E-bok ett bra alternativ

Läser du e-böcker? undrar Mia i bokhörnan, med anledning av att det tydligen var e-bokens dag i måndags.

Mitt svar är att jo, det händer, men inte särskilt ofta. Fast ett par gånger har jag prenumererat på BookBeat eller Nextory eller något sådant, och då har det med nödvändighet blivit en och annan e-bok, att läsa på plattan. Och då har jag passat på att klicka in mig på något nyutkommet som jag är intresserad av men inte tycker att jag måste äga.

Men jag blir nog aldrig lika bekväm med det som jag känner mig med en (inte alltför tjock) pappersbok i händerna. Fast det är naturligtvis bra att alternativet finns, t ex inför en längre resa när man inte kan ha väskorna fulla med böcker.

Copyright Klimakteriehäxan

När utseendet får avgöra

Det händer ju att man får det skrivet i pannan: ytan är inte viktig, det är det som ligger bakom som betyder något. Likväl kan yta få åtminstone mig att fatta beslut, om än inte särskilt stora och viktiga. Men jag väljer ju exempelvis ofta vin efter hur etiketten ser ut ... något som väcker alla oenologers fasa. Enligt O är inne på det här fältet med veckans kulturfråga: Vilka bokomslag lockar eller avskräcker dig att läsa?

En sak vet jag: böcker som har en orm på utsidan rör jag inte. Tror aldrig jag läst en "ormbok"! Klassiska franska omslag, ungefär som det som finns på veckans vinjettbok, lockar inte heller. (Fast numera har även franska böcker ofta lite roligare utsida.) 

Dock inser jag att jag tröttnar när böcker i en och samma genre får så otroligt likartade omslag (kanske med undantag för serier). Ta de senaste årens feelgood-romaner. En idyllisk vy, titeln i någon sorts skrivstil ... så dyrt som det är att anlita en designer för ett omslag borde det finnas många fler originella idéer! Men nej. Tar som exempel en bok i högen, en jag inte läst av en författare jag inte känner till. Och jag tänker inte heller läsa den! Det får utseendet avgöra! 

Vad är det då jag faller för om jag köper en bok av en författare jag inte alls har en aning om? Ja Mark Haddons bok "Den besynnerliga händelsen med hunden om natten" blev ett sådant impulsköp. Kan inte riktigt förklara vad det var med den där bilden som fångade mig. En obehaglig teckning av en hund med en högaffel i magen! Den mest naturliga reaktionen hade väl varit "usch"? Men jag köpte. Bra bok hur som helst!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om språk

Att diskutera språk i Sverige är besvärligt, eftersom rädslan för att framstå som en bakåtsträvare påverkar debatten så starkt. Dessutom spökar ständigt den svenska självbilden, enligt vilken alla i Sverige talar engelska på modersmålsnivå. Men i grunden är Sverige ett enspråkigt land där insikterna om vad två- eller flerspråkighet egentligen betyder ofta är mycket grunda. Barn är kapabla att lära sig många olika språk, men det förutsätter att det språk de hör håller riktig nivå. Allt annat är på låtsas.

-Anna-Lena Laurén, vars krönikor i Dagens Nyheter jag aldrig missar, skriver om hur vi hanterar våra barns språk och hur viktigt det är att de verkligen blir läskunniga. Själv är hon från starten tvåspråkig, med svenska och finska i bagaget.

Visst tar den priset?

Jag är beredd att dela ut ett pris som mig veterligen aldrig tidigare getts till någon. Men efter att ha varit nere i city, där det förvisso finns mycket trevligt att titta på, har jag hittat den: sommar-Stockholms absolut snyggaste balkonglåda.

Det är Grand Hotel som längs med hela sin fasad mot kungliga slottet bjuder på denna helt överdådiga prakt i en lång rad lådor. Man tappar nästan andan, så vackert är det! Helt klart värt ett litet stopp om än kort, kanske på väg till Moderna museet på Skeppsholmen? Flera krogar finns också på den lilla ön. Eller om du ska hälsa på hos Benny Andersson i hans studio, vad vet jag.

Copyright Klimakteriehäxan

Triss i damer

Tisdagstrion ska denna gång bestå av tre böcker med kvinnonamn i boktiteln, det vill Ugglan.

"Ronja Rövardotter" är bara en av alla berättelser som Astrid Lindgren skrivit och som älskas världen runt. Dessutom har den lett till att en hel del svenska flickor heter Ronja i dag. Härlig tjej!

"Gabriela – nejlika och kanel" (Gabriela, clavo y canela) är en av dessa häftiga romaner i vilken Jorge Amado tar sin läsare med till sitt hemland Brasilien, där kärleken blomstrar. Mustigt både till innehåll och språk!

"Evas bok" är en roman av Marianne Fredriksson, den första i hennes (med tiden omfattande) författarskap. Det här är en skönlitterär tolkning av bibelns händelser och den fick mig att kasta mig över de två följande delarna, "Kains bok" och "Noreas saga". Alla delarna finns i en volym under titeln "Paradisets barn". 

Copyright Klimakteriehäxan

Boktriss med O

Det är dags för bokstaven O när Mia i bokhörnan manar oss att leta upp en boktitel, en författare och ett bokomslag som har O gemensamt. Kommer att tänka på Lennart Hellsings ABC där bokstaven O får följande lilla vers: Opsis Kalopsis i luftballong / flyger i luften med buller och bång / Kom ner, kom ner / Opsis jag ber! / Din välling får skinn och kallnar alltmer!  Per Åhlin har tecknat och hela serien, som finns på SVT Play, är ljuvligt fin, både bild- och ljudmässigt. Tänker att jag måste testa den på barnbarnen snarast!

Men det där blev förstås en liten parentes. En bok har jag läst som hette kort och gott "O" med underrubriken "Scenprator". Sandro Key-Åberg skrev, det var en tunn liten sak och jag älskade den. Nu tänkte jag att den skulle jag minsann läsa igen. Då hittar jag den inte! Nåväl, ska jag ta något jag definitivt har kvar i hyllan blir det "Ormens väg på hälleberget" av Torgny Lindgren. Magiskt bra, sorglig förstås, dock bär historien sannolikhetens prägel.

Den obegripligt produktiva Joyce Carol Oates är en av mina stora favoriter, som inte kan förbigås. Jag har en ganska lång rad av hennes böcker, där "Blonde" om Marilyn Monroe nog intar förstaplatsen. Stig Björkman har gjort en sevärd dokumentär om författarinnan (A Body in Service of Mind), du kan se den här.

Bokomslag fick jag verkligen leta efter. Kom till sist på den vackra kokboken "Kärlek, oliver och timjan" av (mor och dotter) Anna och Fanny Bergenström, en av de mycket få kokböcker jag inte rensat bort. Där finns om man tittar noga svarta oliver och gröna blad från ett olivträd! Men de är inte lätta att se, det medger jag ...

Copyright Klimakteriehäxan 

Glöggdags?

Hur är det, har glöggsuget infunnit sig? Nä, tänkte väl det. Men faktum är att det går att dricka glögg även i andra månader än december, ibland är det dessutom gott att dricka den kall. 

För egen del har jag gott om flaskor med både röda och vita sorter, så när nu årets Blossa presenterades i veckan blir jag så där lagom angelägen. "Blossa 23 är en vit starkvinsglögg med smak av friska hallon och blommig humle", så lyder beskrivningen som proffsen bjuder på. Ja, hallon är förstås alltid gott ... och eftersom flaskan som vanligt när det gäller årgångsglöggen är snygg kanske jag köper en i alla fall, men det får dröja ett tag!

En kul grej är ändå att bilden på etiketten föreställer Gamla Stan i Stockholm, där det här med glögg började 1895. Och för exakt tjugo år sedan var det premiär för årgångsglöggen. Nytt för i år är att den också finns som alkoholfri.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om boklån

-Detta ytterst tänkvärda citat hittade jag i SJ:s tidning Kupé när jag för ovanlighetens skull var ute på en tågtripp i helgen. Misstänker att den franske författaren Anatole France, som varit död i hundra år, har en del gemensamt med nutida bokläsare som gärna lånar ... Själv har jag faktiskt slutat låna ut böcker, och de jag hämtar på biblioteket lämnar jag troget och snabbt tillbaka!

Ett laddat datum

Den 11 september har blivit ett historiskt datum, laddat med dramatik. 2001 flög två plan in i World Trade Center på Manhattan. För tjugo år sedan mördades Anna Lindh (S); dåvarande utrikesminister, inne på NK när hon skulle handla lite kläder. 1973 gjorde militären statskupp i Chile och den demokratiskt valde presidenten Salvador Allende dödades. 

Alla händelserna blir ihågkomna varje år, men just i år blev det extra fokus på att precis 50 år gått sedan de dramatiska timmarna i La Moneda-palatset i Chiles huvudstad Santiago.

I den stora Aula Magna på Stockholms universitet bjöd man i måndags in till ett evenemang för att hylla minnet av Allende och Sveriges solidaritet med det chilenska folket. Dåvarande statminister Olof Palme (S) var tydlig i sitt avståndstagande från generalerna, och ännu tydligare i det nödvändiga: att stötta alla de som sökte sig till Sverige, på flykt för att rädda sina liv.

Kommande månadsskifte lanserar Chile ett frimärke med en leende Olof Palme, värt 660 pesos (drygt 8 kronor). Men han är bara en av svenska "hjältar" som exilchilenarna älskar: Harald Edelstam, svensk ambassadör när kuppen genomfördes, är förstås ännu en. Filmen "Svarta nejlikan" om honom, med Michael Nyqvist i titelrollen och stora likheter med verkligheten, är klart sevärd och finns på SVT Play.

Flera artister hyllades också på scenen: Mikael Wiehe och Arja Saijonmaa sjöng var sin sång, Wiehe sin egen om Victor Jara och Saijonmaa förstås "Jag vill tacka livet", Violeta Parras starka text översatt till svenska. 

För mig som satt i den stora och entusiastiska publiken blev det inte bara att ta del av tal, videohälsningar och sång och musik. Jag fick också två skyltar till Skyltsöndag! Kolla efter fler via BP.

PS Min mamma hette Dagny och henne kunde vi fira den 11 september på hennes namnsdag. Fast den högtiden bleknade när tragedierna travade sig på varandra, så firandet rann ut i sanden.

Copyright Klimakteriehäxan

Fredagsfrågor att fundera på

 Denna vackra men kyliga fredagsmorgon kollar jag som vanligt in Elisa Matildas fem fredagsfrågor. När de är avklarade ska jag packa en liten väska och dra på tågutflykt!

1. Vem av Astrid Lindgrens karaktärer är din favorit? Svårt val, men det måste nog bli Pippi. Stark, snäll, smart, vet vad hon vill.
2. Om du kunde åka tillbaka i tiden, vart skulle du åka då? Hälsar på hos Selma på Mårbacka. Hoppas att hon är på gott humör och tar emot!
3. Vilket var ditt första jobb? Om man menar med lön, så var det som journalist på Arvika Nyheter. Dessförinnan hade jag arbetat flitigt på alla skollov i min pappas affär, men då utgick ingen betalning – fast ett år fick jag en transistorradio när höstterminen började, som tack för hjälpen. Det var stort!
4. Om utomjordingar landade på jorden, vem skulle du rekommendera dem att prata med? Någon från Flat Earth Society, gänget som "vet" att jorden inte är rund. Borde kunna bli ett intressant samtal.
5. Om du var tvungen att äta en krita, vilken färg skulle du välja? Vit. Minst tillsatser. Väldigt originell fråga för övrigt!!!

Björktrastungen var nyfiken och kom nästan ända fram till mina fötter!
Copyright Klimakteriehäxan

Tack men nej tack!

Inser att jag allt oftare hamnar i bokbloggargänget, trots att jag egentligen vill ägna mig åt många fler/andra ämnen också ... fast ibland uteblir idéerna och inspirationen verkar helt avsomnad. Men böcker är förvisso viktiga i mitt liv, så jag fortsätter plocka upp helgfrågan vecka efter vecka från Mia i bokhörnan. Denna gång lyder den så här: Vilken genre läser du inte alls, motivera varför?

Mig hittar du aldrig med en fantasy-bok i nypan, inte heller något som klassas som sci-fi. Och anledningen? Jag lockas bara inte. Ogillar övernaturliga inslag rent generellt. Det närmaste fantasy jag kommit är nog "Alice i Underlandet" och "Harry Potter". Har köpt rätt många böcker av Terry Pratchett men det har varit presenter till Sonen som gärna besökte Skivvärlden. 

Sci-fi har jag över huvud taget inte varit i närheten av. Det blir tack, men nej tack från mig! Möjligen kan det kallas fördomsfullt, men det är en smäll jag kan ta. Det finns läsning så det räcker och blir över ändå!

Copyright Klimakteriehäxan

Vilka boktitlar lockar?

Idag skriver Enligt O: "Riktigt bra boktitlar gör att jag vill läsa boken i fråga, men det är med säkerhet så att vi har olika syn på vad en bra titel är. Veckans kulturfråga handlar om just boktitlar och varför du gillar dem. Vilka är dina favoritboktitlar och varför gillar du dem?"

Det var verkligen ingen enkel fråga. Jag koncentrerar mig på ordrika titlar. Den allra första som poppar upp i min hjärna är den första bok jag läste av Alex Schulman: "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött". Reagerade på titeln och insåg så småningom att meningen var ett lån från Tomas Tranströmer. 

Kerstin Thorvalls (som alltid) självbiografiska "Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig" är ingen av hennes bästa böcker, men titeln är förmodligen hennes längsta. 

"Den besynnerliga händelsen med hunden om natten" (The Curious Incident of the Dog in the Night-Time) av Mark Haddon köpte jag en gång i London, dels för omslaget, dels för titeln. Vilken tur då att det är en sådan bra bok! Den får en att inse, i alla fall lite grand, hur det kan vara att leva med ett handikapp av typen autism. 

"Priset på vatten i Finistère" som Bodil Malmsten skrev, om sitt liv i Frankrike, tycker jag också har en väldigt lockande titel. Det är den av hennes böcker jag tyckt bäst om. Skrattade högt åt hennes svåra kamp med språket. Fredrik Lindströms "Vad gör alla superokända människor hela dagarna?" log jag nog också lite åt. Och jag tror att Suzanne Brögger blev väldigt nöjd när hon kom på att kalla en av sina böcker "Ett fritt och muntert lik", nog är väl det tillräckligt konstigt för att fresta?

Min blygsamhet är som ni vet inte jättekompakt så jag påpekar gärna att jag är ganska nöjd med den inte helt korta titeln på min egen tredje bok: "Att vara yngst är ett handikapp som går över". Bloggkollegan Bloggblads "Jag drömmer dig hit" tycker jag också är en jättebra titel, men den hör ju inte till de längre. Men längst är naturligtvis inte självklart bäst!

Copyright Klimakteriehäxan 

Jo jag tänkte på en sak ...

 ... att all dryck, oavsett sort, smakar bättre ju vackrare glas den serveras i.

Sexigt "Down Under"

Visst är det lite nedlåtande och förminskande, det där sättet att kalla Australien "down under"? Det är förstås engelsmännen som tittat ner på den bit av brittiska samväldet som ligger riktigt långt bort och på det södra halvklotet. Beteckningen har fastnat och används ganska flitigt, man kan misstänka att det gått slentrian i saken så att ingen orkar bli upprörd eller sårad ... 

Nu är det så att veckans tisdagstrio ska hämtas "down under", så har Ugglan bestämt. Som tur är har jag läst några böcker skrivna av författare från Australien. 

"Törnfåglarna" (The Thorn Birds) var den första av Colleen Mc Cullough jag läste eller slukade rent av. Historien om den katolske prästen som hade svårt med kyskheten är en kärleksroman med glöd. Extra mycket glöd blev det när tv-serien byggd på boken började sändas en påskhelg i USA (när jag bodde där, så jag upplevde "folkstormen"). Folk blev SÅ upprörda över fräckheten att påstå att kyrkans män kunde ha andra intressen än de rent själsliga - och att dessutom göra det i en stor kyrklig helg! Sedan dess har mycket hänt som påven inte har blivit glad av, men romanen håller, det är jag rätt säker på!

Sonya Hartnett fick ALMA-priset för femton år sedan och det hade hon verkligen förtjänat. Väldigt produktiv, skicklig skribent och med böcker i olika genrer, från småbarnsböcker med mest bilder via ungdomsromaner (som hon framför allt prisats för) till "Landskap med djur" (Landscape with Animals) som är en mycket fullvuxen historia med en hel del het erotik. Den boken, som i stora delar handlar om en olycklig kärleksaffär författarinnan haft, gavs ut under pseudonym, Cameron S Redfern, eftersom man var rädd att den av misstag skulle hamna bland barnböckerna i bokhandelns hyllor och det är den lite för sexig för ... 

Liane Moriarty är min tredje kvinna i denna trio damer från Australien. "Stora små lögner" (Big Little Lies) är kanske hennes mest kända. Här finns gott om problem bland hemmafruar, exfruar och nytillkomna fruar. Ja och bland de berörda männen också, förstås! Både spännande och, åtminstone stundtals, romantiskt. Det blev en bra tv-serie dessutom, på HBO.

Copyright Klimakteriehäxan

Nu gäller det N

Vi har kommit fram till bokstaven N i boktriss-jakten i alfabetisk ordning, som Mia i bokhörnan har satt fart på. Ett författarnamn, en boktitel och ett omslag som går att härleda till bokstaven N ska det vara.

"En halv gul sol" (Half of a Yellow Sun) var den första romanen av  Chimamanda Ngozi Adichie som jag läste. Den är ett mästerverk. Om "vanligt folk" i Nigeria under tiden för Biafrakriget. Väl researchad men mycket fiktion, förstås. Chimamanda ska ha Nobelpriset i litteratur, även om hon kanske måste vänta några år och klämma ur sig lite fler titlar.

 "Nybyggarna" är andra delen av Vilhelm Mobergs Utvandrar-svit. Det är Karl-Oskar och Kristina som ska skapa nya liv för sig och sina barn i Amerika. Omistlig läsning.

 
En mörk Natthimmel dominerar omslaget till Margareta Strömstedts "Natten innan de hängde Ruth Ellis". Delvis författarinnans egna minnen, delvis andra kvinnors historier. Omslaget finns i flera varianter, med natthimmel på samtliga.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om dödsannonser

Jag har egentligen svårt för allt som är dödsorienterat, utom dödsannonser som jag läser varje söndag. Det är som att den mikrodosen fungerar, och till och med ger mig något slags lugn; människor lever och människor dör, det är som det är, det är som det ska vara. Att läsa dödsannonserna är som en första tillvänjning; en dag är det mitt namn som står där.

-Alex Schulman skriver i dag i Dagens Nyheter om sin relation till döden och ceremonierna runt den. Han minns vilka (onödiga) konflikter som kan uppstå efter en anhörigs frånfälle. Nu har han kommit fram till att allt blir enklare om man själv bestämmer hur allting ska gå till.

Skylttrio med variation

Klok uppmaning på dörren till kyldisken där paketen med korv, fläskfilé och köttfärs väntar på köparna. Passade mig precis, eftersom jag annars hade på känn att jag skulle stå utan en endaste liten bild på en endaste liten skylt till denna Skyltsöndag. 

Men sedan hittade jag två till och får därmed till lite variation. Skyltsöndagsprojektet har sin beskyddare i BP och i hennes högerspalt hittar du fler skyltbloggare med snygga, fula, roliga, kloka eller kanske rent av töntiga skyltbudskap!

Är man ett äkta fan så är man. Och då kan det bli en jacka med idolbandets logga på.
Den skyltar man naturligtvis gärna med! Jag hamnade bakom den på bussen och
tänkte på "De sista ljuva åren" ... 

Den här hälsningen från Väsby Centrum till besökare lånar jag gärna för att skicka
vidare till dig som tittar in på min blogg! Du ska veta att jag uppskattar varje besök
och varje kommentar!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om tjocka böcker

Lördag är dagen för att berätta vilken Veckans mening är. Det är Skriv-Roberts initiativ. Och vi är ute efter en mening som är klok, korkad, rolig eller högst tänkvärd. Denna gång har jag hittat en som är nästan halsbrytande! Jag försöker ta mig igenom "Havsörnens skrik", Karin Smirnoffs fortsättning på Stieg Larssons Millennium-serie. Det är inte alldeles enkelt, fast jag inte riktigt vet varför. Kanske ger jag upp. Men i boken förekommer ett replikskifte om den lämpliga längden på romaner. "Ulysses" av James Joyce borde ha varit kortare! Fast det är då den fantastiska meningen dyker upp:

... men tänk om boken hade varit så kort att inte vissa meningar rymts.

Copyright Klimakteriehäxan

"Lillan" har jag aldrig hetat

Fredag, sensommar, jag har badat idag också. Kan inte påstå att det är varmt i sjön, men det är skönt ändå! Mina övriga fredagssysslor stavas korsord, sudoku och promenad med bok i öronen. Inte så betungande med andra ord. Fast varje dag frågar jag mig själv när jag ska ta tag i saker och ting ... det är jättesvårt att få ett ordentligt svar av mig, oavsett vad jag hotar mig med! 

En återkommande fredagssyssla är hur som helst att kolla in Elisa Matildas fem frågor och försöka svara på dem. Så här ser de ut i dag:

1. Vad dagdrömmer du om? Att flanera på Manhattan. Eller i Paris. I skapligt väder och gott sällskap.
2. Har du något smeknamn? Nej. Man försökte kalla mig "Lillan" när jag var yngst på Expressens redaktion, men det bet aldrig.
3. Om du kunde byta plats med någon under en vecka, vem skulle det vara? Någon stor, stark, klok, charmig och hyggligt snygg kvinna – men kan inte komma på någon nu levande ...
4. Tror du på spöken? Nej.
5. Vilken fråga ställer folk till dig som du ogillar? "Men du som kan allt, vad betyder/är ..." (jag kan verkligen inte "allt", det är lätt att leda i bevis, men det är väl besserwissern i mig som har tittat fram).

Copyright Klimakteriehäxan

Nu ska jag köa på biblioteket

-Det där är en bok du inte bara vill läsa, du vill äga den! sa min väninna uppfordrande. Och eftersom hon brukar ha bra smak för böcker (bra i meningen lika som min ...) styrde jag i dag stegen mot närmaste bokhandel. Efter lite letande hittade jag vad jag sökte: en röd bok, mindre än alla andra, med bara titel och författarnamn i vitt på omslaget under en svart ros. Lite häpen blev jag över dess litenhet. När jag vände på boken såg jag priset: 299 kronor. Jag köpte den inte. Kalla mig snål om ni vill.

Detta betyder att jag inte kommer att läsa Ingvar Carlssons "I sällskap med döden" än på rätt länge, eftersom jag misstänker att kön på biblioteket är lång. Men nog är det väl ändå rätt mycket pengar – trehundra spänn för drygt tvåhundra (små) sidor? Någon tia billigare om man köper på nätet, men jag är ju stor vän av "riktiga" butiker.

Där har ni i alla fall mitt svar på veckans helgfråga från Mia i bokhörnan: Vilken bok ser du fram emot att läsa i höst? Fast det lär ta ett tag.

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att eftersom jag badade i sjön igår igen, efter ett långt uppehåll, är det väl bevisat att sommaren inte alls är slut ännnu? 

Sätter min lit till de korta startsträckorna

Veckans kulturfråga har återuppstått hos Enligt O efter sommaruppehållet. Nu bjuder hon inte bara på frågan utan dessutom på en fräsch vinjettbild varje vecka! Själva frågan lyder denna gång så här: Vilka kulturella saker ser du fram emot i höst?

Inser att jag nog borde förbigå detta i största möjliga tystnad. Jag har superdålig koll, inga bokade jätteskojiga saker. Men visst, jag ska än en gång gå på en föreläsningsserie hos Senioruniversitet, det kan bli något åt det kulturella hållet emellanåt. 

När det handlar om böcker siktar jag in mig på Ingvar Carlsson och Kerstin Ekman, och dessutom på Karin Alfredsson. Nya titlar i bokhandeln nu från alla tre. Hoppas också att jag kravlar iväg till nån biograf och varför inte rent av en teater? Förr i världen gick jag ju riktigt ofta och njöt av det!

Och sedan då? Tja, jag älskar ju korta startsträckor, så det kan förhoppningsvis dyka upp något som får mig att skaffa lite drag under galoscherna. 

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om frågesport

Jag föredrar brittiska frågesporter. För där är deltagarna åldersblandade. När ska man i Sverige förstå att det helt enkelt blir intressantare?

-Kristina Adolfsson, chefredaktör för tidningen Senioren, bekänner sin kärlek till frågesport i alla former. Men i svensk tv menar hon att det för mycket flams och skratt, och programmakarna tar sikte på yngre publik, vilket märks också i ämnesval och frågor. Hon har väl precis som jag tittat på Kanal 5 där "Alla mot alla" sänds, ny säsong startade denna vecka. Jag har svårt att låta bli att titta, gillar ju genren, trots de gapiga programledarna och trots många av frågorna som förmodligen bara var tjugonde 60+are kan besvara. Samma kritik kan med rätta riktas mot fler frågesportprogram.

Bland gröna träd i bokhyllan

Hej där och god morgon/förmiddag/dag/afton (beroende på när du tittar in här), det är tisdag och faktiskt ganska sommarlikt utanför mina fönster. Träden är härligt lummiga och gröna, och det hoppas jag att de tänker fortsätta med ett bra tag till. Men träd ska, oavsett färg och art, också utgöra en viktig beståndsdel i denna veckas tisdagstrio, så har Ugglan bestämt. Alltså träd i författarens efternamn (ek, lind osv.). Jag väljer ett barrträd och två lövträd!

Ser att en ny bok av Kerstin Ekman nyss kommit ut, "Min bokvärld". Om hennes egen läsning från barndomen och framåt. Enligt förlagets reklamtext "berättar (hon) om böcker hon kommit att älska, böcker som vänner, som tröst – och om hur läsa och skriva hör ihop." Tror nog att det är läsvärt för oss andra bokmalar!

Ni vet redan att jag har många skrivkunniga kollegor som producerar böcker i ett hisnande tempo. En av dem är Per Enerud, exceptionellt kunnig när det gäller Ryssland men också med ett brett intresse för olika sorters kultur. Hans senaste, som kom ut i början av året, är "Det här är inte ett krig : våldet och lögnens broderskap i rysk ideologiproduktion" och den ska jag läsa vilken dag som helst. Har fått mycket goda recensioner. 

Sedan hamnar vi hos bloggkollegan och vännen Bloggblad, som heter Marianne Bokblad när hon inte bloggar. Hon har en lång karriär som psalmförfattare bakom sig, men nu finns också två böcker om hennes uppväxt inom Frälsningsarmén: "Jag drömmer dig hit" och "Frälsis fick vi inte säga". För min del fanns mycket att hämta i skildringen av "armén", deras hårda regler och stränga livssyn som spelade stor roll i kärlekshistorien som förenade Mariannes föräldrar.

Copyright Klimakteriehäxan

Mmmmmm ...

Den som vill läsa måste nödvändigt lära sig alfabetet. Den som vill hänga på bloggkedjan Boktriss, som Mia i bokhörnan startat, måste också kunna sitt ABC, eftersom trissen går i bokstavsordning och har (denna vecka) bokstaven M gemensamt. Vi söker alltså ett författarnamn, en boktitel och ett bokomslag där M är på plats.

Låt mig börja med en spännande kvinna: Marguerite Duras, född av franska föräldrar i det som nu är Vietnam på tidigt 1900-tal. Hon har skrivit mycket i olika genrer, men jag tänkte nu på "Älskaren" (L'amant) från 1984. Den finns just nu som radioföljetong, inläst av Anita Björk, och det är njutbar lyssning av en fin text!

En annan spännande kvinna fast på helt andra vis är Helena Stjernström, en kollega och god vän faktiskt. Hon har lyckats skapa en egen sorts mysdeckare som är klart underhållande läsning, och båda delarna som hittills kommit i en serie har titlar på M: "Miraklet i Tunneberga" och "Midnatt råder över Kullahalvön". Läsaren möter kluriga och riktigt roliga intriger! 

På omslaget till Jonas Hassen Khemiris sprillans nya bok "Systrarna" är Munnen framträdande, två munnar rent av. Mycket tveksamt om jag kommer att läsa den, jag är inte JHK-frälst och att Dagens Nyheter marknadsförde honom och den här boken på flera sidor i helgen övertygar mig inte heller. Fast jag gillar omslaget, det är snyggt!

Därmed sätter vi punkt för Mmmmmmm ... som numera helst inte ska gälla Marabou på grund av kriget i Ukraina. Vi kan klämma dit en helt egen fortsättning! "Mysdeckare" kanske är rätt!?!

Copyright Klimakteriehäxan

Smakligt skyltat

Idag gratulerar vi Alfhild och Alva! Ja någon anledning måste jag ju leta upp för att kunna visa denna vackra tårta med sin grattis-skylt! Och just dessa två kvinnor har namnsdag i dag. Tårtan innehöll en mängd ljuvlig chokladmousse på tunn botten, och så bär. Passar vilken Skyltsöndag som helst eller hur?

Man kan också gratulera de svenska friidrottarna som tog hem årets finnkamp dubbelt och traditionsenligt slängde sin "chef" (f d höjdhopparen Kajsa Bergqvist) i vattengraven. Min skyltskörd saknar dock varenda antydan om ett tema, även om två smakar gott ... håll till godo!

På väg till jobbet ... och arbetslusten kanske inte är alldeles på topp? Då måste
den där skylten kännas tilltalande. För visst kan det vara klokt att byta arbete
ibland, det hävdar jag bestämt!

Hör ni grabbar, nu när vi ska öppna verkstad, vad tycker ni den ska heta? Ja men vi
stavar det bara lite annorlunda och petar dit en ratt så är vi hemma! Så tänker jag
att det gick till! 

Den är här nu, skaldjurssäsongen. September är en månad med R! Skyltar gärna
med fredagens middag som avnjöts tillsammans med goda vänner. Så himla gott!

Andra sorters skyltar hittar du om du klickar dig över till BP. I hennes högerspalt dyker vi upp, vi bloggare som inte kan låta bli att fotografera skyltar när vi ser dem (och ibland är det som ni märker inte ens "riktiga" skyltar, man får ta sig vissa friheter emellanåt!)

Copyright Klimakteriehäxan 

Veckans mening – om kärlek

Min blick far snabbt över papperstidningens familjesida med texter om nyligen döda. Ser ett namn jag känner igen – det blir förvisso allt vanligare – och läser, mot min vana, minnesorden, trots att jag inte alls är bekant med den avlidne. Tre döttrar har skrivit om sin far, och jag tänker att mycket finare efterord än så där är svårt att få. Därmed har jag hittat Veckans mening, den som får mig att hejda mig en extra sekund och som Skriv-Robert efterlyser varje lördag:

 Varje dag i våra liv har vi vetat att pappa älskar oss.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om omhuldat kalas

Till årets ceremoni har Nobelstiftelsen som bekant beslutat att bjuda in ambassadörerna från skurkstaterna Ryssland, Belarus och Iran, vilka förra året inte var välkomna på grund av ”den politiska utvecklingen”. /.../ Det som inträffat är en djup pinsamhet för Nobelstiftelsen, och en stor propagandaseger för dem som motverkar de värden den står för.

-Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman skriver i dag om den nyss offentliggjorda gästlistan till ett av årets mest omhuldade evenemang i Sverige, Nobelfesten. Wiman tycker att arrangören, alltså Nobelstiftelsen själv, bör få ett pris i politisk naivitet. Ett synnerligen märkligt beslut är det hur som helst.

UPPDATERING: Nobelstiftelsen har, efter en massiv kritikstorm, ändrat sitt beslut och drar tillbaka inbjudan till ambassadörerna från Ryssland, Belarus och Iran. Det var då för väl.

Bra eller dåligt?

Ute regnar det ganska tätt, klart innesittarväder och det kan man ju som bloggare passa på att utnyttja eller hur? I brist på egna mer eller mindre lysande idéer att skriva om väljer jag än en gång att ta hjälp av Elisa Matilda, som ställer "fem fredagsfrågor", denna gång på temat "bra eller dåligt". 

1. Vad börjar bra men slutar dåligt/sämre? Exempelvis en promenad härom dagen. Gick ut i sol, kom hem dyngblöt. Väldigt varierande väder numera!
2. Vad är spännande i början och slutet men tråkigt i mitten? En onödigt tjock bok, låter det som!
3. Vad är gott men egentligen inte? Friterad mat.
4. Vad känns jobbigt i början men bra när du är färdig? Städning.
5. Vad var du snabb på tidigare men som nu går långsammare? All sorts frågesport.

Copyright Klimakteriehäxan

Om inte om vore i vägen ...

... så hade kärringen skjutit björnen med kvastskaftet, brukade min mamma citera, vet inte vem, när det blev dags att spekulera om ett eller annat. Det är Mia i bokhörnan som ställer denna helgfråga: Om du skulle skriva en bok, vad skulle du då välja för genre?

Det är just det där lilla ordet OM som blir så avgörande. Jag har skrivit fyra böcker, men ingen femte. Fast jag egentligen skulle vilja. OM jag bara kunde ta mig samman. OM jag kunde följa andra skribenters exempel och förslagsvis ägna två timmar varje förmiddag åt att knattra på datorn. OM jag hade lite bättre självförtroende. OM jag saknade mindervärdeskomplex. OM jag trodde mig om att kunna dra upp en intrig och sedan få den att gå i mål ...

Men om jag nu struntar i det där lilla förtretliga tvåbokstavsordet och i stället svarar på frågan så vet jag en sak: aldrig en deckare. Det skrivs för många dåliga deckare i Sverige, det behövs inte fler. Man kan absolut nöja sig med de skickligaste ordbrukarna som redan är etablerade.

Visst drömmer jag ibland att jag får lusten och inspirationen tillbaka. Visst har jag idéer till historier som jag tror skulle kunna bli bra berättelser. Genren jag förmodligen skulle hamna i är nog den som brukar förses med etiketten "bygger på verkliga händelser". Fast det mesta tyder på att det inte blir mer än just drömmar. För om inte OM vore i vägen hade jag väl redan skrivit ett par böcker till, minst ...

I brist på bokmanus kan man glädjas åt vackra augustiblommor, som ser ut att
överleva en bit in i september också.

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att enda gången jag saknar vår fasta telefon är när jag vill använda den för att ringa till min mobil och på så sätt få veta var jag lagt den ...

Kultur betyder ju odling

Med en vacker vinjett till veckans kulturfråga undrar Enligt O: Vilka kulturella verk om någon slags odling gör dig sugen på att själv odla din trädgård (eller istället avskräcker dig helt)? Mycket logiskt: ordet "kultur" betyder ju odling!

Två böcker dyker genast upp. En om kakaoodling, en om majs. Personalintensiva grödor båda två, livsviktiga för stora delar av Latinamerikas befolkning.

"Guldfruktens land" (São Jorge dos Ilhéus) av Jorge Amado tar sin läsare med till kakaoplantage i Brasilien. "Majsmänniskor" (Hombres de maiz) är skriven av Guatemalas ende Nobelpristagare Miguel Angel Asturias. Bägge romanerna berättar om tungt slit på fälten och strider om marken deras skördar växer på. 

Det där är alltså grödor jag gärna njuter av men inte vill försöka mig på att odla. En annan "frukt" jag gillar är den som finns med i filmtiteln "Stekta gröna tomater", en härlig feelgood-rulle! (Minns scenen på p-platsen med krocken ...) Och tomater har jag odlat på balkongen, fast nu är det några år sedan. Kan tänka mig att göra det igen. För faktum kvarstår: godare än de som fått mogna i sin egen takt i solen finns inte. Men får man några gröna kvar finns flera bra sätt att ta hand om dem också.

I filmen förekommer också biodling, men det är inte heller något för mig. Klarar mig med köpt honung, vi är inga storkonsumenter och jag är som ni vet inte överförtjust i flygande saker som kan gå till anfall när man minst anar det.

Här är det serverat! Buffé för bin. Och en fest för ögat.

Copyright Klimakteriehäxan

På liv och död

Liv eller död i boktiteln ska det vara i dagens tisdagstrio, enligt instruktioner från Ugglan. Jo, de två hänger förvisso ihop, och filosofer brukar påpeka att döden är en del av livet ... den allra sista då, får man anta?

Jag kör dubbelt upp, bjuder på en trio med död och en trio med liv!

"Berättelse om ett liv" är Nobelpristagaren Peter Handkes skildring av sin mammas liv. Danska Ida Jessen berättar om den unga lärarinnan som kommer till en stad på landet och gifter sig med ortens läkare i " Ett annat liv". Hanya Yanagiharas "Ett litet liv" (A Little Life) står sedan länge bland mina olästa. Vet att folk har slukat den. Men oj så tjock den är ...

I avdelningen för död börjar jag med "Safari med döden" av den obegripligt produktive Jan Mårtensson. Kriminalhistoria, delvis i Afrika, delvis i lätt igenkånnliga miljöer i Gamla stan. "I sällskap med döden" är alldeles ny och har fått fina recensioner. Författare är Ingvar Carlsson, en gång socialdemokratisk partiledare och statsminister (det blev han natten när Olof Palme mördades). Tror att jag vill läsa den! 

Sist vänder jag mig till barnbokshyllan och där hittar jag "Adjö, herr Muffin" av Ulf Nilsson (text) och Anna-Clara Tidholm (bild). Om marsvinet som dör och hur den händelsen hanteras. Faktiskt en internationell succé, översatt till en rad språk. Beror förmodligen dels på kvaliteten, men dels också på att det inte skrivs särskilt många böcker för barn om liv som tar slut. 

Copyright Klimakteriehäxan

Boktriss på L

Här kommer ännu en liten dykning ner i det nästan oändligt stora och djupa bokhavet. Mia i bokhörnan har dragit igång jakten på en boktriss i alfabetisk ordning. Den ska innehålla ett författarnamn (för- eller efter- går lika bra), en boktitel och ett omslag, och gemensamt för dem denna vecka är bokstaven L.

Då väljer jag efternamn på L och det blir Lindgren. Förnamnet då? Jo en triss i svenska L: Astrid och Torgny och Barbro. Vilket toppgäng! Alla tre är fantastiska berättare, alla tre har humor, alla tre har sin egen stil. Och två av dem (Astrid och Torgny) höjer värdet på sina texter ytterligare om man lyssnar på dem som hörböcker.

"Lyktsken" (Warlight) har jag berömt här på bloggen förut. Mikael Ondaatje har skrivit en originell och mycket spännande bok, med ett slut som överraskade åtminstone mig. Ett udda och hemlighetsfullt föräldrapar lämnar sina barn i England och försvinner, ingen verkar riktigt veta vart eller varför. Andra människor ska ta hand om ungarna men det är inte alldeles enkelt ... Väldigt läsvärt!

Finns det många böcker med Luftskepp på omslaget? Jo, jag minns några. Väljer den kraschlandade luftballongen på Vitöns is. "Örnen" som farkosten hette skulle ha tagit ingenjör Andrée och hans två medarbetare mot vetenskapliga upptäckter i Arktis, men ingen av dem överlevde. PO Sundman skrev om det eländiga äventyret, men ni missar väl inte två andra böcker i samma ämne? Tänker på Bea Uusmas utmärkta "Expeditionen – en kärlekshistoria", och Lena Kåreland är kvinnan bakom "Ett sällsamt dubbelliv". I den senare möter vi en mer privat bild av Andrée och lär också känna Gurli Linder som verkar ha varit kvinnan i hans liv. Har man läst alla tre känner man sig riktigt delaktig i den sorgliga historien! Sundmans bok låg ju också i botten för den långfilm som Jan Troell gjorde 1982.

Copyright Klimakteriehäxan 

Angeläget och obegripligt

Du tittar just nu på en ovanligt liten skylt. Det är en pin att ha på kavajslaget eller så, en "brosch" som vill förmedla ett viktigt budskap, ett budskap om att vi alla ska sträva efter att värna om vår miljö och komma upp och gå i mål i inte mindre än 17 delgrenar. Varje gren har sitt eget fält på min pin. Det handlar alltså om hållbar utveckling för hela klotet. Här finns fält för utbildning, liv i havet, fattigdomsbekämpning och jämställdhet för att nämna några.

Aktionen har startat inom FN med målet "Att minska ojämlikheter och orättvisor i världen. Att främja fred och rättvisa. Att lösa klimatkrisen." Angeläget, förvisso. Och en del av Agenda 2030 för hållbar utveckling. Om jag bidrar genom att visa min pin är förstås tveksamt, men kanske kan den väcka en och annan tanke, såväl hos mig som hos andra? Läs mer om de globala målen här. Och vill du också ha en sån här pin så kan den beställas här.

Nästa skylt har ingen (för mig) självskriven uttolkning heller. Varför gör man en sådan, med så gott som oläslig font och, om man lyckas dechiffrera den, obegripligt budskap? 

Som vanligt får man ta Google till hjälp. Tydligen handlar det om en konstutställning. Konstnären är en kvinna från Rumänien, Tincuta Marin. Återstår frågan om hennes verk är lika svårtydda som reklamen för dem?

Skyltsöndag igen, förstås. Ni vet att bloggare som skyltar hittar man enklast den här vägen, via BP:s blogg.

Copyright Klimakteriehäxan