GOTT NYTT ÅR!


En liten bonusskylt blir det här, otillbörligen stulen från nätet. Har inte en aning om
vem man ska tacka för denna insiktsfulla och sanningsenliga bild!
Copyright Klimakteriehäxan

lördag, december 30, 2023

Sista-minuten-julläsning!

Blev sittande och scrollade hej vilt bakåt i min egen blogg. Ramlade över en liten julberättelse jag skrev för 18 år sedan, minns den, minns den julaftonsmorgonen och blir alldeles varm i hjärtat! Varje ord är sant! Om du har två minuter att slå ihjäl innan julen är över kanske du också vill läsa en liten kortis från forntiden? I så fall finns den här, bara ett klick bort! 

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om ögonfransar

Man bör ju välja sina krig. Alltså borde jag vid det här laget sluta reta mig på tjejers/kvinnors/tanters löjligt överdimensionerade lösögonfransar, så långa, täta och svarta att jag starkt misstänker att det är svårt att se någonting alls i springan som stundtals och bitvis öppnar sig mellan dem. Det ser heltokigt ut, inte minst i (den inte ovanliga) kombinationen med läppar sprängfyllda av fillers, som ger en garanterat fågelliknande profil åt vilken flicka som helst, även om hon inte brukar kallas näbbgädda. Helt ensam om att ogilla de här avarterna av make up är jag hur som helst inte, det visste jag förstås innan jag i "Studie i mänskligt beteende" läser den mästerliga Lena Anderssons på-pricken-skildring av det vi, lösögonfransbetraktarna, ser. Och därmed har jag hittat Veckans mening, som Skriv-Robert efterlyser på lördagar.

Hennes ögonfransar var täta och tunga och ditsatta, de påminde om långsamma vindrutetorkare när hon blinkade.

Copyright Klimakteriehäxan 

fredag, december 29, 2023

Slutet gott, allting gott?

En julblomma som bestämt sig för att förgylla även nyårshelgen. Det tackar vi för!
När man ska runda av året som gått blir Elisa Matildas fem fredagsfrågor riktigt svåra, tycker jag. Vågar man satsa på "slutet gott, allting gott"? Vi har i alla fall varit förskonade från katastrofer i familjen, det får man vara tacksam för. Räcker så bra med det som sker i världen runt omkring oss!

  1. Vad var det bästa med 2023? Kanske sommardagarna i Barndomslandet med barn och barnbarn, i fint väder. 
  2. Vad ser du fram emot med ett nytt år? Hoppas få till någon resa åt något håll, det var så himla längesedan nu. Har inte rest alls sedan pandemin klippte till oss.
  3. Gjorde du vad du tänkt göra under året? Kan inte minnas några konkreta planer. Livet har väl rullat på utan större åthävor. Har inte varit särskilt initiativrik.
  4. Vad har varit din största framgång i år? Tja vad kan det vara? En matchseger i lagmatch i pingis, i lägsta divisionen? Att jag ö h t är med är lite lätt märkvärdigt, att jag vann en match var helt otippat. Inte minst för mig själv.
  5. Hur avslutar du det här året? Stillsamt, hemma med Maken. Något gott att äta, bubblor i glasen. Tänkte försöka få bord tidigt på kvällen för att äta på krogen, men det verkar inte gå att hitta något ledigt inom rimligt avstånd och till rimligt pris. Årets sista måltid ska hur som helst vara god!
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, december 28, 2023

TV-tips från en ö med häftig natur

Har just tittat på den brittiska långfilmen "Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap" från 2018. Den sändes på Svt 1 och jag tyckte den var riktigt bra, trots att den var hela två timmar lång (vilket jag egentligen anser är för mycket). Filmen bygger på romanen med samma namn, skriven av Mary Ann Shaffer, som jag läst, men för så pass länge sedan att jag glömt väldigt mycket eller rent av det mesta. 

Ett frågetecken fick jag uträtat: jag har verkligen undrat om en paj gjord på potatis och potatisskal kan vara god. Nu vet jag svaret. Den är inte god, den är äcklig  men fungerade ändå i sammanhanget! 

Vilken natur den där kanalön har, dessutom. Bilderna fick mig att önska mig en resa dit för att se med egna ögon! Rollistan är för övrigt full av bra skådespelarnamn. 
Nu finns filmen på SVT Play i två veckor framåt för den som blir sugen! 

Copyright Klimakteriehäxan

En titt bakåt och en framåt!

Årets sista vecka går mot sitt slut den också. Inga julklappar behöver bytas, julskinkan är nästan uppäten, granen dricker snällt sitt vatten, Lena Andersson roar mig med "Studie i mänskligt beteende" som är det bästa av henne jag har läst, tror jag.  Vi har till och med lagt pussel, visserligen på  bara drygt 500 bitar men ändå! Visst är det fascinerande hur man kan fastna, i jakten på "bara den där biten som ser så speciell ut, den kan ju inte vara svår att hitta!" Det visar sig att det kan ta sin rundliga tid i alla fall, hur enkelt man trodde att det skulle vara. Men nu är det klart!

Miss Piggy och grodan Kermit i julversion, drygt 500 bitar.
En sista helgfråga ryms hur som helst inom ramen för året 2023, det som bjudit på så många händelser, alltför många dock av negativ karaktär. Folk jag verkligen gillat har dött, Barndomslandet härjades av en snösmocka som medförde besvärliga konsekvenser, på avstånd (än så länge) rasar krigen och folk knäar under prisökningarna som möter en redan i dörren till butiken, inrikespolitiken gör mig betryckt, gängvåldet skrämmer. För att ta några exempel, alltså. Det går att rada upp fler, men det skulle knappast göra någon gladare.

Mia i bokhörnan blickar hur som helst framåt när hon undrar: Har ni gjort några läsplaner inför 2024? Det enklaste svaret är NEJ. Men jag har just nu ett extraprisabonnemang på Bookbeat, så jag ska försöka läsa lite nyare saker på plattan innan jag, om ungefär en månad, återgår till mina pappersböcker som bara står och väntar.  

Där finns också, lustigt nog, en nyårsbok! Jag köpte Martin Österdahls "Parmiddagen" till Maken, helt ovetande att den utspelar sig en nyårshelg. (Av författaren har jag tidigare läst "Be inte om nåd", en rysare som utspelar sig i Ryssland, bitvis riktigt ruggig.) Själv har jag naturligtvis inte hunnit läsa, men Maken, som vänder blad ungefär i samma takt som en sedelräknare räknar sedlar, slukade den direkt och tycker att den var bra, om än inte jättebra. Nyårsböcker kan det väl inte drälla av? Där fick ni i alla fall tips om en!

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, december 27, 2023

Nummerbyrån

2 907 000

-Så många tittade på Disneys jultimme i SVT1 i år. Inget annat tv-program brukar dra lika många tittare! Ändå hade publiken minskat påtagligt från i fjol. Då bänkade sig 3 411 000 personer framför julvärden (denna gång David Batra) klockan 15 på julafton.

Källa: SVT Nyheter

CITAT om åldrande

Ganska ofta känner jag mig hemskt gammal och hänger inte alls med i samtiden, men andra gånger inser jag att jag förvånande nog inte heller är tillräckligt uråldrig. Många i min bekantskapskrets har oavsett ålder återgått till att kommunicera med bilder i stället för text när de skickar meddelanden från mobiltelefoner eller datorer.

-Lotta Olsson skriver i dagens DN och jag känner igen mig, i alla fall lite. Hon gillar inte det utbredda bruket av emojis, när det nu finns ord man kan uttrycka sig med ... fast man kan ju stundtals känna sig uråldrig även ur andra aspekter ...

tisdag, december 26, 2023

Dussinet fullt i en boktolva

Lotten som har en fin bokblogg utlyser i slutet av året en utmaning som varar i tolv månader. Hon kallar det för Boktolvan. Jag upptäcker detta i elfte timmen tack vare Skriv-RobertDet går ut på att läsa tolv böcker av tolv olika författare som man inte läst något av tidigare. 

Den som deltar "på riktigt" väljer, om jag förstår saken rätt, tolv författare från en lång lista som Lotten gjort upp. Sedan ska man leta upp och bläddra sig igenom en titel per namn.

För egen del erkänner jag direkt att jag "missuppfattat uppgiften", för på hennes lista fanns idel namn (nästan) jag inte var bekant med. Omöjligt att hinna ikapp när man som jag upptäcker utmaningen när bara fem dagar återstår av året! Däremot blev jag inspirerad att kika på min egen lista över vad jag egentligen läst  skulle jag hitta tolv författare där som jag inte tidigare läst något av? Eller har jag bara hållit mig till gamla goda favoriter?

Där fanns de, absolut. Både svenska och utländska. Både minnesvärda och lätt glömda. Får göra en liten rensning för att komma ner i tolv, men här är resultatet, varje boktitel med en kortkort "förklaring"! Några har jag lyssnat på, andra (de flesta) har jag läst på papper. Ingen inbördes rangordning mellan de här titlarna som gör dussinet fullt:

Emma Hamberg: Je m´appelle Agneta (svensk humoristisk feelgood med sikte på lite mognare damer)

Julie Otsuka: Vi kom över havet / The Buddha in the Attic (en sorts historielektion av bästa slag, hennes nästa bok var inte alls lika bra)

Martin Österdahl: Be inte om nåd (krim, stundtals riktigt ruggig)

Valérie Perrin: Färskt vatten till blommorna / Changer l´eau de fleurs (ännu en bok av henne ute nu på svenska, jag är nyfiken!)

Anna Hedenmo: Solitär (biografi över den fascinerande Anette Kullenberg)

Catharina Ingelman-Sundberg: Brännmärkt (historisk roman som utspelar sig på sent 1300-tal och delvis bygger på verkliga händelser i form av ett massmord)

Varg Gyllander: Somliga linor brister (krim i Stockholm, författaren är väl bevandrad i polisarbete  eftersom han är anställd av Polisen)

Petra Mede: Skam och högmod i Sävedalen (uppväxthistoria, trodde den skulle vara roligare än den var)

Thomas Tynander: Allan Mann, svensken som stred mot Hitler och Stalin (biografi över en krigshjälte, bygger på omfattande research och gav mig nya kunskaper)

Kjell Eriksson: Prinsessan av Burundi (har av oklar anledning ända tills nu missat denne flitige deckarförfattare, den här historien är faktiskt rätt originell)  

Carolina Schûtzer: Under stjärnorna i Paris (en av många i feelgood-genren där så många ingredienser återkommer i bok efter bok, oavsett författare ...)

Eli Åhman Owetz: Sköna Maj (mycket märklig bok, skriven  sägs det  för folk som börjat bli till åren och därmed lätt dementa, påminner i mångt och mycket om en supersnäll barnbok)

Dussinet fullt, alltså.  Och flera nya bekantskaper som jag gärna återvänder till, medan andra snarare får finna sig i att offras i nästa bokhylleutrensning, när den nu är kan tänkas bli av ... Kanske hittar du ett lockande namn bland dem som tills nyligen var okända för mig?

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att jag i största välmening bör dela med mig av en varning: När du just vaknat, ta då inte upp mobilen och ha den inställd på kamera, med linsen öppen mot ditt eget ansikte. Jag gjorde det i morse och känner mig tämligen deprimerad fortfarande, för den syn som mötte mig på mobilens display var inte den jag hoppas och vill tro ska dyka upp i spegeln lite senare ... suck ... 

måndag, december 25, 2023

Sist men inte minst?

Att ta sig från A till Ö är ibland ganska svårt, stundtals kan det verka ogenomförbart. Men vi som under ledning av Mia i bokhörnan kastat oss in i leken med en boktriss per vecka, vi har lyckats över förväntan bra, tycker jag! I dag är det alltså final. 

Trissen ska, för att vara "godkänd", bestå av ett författarnamn (för- eller efter-), och en boktitel som båda börjar på Ö, plus ett omslag med något som får dig att tänka på samma bokstav.

Så parallellt med att jag tuggar i mig ännu en macka med den härliga julskinkan fokuserar jag på alfabetets sista bokstav. 

Klas Östergren, kortlivad akademiledamot men en sedan länge flitig författare, har vi en rad böcker av här i hyllan. Måste dock medge att det mest är Maken som läst honom, jag har bara läst någon enda  senast "Julrevy i Jonsered", den plöjde jag vid juletid i fjol. Blev inte jätteentusiastisk, faktiskt.

Ruggigt bra minns jag att jag tyckte att "Örnnästet" (Where Eagles Dare) var. Det är en krigsthriller skriven av Alistair MacLean och baserad på hans originalmanus till filmen med samma namn. Andra världskriget pågår och en grupp brittiska och amerikanska fallskärmsjägare ska ta sig in i ett tyskt fäste högt uppe på ett berg.

"Sommarboken" av Tove Jansson har en väldigt söt liten Ö på omslaget. Den omges av öppet vatten, det grönskar, solen går ner (eller upp?) på en sommarhimmel. Känns bra att titta på så här i december eller hur? Och vi vet ju att det har vänt, dagarna blir längre nu! Därmed sätter vi punkt för boktriss, åtminstone av årsmodell 2023.

Lägger in ett litet PS här! Det är verkligen inte alla texter jag publicerat som jag är stolt över eller som jag anser håller för omläsning. Men om du har två minuter över och är sugen på ett leende om än aldrig så litet kan du klicka över dig till en bloggtext om jultraditioner, skriven 2005. Jag står fortfarande för den!

Kom inte och påstå att julens alla blommor är röda! Vita passar också jättebra. Se bara på min "hemgjorda" lilla orkidé! (Annat var det på den tiden jag hade en brudorkidé som envisades med att blomma till jul trots att den var gul och inte passade in alls ...)

Önskar er god fortsättning på julen. Alla ljus behöver ju inte blåsas ut på länge än!
Matilda har dagen till ära sin fasters klänning från Polarn & Pyret inköpt 1990 (?).

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, december 23, 2023

Det strålar en stjärna ...

... över Tomten som kommer där på snön för att önska alla Klimakteriehäxans besökare en riktigt GOD JUL. Konstnären heter Lars Alm och råkar vara Makens kusin, och jag tror att detta var ett julkort från honom för några år sedan, en liten akvarell. Uppskattat!

En stjärna är det också i toppen på vår blekingska rödgran som jag är riktigt nöjd med! Fast några barr har trillat av under hanteringen ...

Copyright Klimakteriehäxan

Gott och blandat julgodis dan-före-dan

Skriv-Robert, som startat bloggstafetten Veckans mening, har visserligen aviserat att han tänkt vara ledig den här lördagen, men jag kan inte låta bli att lyfta några ord ur en krönika av Patrik Lundberg, publicerad i Dagens Nyheter härom dagen. Det ska alltså vara något som fått läsaren, i det här fallet handlar det förstås om mig, att hejda sig om än aldrig så litet för en extra eftertanke. Lundberg citerar Nordeas privatekonom Anders Stenkrona som slår fast något som kan passa på att reflektera över så här dan-före-dan:

Våra bästa julminnen skapas av det som inte kan köpas för pengar.


Lördagar var länge också 
dagen då jag var en i ett gäng bloggare som visade ett eller flera av sina bokmärken, en produkt vi bokläsare ständigt brukar. Men nu har t o m BP tröttnat och om en vecka publicerar hon sitt sista. Det har blivit många, men entusiasternas skara har krympt med tiden. Jag har inget äkta bokmärke att stoltsera med i dag, men håll med mig om att en snygg printning med påföljande inplastning av det här lapptäckesverket skulle bli ett perfekt bokmärke! Det borde man ha tänkt på, till Millesgårdens museibutik där utställningen "The Power of Pattern" pågår med Kaffe Fassets verk i fantastiska färger och mönster (jag skrev om detta med en lång rad foton här). Vepan eller vad jag ska kalla den för är i själva verket ungefär 150 cm lång.

 

5

-Så många kronor kostade en "normal" gran i Stockholm år 1942. En bordsgran kunde man köpa för 1 krona. I år fick jag betala 400 för vår, som rest till huvudstaden ända från Blekinge. Hoppas den behåller barren några dagar! I radio hörde jag en programledare beklaga sig; hon hade fått punga ut med 800 spänn för en rödgran. Lät dyrt i mina öron.

Källa: Lokaltidningen Mitt i Södermalm

För att få rejäl täckning för rubriken "gott och blandat" tänkte jag också be att få delge er ett CITAT som jag finner tänkvärt. Oönskad ensamhet är ett stort samhällsproblem i Sverige, kanske extra jobbiga känslor just i helgtider. Värst är det för yngre män. Av de svarande i Folkhälsomyndighetens enkät som gäller 2022 uppger mer än var fjärde ung man att de saknar någon att prata med! Här är länken direkt till Folkhälsomyndigheten, och en text i Dagens Nyheter:

17 procent av männen och 10 procent av kvinnorna upplever emotionell ensamhet. Störst könsskillnad finns i yngre åldersgrupper. I åldern 16–29 år svarar 27 procent av männen och 12 procent av kvinnorna att de inte har någon att dela sina tankar med eller att anförtro sig åt. Bland 30–44-åringar är motsvarande andelar 12 respektive 7 procent. /.../ Tänk på att säga hej till den du möter, de små gesterna i vardagen räcker många gånger långt, säger Hillevi Busch, utredare på myndigheten.

Julmiddag i "Fanny och Alexander".
Sist men inte minst ett tv-tips, även om jag slår in en vidöppen dörr. Men det kan aldrig komma att finnas en häftigare julfilm än Ingmar Bergmans "Fanny och Alexander" från 1982, (och då ska ni veta att jag inte generellt är ett Bergman-fan). Vilket persongalleri, vilka vulgariteter, vilka grymheter, vilka repliker, vilka bilder! Med den tidens hela svenska skådespelarelit! Den är lång, visst, men faktum är att man tröttnar inte. I fem timmar (!!!) pågår den, och kan ses på SVT Play nu i ett par veckor. Men filmen sänds också i tablå-tv på Annandagen, kl 14 i SVT2.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, december 22, 2023

Julspurt

Vi befinner oss i spurten, finishen på loppet fram till själva julafton. Så här dan-före-dan-före-dan handlar Elisa Matildas fem fredagsfrågor direkt om julen:

  1. Känner du dig klar inför julens dagar? Ja för all del. Har låtit julen "smyga in" i år, lite i taget. Men granen kläs den 23, som alltid. Och en julklapp är "oköpt".
  2. Hur kommer du att fira (eller inte fira) i år? Lugnt och fridfullt, hoppas jag. Med barn och barnbarn om bara inte vinterkräksjukan håller i sig eller sprider sig – jag håller tummarna!
  3. Har du någonsin kört julklappsleken? Nej.
  4. Vad är något du alltid gör under julen? Äter risgrynsgröt. Avnjuts tillsammans med första skinkmackan på kvällen dan-före-dan. Tycker den där gröten är jättegod, med kanel och en klick smör, men ändå äter jag den aldrig annars!
  5. Vad är ett julminne du alltid kommer att minnas? När jag hade köpt små billiga  pappbyråer på Ikea till barnen. De fick dem på julaftons morgon. I byråernas sju lådor låg små paket med väldigt blygsamt innehåll: ett par vantar, lite kritor, en leksak ... Ungarna var SÅ nöjda! "Tack snälla mamma, vilka fina julklappar!" sa de i korus. Och verkade inte ha minsta tanke på att de "riktiga" presenterna fortfarande väntade ...
  6. Här är tomten på plats, den som "måste" sitta på sladden till lampan över köksbordet. Annars är det inte jul! Och så har det varit i ungefär 35 år. Den köptes när Sonen fick syn på den i kassan i vår gamla Ica-butik. Man såg att kärlek hade uppstått! Nu har tomten tyvärr råkat ut för en liten brännskada. Det är jag som är den skyldiga. Men han hänger med ändå!
    Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, december 21, 2023

Färger, blommor, mönster – JA TACK!

Tänk att kunna se in i en zebras öga ... som är en bit av ett "lapptäcke" ...
Det har gått 23 år sedan jag första gången såg hans verk, den otrolige Kaffe Fassett (uttalas "kejf" ifall ni undrar), amerikansk textilkonstnär som vi inledningsvis blev "bekanta" med eftersom han revolutionerade stickningen med sina fantastiska ulltröjor. Sedan dess har han också visat sina kreationer på Waldemarsudde (2006). Men nu är det dags igen!

Mycket har hänt sedan jag gick med gapande mun i galleriet på Steninge. Då var jag ändå inte alls oförberedd, hade läst om honom, sett bilder på hans broderier och tröjor. Stickandet verkar han ha tröttnat på, men broderandet lever i en mängd kuddmönster. 

Sittpuffar (med förvaringsmöjlighet) på det fantastiska golvet.
Idag designar han mest tyger och inspirerar rader av andra textilkonstnärer runt om i världen. Exempel på resultatet av deras arbete kan just nu beskådas och beundras (ja verkligen!) på Millesgården på Lidingö. Man kliver rakt in i ett hav av färger, blommor, rutor och ränder, ja till och med golvet är täckt med Fassetts mönster, det är nästan så att man inte näns kliva på det ...  Här finns också sittmöbler och några enstaka klädesplagg. Unika exemplar förstås.

Majoriteten av det som exponeras i utställningen har alltså flera upphovspersoner, ibland en designer, en som sytt och en tredje som stått för quiltningen. Men det är Fassett själv som tillsammans med sin livspartner och medarbetare Brandon Mably valt verken, som nästan alla är riktigt stora, och allt är gjort med hans/deras tyger. Vem hade trott att en elefant eller en zebra kunde bli så bedårande vacker, avbildad i alla möjliga färger och med både blommor och djur "på kroppen"? 

Utställningen, som heter "Mönstrets makt" (The Power of Pattern) kan ses en månad till. Har man det minsta lust till färger, blommor, mönster och textilier över huvud taget är det direkt korkat att inte gå och se den! Jag kände mig lycklig som fick gå runt i detta hav av färger, blommor, mönster. Nu bjuder jag på scrollfest!

Zebran i sin helhet. Sophie Standing gjorde den.

 Kaffe Fassett är förstås inte den ende mannen som gillar broderade kuddar! Äkta fans kan köpa materialsats till någon av de fantastiska kuddarna. Kostar 1500 kronor och många många timmars arbete med nål och garn, men enligt museibutikens personal är åtgången god! 

Detta är (kanske) min favoritkudde. Konkurrensen är stenhård!

"Haze Kilim" designad av Kaffe Fassett själv.

Blommor på golvet, på väggen, på möblerna, på boken ... 

Lappar överallt, även på golvet!

"Bordered Diamonds" är Kaffe Fassetts egen design. Jag kan inte se mig mätt på den!

"Tusker Bull" av Sophie Standing, som levt länge och inspirerats i Afrika.

Var så god och ta en frukt! Detalj ur "Roseville Album" av Kim McLean.

"Paper Dolls"  Design av Brandon Mably.
Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, december 20, 2023

Enklaste superknepet!

Mat är livsviktigt. Det är också kul, för det mesta, även om jag ibland drabbas av det jag brukar kalla "kökströtthet", dagar när ingenting lockar, när alla recept är för svåra, när frys, kylskåp och skafferi förefaller tomma. Men om man är road av mat, både av att laga den men kanske framför allt av att äta den, blir man också ett lätt byte när exempelvis tidningarna strör ut tips till förföriskt vackra bilder på rätter som beskrivs med superlativ efter superlativ.

Jag tillhör definitivt den befolkningsgrupp som åtminstone ögnar matrecept både här och där. Tänker ofta att "det där, det måste jag verkligen pröva" men vid närmare eftertanke tror jag att det blir rätt sällan som jag sätter planerna i verket. Kanske är tipsen en aning för komplicerade (jag säger bara ordet "vattenbad") eller alltför tidskrävande.

Nu har jag ändå fått ett som jag provat och blivit riktigt förtjust i! Tipsare är Stefan Ekengren, köksmästare på finkrogen Hantverket i Stockholm. Han förklarar kort och koncist, i Dagens Nyheter, att i princip all mat blir godare om man river lite fetaost över den. Osten förvaras lämpligen i frysen, sedan river man bara så mycket man vill ha och slänger snabbt tillbaka den in i kylan igen.

I går handlade det om lite nödlösning till middag här hemma. Det blev en grönsakssoppa som i princip var ätklar, men jag förstärkte den med gröna ärtor, kokt potatis och färska körsbärstomater. Och så rev jag fetaost över tallriken. Supergott! Mycket enklare kan det knappast bli. Hädanefter finns feta redo i frysen, för nya möten med rivjärnet! Tack, köksmästarn!
Fast julmaten blir nog fetaostfri ändå.

Copyright Klimakteriehäxan

Julläsning x 2 (uppdaterad)

Denna veckas kulturfråga från Enligt O kom inte som någon chock precis när den programenligt dök upp i går ... den löd: Vad planerar du att läsa i jul? Sedan som ett brev på posten (ja PostNord är ju ofta lite sena) kommer faktiskt samma fråga en gång till, men då som veckans helgfråga från Mia i bokhörnan. Mitt svar blir av nödvändighet ett och samma!

Har laddat ner Lena Anderssons "Studie i mänskligt beteende" men inte hunnit börja. Ingen feelgood med julstämning, vad jag förstår. Men säkert bra!

Kerstin Ekmans "Min bokvärld" har jag till låns från en granne, den ska det också bli har jag tänkt. Hinner jag med båda får jag nog vara nöjd. Någon deckare kan också locka, har att välja på!

Men man kan ju inte sitta med en bok framför ansiktet hela dagarna ... det kunde nog fresta mig förr, men nu skulle jag inte klara det!

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, december 19, 2023

Julens färger i bokhyllan

Sista tisdagstrion av årsmodell 2023 ska visa omslag i julens färger, så har Ugglan bestämt. Det kan väl vara mer än rött och grönt, eller hur? Lite guld är ju aldrig fel, och inte den vita snöns kulör heller. Här blir det julböcker rakt igenom.

I Selma-boken har jag kommit till berättelse nummer 19 som sig bör (har den ju som adventskalender) och räknar med att läsa den innan jag och lampan slocknar ikväll. Är väldigt nöjd med det bokköpet, texterna är nya för mig och ibland rörande, ibland hejdlösa, fulla av fantasi, "skrömt" som man sa i Värmland förr i tiden, och mycket julfirande av olika slag.

Jonas Karlssons bok blev jag inte särskilt imponerad av, men den som gjort omslaget är värd en riktigt fin julblomma. Själva storyn minns jag som rätt tjatig.

Sune-böcker finns det många av, tror vi läst alla! Anders Jacobsson och Sören Olsson skrev. Och flera har blivit film. Just julen hos familjen Svensson kan man återuppleva år efter år i SvT och på Play. Den var i en annan version julkalender 1991 och en populär sådan, vill jag minnas. Kan också återupplevas här!

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, december 18, 2023

Näst sist i boktriss: Ä

Boktriss, ett initiativ från Mia i bokhörnan, är inne på upploppet. Det ska vara ett författarnamn och en boktitel som börjar på en och samma bokstav, denna gång Ä, och ett bokomslag där något leder tankarna till en pryl på Ä. En författare går jag dock bet på. Men övriga två kategorier kommer här!

"Älskade" (Beloved) av Toni Morrison läste jag till min enorma belåtenhet innan hon hade fått sitt Nobelpris 1993, då som den första svarta kvinna som tog hem den utmärkelsen. 

"Ägget är löst" är skriven av Hans Alfredson och när det blev en långfilm beskrevs den som "en hårdkokt saga", med Gösta Ekman i huvudrollen. Måste bekänna att jag inte minns mycket av historien, men visst var det något om en stor och lönsam fabrik där allt som gjordes hade ägg som råvara? Ett rejält ägg på omslaget finns det hur som helst.

För egen del är jag förtjust i ägg, i alla möjliga olika former. Och förmodligen finns det ett helt gäng kokböcker där ute som speciellt tipsar om hur man bäst hanterar denna kökets suveräna råvara. 

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, december 17, 2023

Rätt långt från Dressman ...

Röd rosettjacka, design Alexis Mabille.
Mode är kul, kom inte och påstå något annat! Tänk att se ut som en enda praktfull röd rosett så där lagom till julafton!  Ibland är mode också konst. Och ibland är det något som är svindlande likt vansinne, men ett kreativt och roligt sådant! 

För "härligt vansinne" är ordet som poppar upp i min hjärna när jag vandrar omkring i Liljevalchs konsthall som för tillfället har förvandlats till ett ställe där man tittar på herrkläder. Inte vilka herrmodeller som helst, dock. Vi befinner oss rätt långt från Dressman. Här handlar det om ytterst exklusiva kreationer som specialskräddats för Fredrik Robertsson, svensk 37-åring som uppenbarligen har obegränsad tillgång till pengar.

Fredrik är stamkund hos modevärldens stora, de som vanligtvis presenterar haute couture för kvinnor (med plånboksstorlek XXL). Det svenska modelejonet är dock en reslig man med rejäla fotblad, så allt är stort och synnerligen otraditionellt. XXL kan alltså anses gälla även här.

Utställningen heter "Klänningen gör mannen" och även om det inte handlar så mycket om just klänningar så råder ingen tvekan om att de här kläderna har gett Fredrik R en plats i strålkastarljuset. Plaggen matchas med konstfull sminkning, häftiga accessoarer, smycken man inte sett maken till. 

Helt klart är att detta inte är plagg som en vanlig herr Svensson någonsin kommer att bege sig i närheten av, därtill är de inte bara för dyra utan också grymt opraktiska. När mannen är klar att presenteras misstänker jag att han varken kan äta eller gå på toa eller ens sitta ner, så man får hoppas att han har lite myskläder hemma i garderoben också ... att variera med ...

Bea Szenfeld skapar i papper.
Insamlandet av de här märkvärdigheterna började 2015 och sedan dess har "garderoben" rimligen blivit ganska trång, speciellt som många av kreationerna verkligen kräver utrymme. Den unge svensken är i dag en av Nordens främsta samlare av haute couture!

-De här plaggen berättar en historia om en tid som är viktig. Om 30–40 år, när könsöverskridande mode förhoppningsvis är normalt, har de här plaggen varit banbrytande, har han sagt i en DN-intervju. Men nog är det svårt för en oinvigd att fatta hur det fungerar kring en elegant catwalk, där plaggen tar en evighet att producera och sedan kostar en förmögenhet. För DN berättar Fredrik R att han numera reser med ett helt team, att modehusen betalar resor och hotell och dessutom förser honom med presenter som de vill att han ska fotograferas i.

Man kan helt enkelt glömma begreppet "bärbart" här och bara njuta av (och fnissa år) galna idéer som beretts plats och som absolut roar den som tycker kläder kan vara en härlig hobby. De här kreationerna visas till och med 10 februari, sedan hängs de väl in i Fredrik Robertssons garderob igen. Jag känner mig ganska säker när jag gissar att den är av walk-in-typen ... och på ganska många kvadratmeter ...

Grön klänning med rosettknäppning. Alexis Mabille.

Magnifik aftonkappa av Valentino.

Fram en relativt ordinär frackjacka. Men ryggen består av ett helt äkta krokodilskinn.
Design Quentin Veron. På huvudet en kreation av Malinda Damgaard.

Stickat av Sandra Backlund t v och Vivienne Westwoods handmålade bröst- och
penisklänning t h.

Sweatshirt med volanger t v och broderad blus t h. Victor & Rolf.

Här en kreation av Iris van Herpen.

Jeansdress till vardags kanske? Och en operacape till fest.
Balenciaga och Dolce & Gabbana står för kontrasterna.

För dig som blir riktigt
nyfiken: Fredrik Robertsson finns också på Facebook, även om han inte verkar vara särskilt aktiv där men ändå: https://klimakteriehaxan.blogspot.com/

PS: om Dressman har jag inte ett ont ord att säga. Superhjälpsam, trevlig personal, bra kvalitet i förhållande till det pris de tar, och om man inte måste stajla med designeretiketter är denna kedja klart användbar. Rätt ska vara rätt! Fast Fredrik Robertsson kan inte vägen dit, och det är också helt OK, förstås.

Copyright Klimakteriehäxan