söndag, september 26, 2021

Raka spåret går kanske till krogen?

Får syn på en skylt man verkligen skulle kunna ha glädje av i en mängd olika sammanhang i livet: en lots som man bara kan följa  och då uppenbarligen hamna helt rätt!

Kanske leder den där lotsen rent av raka spåret till krogen? En för sanna kosmopoliter, varifrån de än kommer ... För er som inte vet: Både Arvika och Koppom ligger i Värmland. Från Koppom, som väl är mindre känt, kommer storheter som Solveig Ternström (skådespelare), Per Eklund (rallyess) och Mona Brorsson (längdskidåkare). Om de gillar en cosmopolitan? Inte en aning. Men drinken går att få på The Oven i just Arvika.

Det har alltså blivit skyltsöndag igen. Om du är sugen på andra skyltar hittar du dem enklast om du klickar dig via BP:s blogg här. I hennes högerspalt dyker de upp!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om politik och mode

"Jag arbetar för regeringen, jag är ingen mannekäng!" 

- I arton år har Angela Merkel lett Tyskland, men nu avgår hon. Just idag, faktiskt, eftersom tyskarna utser en ny Bundestag och där kommer Merkel inte att vara med. Hon har varit partiordförande för CDU och hon har varit förbundskansler, och utsågs av tidskriften Forbes till etta på listan över världens 100 mäktigaste kvinnor. Merkel har hållit en mycket låg profil och inte hamnat i några privata skandaler trots sin utsatta position och, givetvis, ganska många fiender. Inte heller har hon gynnat den inhemska modeindustrin, trots att Tyskland har en del del utmärkta designnamn. Kavaj med matchande kjol eller byxa har det varit, om än i några olika färger. Vilket fick en journalist att på en presskonferens ställa en fråga om klädvalet och varför det aldrig varierades. Då fick hon svaret du nyss läste! Respekt! Undrar hur Magdalena Andersson tänker, hon tillhör också de kostymklädda damerna (de är iofs rätt många) i politikens högborg. Inspirerad av den mäktiga Frau Merkel? 

lördag, september 25, 2021

Veckans mening – om tankeverksamhet

Har du stött på någon mening den här veckan, en speciell formulering som fått dig att hejda dig någon extra sekund? Den sortens meningar efterlyser Skriv-Robert på lördagar, och det är kul att kunna leverera en eller ett par rader som står ut lite ur en "normal" textmassa, vare sig den är rolig, klok, provocerande eller kanske rent av lite sorglig. 
För egen del hamnar jag hos franska Anna Gavalda, välkänd för en stor publik efter "Tillsammans är man mindre ensam". Hon har skrivit en (föredömligt kort) roman som heter "En dag till skänks" (L'Echappée belle) och handlar om fyra syskon och deras relation. Känns "modern", vad det nu är, och bjuder på ett och annat leende! Men absolut ingen toppbok. Funkade ändå som sällskap på promenad. Jag hörde den som radioföljetong i uppläsning av Maja Rung, en bra version vågar jag påstå. Och veckans mening handlar om tankeverksamhet:

Att filosofera är att lära sig att dö.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, september 24, 2021

Hej fredag! Ska vi ta båten?

"Jag hade en gång en båt" är en evigt grön låt med Cornelis Vreeswijk. Jag hade också båt en gång, eller vi i vår familj i alla fall. Cornelis´ flytetyg hade segel och ruff, det hade inte vår eka, ett amatörbygge i trä och masonit, glatt bemålad i gult och rött. Med en liten utombordare till hjälp tog den oss ut på många utflykter till öarna i sjön. Under en roddtur kunde man meta abborre, och många bad blev det dessutom. Nu är de där härliga turerna ett sommarminne blott ...

Fem fredagsfrågor från Elisa Matilda handlar idag åtminstone delvis om båtliv. Fast i dagarna har väl de flesta båtägare fullt upp med att få upp sina älsklingar på torra land. När jag ser dem slita är det ett bra motmedel, för visst händer det fortfarande att jag önskar att jag hade en båt jag kunde ta en tur med. Tröstar mig med ett råd jag fått: "Man ska inte ha egen båt, det är mest jobbigt. Man ska ha vänner som har båt och tar en med på en tur!"

  1. Vad gjorde du senast på en ö? Är ju bosatt på Åsön. Som oftast går under namnet Södermalm eller kort och gott Söder. Fram till vikingatiden var det en ö som sedan växte ihop med sin omgivning i och med landhöjningen, men när Hammarbykanalen byggdes på 30-talet blev det en ö igen!
  2. När var du senast på en båt? Åkte färja till Djurgården för ett par veckor sedan. Fin liten tur!
  3. När hamnade du senast ute på djupt vatten? I bokstavlig bemärkelse är det länge sedan, tack och lov. I bildlig bemärkelse har jag säkert gjort det, men förträngt alltihop ...
  4. Vart åker du för att andas frisk luft? Behöver inte åka, kan bara gå ut på balkong eller veranda, beroende på var jag är.
  5. Hur värmer du upp dig efter en kall dag ute? Drar på mig en varm tröja, har väldigt mysiga sådana!
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, september 23, 2021

Bokmässan slår ut i blom

För dagen nyplockad blombukett. Sommarens sista? Samtidigt som bokmässan slår ut i blom.

Torsdag eftermiddag betyder en helgfråga från Mia i bokhörnan, det är sen gammalt ... Det är också tradition att stora bokmässan i Göteborg bryter ut så här års, så i dag är det dags. Vilket får Mia att undra:
Har du köpt biljetter? Play eller Studio?
 
Varken/eller, det är mitt korta svar. Nu har det gått flera år sedan jag åkte till Bok & Bibliotek, och visst kan jag sakna det, men innerst inne undrar jag om jag någonsin kommer iväg dit igen. Mycket har ju förändrats på mässan, inte bara på grund av pandemin. Men om du är en mässbesökare in spe önskar jag dig mycket nöje! Och liiiite avundsjuk är jag nog om jag känner efter ordentligt ...

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om ålder

"Jag blir lite ängslig när jag inser att jag är jämnårig med folk jag betraktar som gamlingar."

-Ett ögonblick av självinsikt som kan drabba vem som helst. Jag snappade upp det på Facebook nu, men har hört det förr.

onsdag, september 22, 2021

Läsning så in i Norden

Enligt O vill denna vecka få oss att blicka ut över Norden när hon ställer sin kulturfråga: Vem är din favorit bland författare från Norden?

Känner att jag måste införa lite begränsningar för mig själv här. Bestämmer mig för att välja bort Sverige (ingen skulle blivit överraskad över namnet Selma Lagerlöf) och i stället titta på vad våra grannländer har att erbjuda. Inför ett kriterium till: författaren ska vara vid liv (hej då, Sigrid Undset, Tove Ditlevsen, Vita Andersen och Tove Janson). 

Sålunda nedbantat urval blir ändå inte lätt att hantera, för här på de nordliga breddgraderna finns hur många förnämliga skribenter som helst! Och då har jag naturligtvis inte läst dem alla, men att välja ut en enda bland dem jag faktiskt läst är också omöjligt.

Dår får det bli så här: ett författarnamn och en boktitel per land. 
Norge: Lars Saabye Christensen - "Halvbrodern".
Danmark: Peter Høeg - "Kvinnan och apan".
Finland: Märta Tikkanen - "Århundradets kärlekssaga".
Tillsammans en trio nordiska lästips som inte går av för hackor!

Island, Färöarna. Grönland och Åland ingår också i Norden, men ursäkta mig, här kom de inte med. Fast några islänningar har jag i alla fall läst. Deckare allihop, om jag inte minns fel.

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, september 21, 2021

Tim måste ju få stanna!

För det mesta är jag nöjd och belåten med att kunna kalla mig svensk. Men det finns tillfällen när det inte känns bra alls.

Foto Anders Hansson Dagens Nyheter
(Utgår från att man får låna den p g a sammanhanget och för den
goda sakens skull. "Snor" annars inte bilder.)
Just nu är ett sådant tillfälle. Sverige har beslutat att utvisa en treåring, kallad Tim, till Nigeria. Pojken är född i Sverige och har levt alla sina dagar utom de elva  första i en svensk familj, med mamma, pappa och två bröder. 

Fast nu ska det bli ändring. Migrationsdomstolen har sagt sitt. Barnet ska skeppas, ensam, till Nigeria, där hans rötter visserligen verkar finnas, eftersom hans mamma kommer därifrån. Hon fick inte vara kvar i Sverige, konstaterades psykiskt labil och oförmögen att ta hand om sitt barn. Vilket hon knappast kommer att göra nu heller, även om de skulle sammanföras. Tim pratar bara svenska, hon pratar ingen svenska alls ... och någon pappa har aldrig funnits med i bilden.

Det är Dagens Nyheter som avslöjat denna helt förfärliga och osannolika historia. Många har hängt på. Konstigt vore det annars! Men hallå, har inte Sverige skrivit på barnkonventionen? Respekterar vi inte barnens rättigheter i det här landet? Vad har treårige Tim gjort för ont? Absolut ingenting. Klart att han måste få stanna!

Copyright Klimakteriehäxan

Skattjakt på böcker

Vilka böcker ser du fram emot att läsa i höst? Det är Ugglan som undrar och vill ha en boktrio serverad. Jag kan bara hoppas att mina lässvårigheter går över, för jag har drivor med olästa böcker jag innerst inne längtar efter att läsa. Väljer dessa tre:

"Shuggie Bain" är en internationell succé, skriven av Douglas Stewart. Jag föll för alla goda ord och köpte boken. Min man läste den. Sedan skulle jag göra det. Men då är den borta!!! Jag har letat på alla upptänkliga ställen, utan att hitta den. När jag gör det ska jag också läsa ... blir intressant att se vad jag gjort med den ... hur boken liksom gått upp i rök ... Rena skattjakten!

"Forever young" är min begåvade och mångsidiga journalistkollega Johan Ripås debut, någon sorts uppväxtskildring tror jag. Han skrev den på flygplatser och i luften och i snart sagt alla pauser som dök upp i hans vardag (som Afrika-korrespondent för Sveriges Television), så effektivt att jag bleknar av avund! Den ligger här i pocketversion och väntar.

"Stolthet och fördom" (Pride and Prejudice) av Jane Austen är naturligtvis en klassiker som man "måste" ha läst. Tror att jag har gjort det, men minns absolut ingenting, så jag ska försöka ge mig på den (igen?).

"Shuggie Bain" saknas på bilden av skäl som framgår av texten ovan ...

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, september 20, 2021

Dagens ord 106

 DÅTIDSNOSTALGIKER

-Se där, ett "modernt" uttryck jag nyss snappat upp för den som brukar säga att det var bättre förr! Det finns en variant på det: Det var kanske inte bättre förr, men visst är det väl lite sämre nu? Ack ja. Är jag en dåtidsnostalgiker? Ja, ibland i alla fall.

söndag, september 19, 2021

Tela tipica – minnen från Guatemala

Jag inventerar min garderob. Nej, inte den som innehåller alla de "vanliga" kläderna, de från Lindex och Pont Neuf och Ralston och HM. Nu handlar det om en uppsättning kläder jag köpt för mer än fyrtio år sedan. Men jag har dem kvar.

I minst ett år skulle jag bo och arbeta i Centralamerika med Guatemala City som bas, anställd som International Information Officer för Unicef. Bara en dryg vecka hade gått från det jag landade på flygplatsen Aurora innan jag köpte mitt första indianplagg: en enkel tunika i rött. Glömmer aldrig känslan! Inte för inköpet, utan för det som hände runtomkring. 

För när jag kom gående mot kvinnorna som sålde kläderna de tillverkat fick en liten pojke syn på mig. Han blev jätterädd, sprang fort mot en grupp vuxna medan han varnade dem: "Viene la gringa!" skrek han, alltså "Gringan kommer!"

Just den incidenten upprepades faktiskt aldrig, men visst tyckte indianerna att jag var lite lustig som inte bara köpte deras kläder, jag använde dem också! Saken är den att i Guatemala, som har en stor befolkningsgrupp av Maya-ursprung, är den traditionella klädedräkten framför allt för kvinnorna väldigt vacker och noggrant reglerad av gamla seder och vanor. Men inte så anpassad till någon som är 172 centimeter lång och till råga på allt blond ... fast det funkade!

Väverska målad av Juan Sisay. Läs mer om hans livsöde här.
Allt börjar i en speciell vävstol, uppspänd mot en trädstam. Tygstyckena som vävs har mönster som för den initierade berättar från vilken by kvinnan som bär det kommer. Överdelen, som vi skulle kalla tunika i dag, heter huipil (stavas ibland güipil) och är sydd av två raka tygstycken, hopsydda för hand, och ofta med ett litet broderi kring öppningen som lämnas för halsen. Ett rakt tygstycke viras om underkroppen och bildar kjol, fäst med ett brett bälte knutet runt midjan.

Huipilerna såldes på min tid oftast på marknader som den i Chichicastenango, välkänd för alla som turistat i den här delen av världen. Plaggen var för det mesta använda och solblekta, men det gjorde dem bara vackrare. De flesta är alltså vävda, men det finns också varianter som är enbart broderade.

Sedan jag hade köpt min första huipil rullade det bara på. Jag blev kvar i Guatemala i två år, och när jag flyttade hem igen hade jag en rejäl samling av färgstarka textilier i exotiska mönster. Men av någon anledning använde jag dem alltmer sällan, de blev till slut liggande i en trave i en garderob.

Där har de legat till härom dagen. Jag har nämligen tänkt mycket på de där fina plaggen. Insett att den dag jag inte lever kommer ingen att fatta varför jag har sparat en trave "konstiga" tyger. De skulle med största säkerhet slängas, och det tycker jag vore så himla sorgligt  dels för att jag lagt ner en hel del pengar i den där samlingen, dels för att den innehåller så mycket kultur och så oändligt många timmars arbete med både väv och sömnad.

Ullponcho. Påsydda band i mönster typiskt för byn Sololá.
Drömmen vore att få till en utställning, att få visa min skatt för fler. Jag skulle kunna komplettera med några oljemålningar, med lokalt framställd keramik, med traditionella smycken och dessutom med "moderna" kläder tillverkade i "tela tipica", alltså de för Guatemala typiska randiga tygerna. När jag tittar på klänningarna är de faktiskt i modeller som väl passar in i dagens modebild, och det är tråkigt att jag själv växt ur dem allihop.

Känner du till en gallerist eller textilsamlare som skulle kunna vara intresserad? Minsta tips mottages med största tacksamhet!


Copyright Klimakteriehäxan

lördag, september 18, 2021

Veckans mening – om flyktiga pengar

Veckans mening är en sorts lördagsgodis som Skriv-Robert inspirerar till. Det gäller att lyfta fram en mening ur veckans läsning, något som fått en att hejda sig om än aldrig så lite. Kanske är det sorgligt, roligt, korkat eller imponerande jättesmart? Överlåter åt er att bestämma vilken etikett som passar, när jag inte kan låta bli att plocka ännu ett exempel ur Caroline Edengrens och Karin Hoxters tunna men tämligen pricksäkra "Shoppinglogik: Konsten att försvara sitt handlande":

Det är lika bra att jag handlar nu medan jag har pengar, annars kommer de bara att gå åt till annat.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, september 17, 2021

Att ha eller inte ha

Om man händelsevis inte hade det klart för sig redan (det hade i och för sig jag) blir det rätt avslöjande att tvingas packa ihop och plasta in större delen av hemmet, så som jag gjort nu inför stambyte: jag har samlat på mig mycket. Onödigt mycket, av både det ena och det andra. Vilket hamnar i blixtbelysning när man möter de nya fem fredagsfrågorna från Elisa Matilda:

  1. Vad äger du fler än en av som många vanligtvis bara har en av? Armbandsur.
  2. Vad för vanlig sak finns inte i din ägo, men som många vanligtvis äger? Tvättmaskin. Hade en, blev lycklig när jag lyckades sälja den ...
  3. Vad för något skulle du aldrig låna ut till en granne? Inte en aning. Vad skulle de vilja använda som jag har och som de inte har själva?
  4. Vad har du någon gång lånat av en granne? Vin. Böcker. Och ägg.
  5. Vilken ägodel har följt dig genom livet? Har kvar min allra första bok, "Kattilina och hennes bröder". Finns fler prylar från barndomen i någon vrå. 
  6. Copyright Klimakteriehäxan 

torsdag, september 16, 2021

När omslaget lockar

Varför köper man en viss bok och inte en av de tusen andra som trängs på bokhandelns hyllor? Tja, det finns naturligtvis olika svar på den frågan. Själv går jag mycket på författarnamnet, det är nog det allra tyngsta försäljningsargumentet när det gäller mig. Men andra faktorer kan naturligtvis spela in. Det har Mia i bokhörnan tänkt på när hon skickar ut denna veckas helgfråga: Hur ska ett (bok)omslag se ut för att locka dig?

Det ska inte vara till förväxling likt hundra andra, det är det enklaste svaret! Det gör mig bara irriterad att otroligt många romaner i feelgood-genren i så hög grad påminner om varandra. Har de samma designer allihop eller är det slökopierandets festival? Tycker den som ritar borde, för sin egen självkänslas skull, komma med något annorlunda. Men kanske beslutar man på förlagen och sedan är det bara att rätta in sig i ledet?

En pocketserie som bör få alla designpris är nyutgivningen av Selma Lagerlöf. Till omslagen har man använt bilder som Gocken Jobs ritat, och jag har hyllat de där böckerna flera gånger här på bloggen. Tyvärr kunde jag inte riktigt med att gå och köpa dem, eftersom jag hade böckerna redan om än i mycket tråkigare förpackning ...

Ett alldeles färskt omslag som jag tycker har det lilla extra omsluter Kerstin Ekmans "Löpa varg". Ett varghuvud tar upp så gott som hela ytan, men titta noga! Vargen har en silverglimt i båda ögonen! Snyggt!

Två böcker som jag köpt helt i blindo utan minsta förhandsinformation är de ni ser här nedan. Hundboken skriven av Mark Haddon, engelsman, och hackspettsboken skriven av Tom Robbins, amerikan. Möjligen kan man spåra en gnutta galenskap i bilderna?  Vilket kanske säger något om mig? Vare hur som helst med den saken, men kan man tänka sig  båda var riktigt bra (och väldigt olika)! 

Copyright Klimakteriehäxan

De allra bästa låtarna

Respekt är ett laddat ord i modernt språkbruk. Urvattnat, felanvänt, utnyttjat till fel syften. Men nu finns en aspekt till: "Respect", en låt med Aretha Franklin från 1967, har utsetts till den allra bästa genom tiderna! 

Det är tidningen Rolling Stone som presenterat en uppdaterad version av "The 500 Greatest Songs of All Time". Första gången var 2004, och "de 500 bästa låtarna genom tiderna" utses genom en omröstning bland mer än 250 musiker, kritiker och branschfolk. Varje jurymedlem fick lista sina 50 bästa låtar, totalt nämndes 4000 olika nummer i vitt skilda musikstilar. 

Ungefär hälften av låtarna som fanns med på ursprungslistan har åkt ut och ersatts av nya i 2021 års modell. Bland de första femtio finns tre Beatles-sånger och John Lennons "Imagine" dessutom. 

Robyn med "Dancing on my own" kommer på en imponerande tjugonde plats och slår därmed Stones, som får rätta in sig i ledet på plats 31 med "Satisfaction". Abbas "Dancing Queen" har också  kvalat in, liksom Neneh Cherry som jag hittar på plats 412. Kanske finns fler svenska nummer?

Jag har inte orkat/hunnit scrolla alla 500 namnen, men inser att väldigt många artister som kommit med har jag aldrig lyssnat på eller ens hört talas om. Hittar i alla fall både Carole King och Kris Kristoferson, som hör till mina favoriter. Utgår från att Elvis, Don McLean och Simon & Garfunkel finns med också, nånstans. Evert Taube var nog chanslös ... fast på min lista skulle han komma med! Vilken låt skulle du ha velat se i listans topp, eller på listan över huvud taget?

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, september 15, 2021

Med en kvinna i huvudrollen

För hundra år sedan fick kvinnor i Sverige för första gången rösta i riksdagsvalet. De fick också kandidera. Fem kom in, en i första kammaren, fyra i andra. Ett framsteg, självklart, men vi var sena här i landet, sist i Norden exempelvis. Och fortfarande väntar vi på en kvinna på statsministerposten, även om det kan verka nära förestående. Det har det gjort förut också ...

Helt klart är att starka kvinnor spelat mycket viktiga roller i vårt samhälle ändå, huvudroller faktiskt. Förebilder som fortfarande beundras, med all rätt. Enligt O lyfter fram den fantastiska Ester Blenda Nordström i "Ett jävla solsken" av Fatima Brenner när hon presenterar denna veckas kulturfråga: Vilka kulturella verk av, med och om starka kvinnor vill du lyfta fram?

Margaret Atwoods "Tjänstekvinnans berättelse" (The Handmaids Tale) och fortsättningen "Gileads döttrar" (The Testaments) dyker genast upp i min hjärna. Svårslaget! Måste läsas!

Mindre känd är (förstås) Maria Gustavsdotters "Från din syster Lovisa". Den är baserad på sparade brev från en ung kvinna som åker ut i världen som missionär och möter ett liv synnerligen olikt det hon skulle ha fått hemma i Sverige. Väldigt läsvärd historia som jag rekommenderat åtskilliga gånger, till sinsemellan väldigt olika läsare, och ingen har blivit besviken! Boken skrevs innan författarinnan radat upp riktigt många titlar om och med starka kvinnor, verkliga och fiktiva. 

Sedan tänker jag på rader av spännande berättelser om kvinnor och har svårt att välja. Letar i minnet efter något som kan överraska åtminstone någon. Men Edna O´Brien känner alla till, Selma Lagerlöf är självklar, Åsne Seierstad, absolut. Astrid Lindgren. Chimamanda Ngozi Adichie, självlysande. Jennifer Clement, nytíllkommen favorit.

Faktum är att det finns nästan obegripligt många "kulturella verk av, med och om starka kvinnor" som jag vill lyfta fram. Men sätter punkt där och ser fram emot vad ni andra ger för svar!

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, september 14, 2021

Kropp på gott och ont

En kropp föds vi i. Somliga gillar sin, behandlar den med omtanke och respekt. Andra ogillar sin, misshandlar den, negligerar dess signaler. De flesta av oss väljer väl att någorlunda acceptera den kropp vi fått. Men kroppar sätter också spår i litteraturen. Ugglan & Boken efterlyser böcker som handlar om kroppen denna vecka.

"I kroppen min" med underrubriken "Vägsjäl" skrev den unge journalisten och musikern Kristian Gidlund, som 2011 drabbades av cancer. Insjuknandet fick honom att börja blogga, och han nådde många läsare med sina texter som två år senare bildade grunden till boken. Han avled bara dagar innan han skulle fylla 30. Välformulerade tankar och gripande, förstås. Gidlund medverkade också i tv-serien "Jills veranda" på SVT. Det spelades in i Nashville och resan till USA blev hans sista.

"Kropp och knopp", skriven och utgiven i samarbete med Kamratposten, blev en jätteviktig bok för väldigt många unga på 90-talet (var det väl?). Finns nu i ny och utvidgad version som "Stora boken om Kropp och knopp: allt om kroppen, känslor och puberteten" av Lukas Björkman. Inte så dum läsning för föräldrar heller!

"Samtycket" (Le Consentement) handlar om författaren Vanessa Springoras egna erfarenheter som 14-åring i en relation med en 36 år äldre och mycket välkänd författare, berömd också för att offentligt kokettera med sin dragning till unga flickor. Det handlar förstås mycket om kroppar. Boken har hittills sålts till ett 20-tal länder och finns naturligtvis på svenska, och jag har tänkt läsa den. När den kom ut i Frankrike fick #metoo-debatten nytt liv.

Copyright Klimakterihäxan

måndag, september 13, 2021

Dagens ord 105

GERILLABRODERI

-En beteckning på den tämligen nyvaknade handarbetstrenden att sy, gärna i korsstygn, lite oväntade budskap som sedan förväntas hamna på någons vägg. Glöm "Mitt hem är min borg" och liknande, nu är det betydligt grövre ammunition som gäller. Ofta har brodösen fyndat ett gammalt handarbete secondhand, sprättar bort delar av originalet och syr dit sitt eget mönster, som alltså gärna ska vara lite "tillspetsat" eller åtminstone roligt, det vill säga i samklang med skaparens och/eller användarens humor ...

söndag, september 12, 2021

Dagens ord 104

PRONOMENRUNDA

-En nyordning införd på politiskt korrekta agendor efter att jag (nästan helt) slutat gå på sammanträden ... Nutidens människor vill ibland inte identifieras som hon eller han utan föredrar det könsneutrala hen. Vilket (till min milda förvåning) tycks ha lett till denna punkt på dagordningen, lagd i mötets inledning. Och alla deltagare får därmed chansen att manifestera var de känner sig hemma. Det är väl bra, antar jag, men jag hade aldrig kunnat gissa att behovet skulle uppstå!

lördag, september 11, 2021

Veckans mening – om shopping

Hittar en liten tunn bok i en vrå. "Shoppinglogik. Konsten att försvara sitt handlande" heter den, skriven av Caroline Edengren och med illustrationer av Karin Hoxter. Antagligen är boken en present från någon som är väl bekant med faktum: jag tillhör befolkningsgruppen som villhöver (och köper) mer än jag borde. Eller så har jag köpt den själv, i ett anfall av självinsikt. Boken är, står det på omslaget, "en hyllning till det kreativa tänkande som sätts igång hos shoppare på jakt efter prylar att stilla begäret med. /.../ den påhittade, men ändå så verkliga, logik, matematik och filosofi som shopparen uppfinner och återuppfinner varje gång hon eller han beträder konsumtionstemplen". Tillåt mig le igenkännande!

Alltså finner jag mellan de här mjuka pärmarna med sidor med väldigt kortfattad text (så passande för en bokvän som råkar befinna sig i en lässvacka) Veckans mening, den som vi presenterar på lördagar efter initiativ av Skriv-Robert.

Med tanke på priset vore det kriminellt att inte slå till. 

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, september 10, 2021

Ingen vidare vecka

Jo jag är ju lite road av heminredning, det syns väl?
En svår tid i mitt liv har just börjat. Och den kommer att bli mer än två månader lång. Turen för jobbet med stambyte i huset har nämligen kommit till oss, vi är sist av alla! Vilket med nödvändighet dominerar svaren på de fem fredagsfrågorna från Elisa Matilda

  1. Vad har du gjort mest i veckan? Plockat, burit, kastat, plockat, flyttat saker.
  2. Vad har du inte gjort som du skulle ha gjort? Jag borde antagligen ha plockat (och kastat bort) ännu mer.
  3. Vad har du tittat på i veckan? Ett par tv-serier förutom nyheter. Och finalen av Diamond League, friidrott alltså.
  4. Hur har du sovit? Jag har vaknat mitt i natten och känt rejält stresspåslag för det här stambyteseländet och då har jag inte somnat om på läääänge.
  5. Vad ser du fram emot med helgen? Att borrandet tar paus.
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, september 09, 2021

Tegelsten eller fjädervikt?

Hur gärna sätter man tänderna i en bok som man på långt håll kan identifiera som en rejäl tegelsten? Tja, förr i världen bangade jag inte för hundratals sidor. Men i dag har motståndet ökat påtagligt. Det kanske är det som hänt Mia i bokhörnan också, och som fått henne att ställa denna helgfråga: Vilket sidantal är bäst tycker du?

Naturligtvis är det svårt att slå fast ett idealiskt omfång, för det hänger ju intimt ihop med hur fångad man blir av storyn. Och jag har ju dessutom slukat serier vars delar var för sig har varit av avsevärt omfattande format. 

Fast nu för tiden har jag påtagligt hög tröskel att ta mig över innan jag börjar bläddra i en tjockis. Visst, folk vars omdöme jag litar på säger att det är en fantastisk bok men ... borde inte den där författaren ha träffat en redaktör som visste vad knappen "delete" på datorn är till för?

Ungefär 300 sidor kan kännas ganska lagom och bör räcka, tror jag. Trots att jag vet att väldigt många böcker som ges ut nu är mycket längre. Behöver jag tillägga att det är självklart pocket som gäller, somnar man med en 700 sidors inbunden bok i händerna kan ju näsbenet stryka med!

Kerstin Ekman är inte bara en gudabenådad författare, hon är också ett föredöme när det gäller att berätta i begränsat omfång. Hennes nya, "Löpa varg" är på 150 sidor. Rena fjädervikten i sammanhanget! Den läser jag, snart.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om samlande

Det går inte att förneka: jag samlar på saker. Onödigt många saker. Visste jag det inte förut så vet jag det nu, när vi är mitt i förberedelserna för ett stambyte som ställer hela vår bostad på ända. Nog för att jag gått till Myrorna med kassar och till miljörummet med sådant som med nödvändighet skulle slängas, men jag har prylar så det räcker ändå. "Hoarding" eller "sjukligt samlande" är diagnosen på den som inte klarar av sina högar utan bara låter dem växa. Jag kan ändå dra en lättnadens suck: SÅ illa är det inte med mig. Finner tröst i en artikel i dagens Svenska Dagbladet där skillnaderna mellan vanligt samlande och sjukligt definieras: 

FRISKT SAMLANDE: Om du samlar på saker organiserat, så är du inte en patologisk samlare, trots stora mängder. Inte heller om hemmet bara periodvis är överbelamrat eller stökigt, men att du regelbundet åtgärdar detta.
SJUKLIGT SAMLANDE (HOARDING): Om du oorganiserat samlar gratistidningar, kvitton och reklamblad blandat med arvegods och nyköpt, liknar det sjukligt samlande. Hemmet blir fullbelamrat och svårt både att leva i och bjuda hem någon till.

onsdag, september 08, 2021

Höst som blir kulturell vår

Hej onsdag! Som bland annat betyder en ny kulturfråga från Enligt O. Denna gång en som jag finner osedvanligt enkel att besvara, nämligen: Vilka kulturella händelser ser du fram emot i höst?

Lätt som en plätt! Att gå på bio och teater. Är beredd att se nästan vad som helst, efter denna långa kultursvält om man bortser från vad som funnits att leta upp med tv:ns fjärrkontroll. Och sedan i går törs man rent av tro att det är möjligt! Hösten kan bli en kulturell vår, med start den 29 september! Hurra!

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, september 07, 2021

Manligt och mänskligt

Idag intresserar vi flickor/kvinnor/tanter oss lite extra för det andra könet. Pojkar, grabbar & män är nämligen temat som ska illustreras i veckans tisdagstrio, det har Ugglan beordrat. Då bestämmer jag mig i alla fall för att inte ta med Fredrik Backmans "En man som heter Ove" för det gör väl många andra ... Arn kvalar heller inte in hos mig ... och inte Harry Potter ... och så ska jag försöka undvika att upprepa såna titlar som jag (alltför?) gärna återkommer till ... 

Vad sägs i stället om en dos Torgny Lindgren? Berättelsen om de två bröderna som inte vill veta av varandra i "Hummelhonung" är, som vanligt när Torgny L varit i farten, härlig läsning i västerbottnisk miljö. 

"Främlingen" (L'Étranger) av Albert Camus handlar om en betydligt yngre man som hamnar i ett mardrömsliknande händelseförlopp i samband med hans mammas död. Otroligt bra historia, men undvik ljudversionen som är inläst av Shanti Rooney, den är tyvärr usel! Vill du lyssna, inte läsa, finns en bättre variant med Krister Henriksson som bör gå att leta upp. 

Det får bli en klassiker till, men en svensk: "Doktor Glas". Hjalmar Söderberg visste att hantera både hjärta och smärta. Romanen kom ut för mer än hundra år sedan, men dilemmat som doktorn hamnar i kan man lätt ta till sig. Spännande blir det faktiskt också! 

Enkönat blev det alltså hos mig rakt igenom, eftersom inte bara huvudpersonerna utan även upphovsmännen samtliga är just män. Fast det handlar inte bara om sånt som vi brukar kalla manligt, det är mänskligt också! 

UPPDATERING: Det visar sig att mina fördomar kommer på skam. Nu har jag varit inne och läst trioposterna hos alla elva bloggare som svarat på utmaningen innan jag kom till skott (ja, jag har kommenterat hos samtliga också) och ingen enda nämner vare sig Ove, Arn eller Potter!!! Här speglas med andra ord inte några försäljningssiffror och rekordupplagor. Så där fick jag tji. Känner uppenbarligen inte mina bokbloggarkollegor så bra som jag inbillar mig ... 

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, september 06, 2021

Dagens ord 103

 MEGAPIXELSTRESS

-Känslan som uppstår när du inser att den teknikpryl du nyss köpt för dyra pengar hela tiden kommer i nya versioner som (kanske) får din att verka uråldrig. Det kan vara din laptop, din mobil, din köksmaskin ... vi har ju så otroligt mycket mer eller mindre avancerad teknik runt omkring oss numera!

söndag, september 05, 2021

Stora och små skyltar


Det finns alltid något att se i Kungsträdgården, även när inte de japanska körsbärsträden blommar. Just nu stora foton i cirkusmiljöer, tagna av Karolina Henke, monterade på en rad skärmar att titta på medan man flanerar förbi. "We miss you days & nights" heter utställningen, som finns på plats till och med den 19 september. Och då kan man precis som alla andra dagar också roa sig med att titta på folklivet, kanske ta en glass eller en burgare.

Från de riktigt stora skyltarna i Kungsan riktar jag blicken mot det mycket mindre formatet. Thaiserveringen vill skylta med kärlek. Men vad den där hudkrämsillustrationen vill visa blir jag inte riktigt klok på, eftersom jag absolut inte kan se någon skillnad på rutan märkt "före" och den märkt "efter". Ser ju inga rynkor ens på första bilden ... 


Sedan hamnar jag på en skylt i mittemellanstorleken. De är nog inte jätteduktiga i matte, eller saknar koll på singularis och pluralis, de som i vissa lägen formger informationen från Stockholms stad till allmänheten. Och nej, skylten sitter inte på en toalett ...

Därmed anser jag mig ha "klarat av" Skyltsöndagen ännu en gång. Bloggande söndagsskyltare samlas hos BP.  

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, september 04, 2021

Veckans mening – om språk i tv

Eftersom jag är inne i en djup lässvacka och helt enkelt inte öppnat en bok på nästan två veckor hade jag gett upp tanken på att i Skriv-Roberts spår presentera Veckans mening, den där meningen som fått en att hejda sig om än aldrig så lite mitt i läsningen. Men nu har jag som ni förstår kommit på andra (bättre?) tankar. För jag har läst Johan Cronemans krönika i Dagens Nyheters sportdel i dag. Croneman är arg på sportkommentatorer i tv, eftersom de inte verkar bry sig särskilt mycket om hur de uttrycker sig. Detta råkar vara en av mina käpphästar, rent av en hjärtefråga, och då alls inte bara när det handlar om sport, utan rent generellt i tv-programmen, från programpresentatörer via programledare till reportrar och tunga profiler. Varför jag svarar ett tydligt JA på frågan som härmed koras till Veckan mening:

Förr fanns det språkexperter på tv-kanalerna som vakade över de anställda  dags för dem att återvända?

Copyright Klimakteriehäxan

Boken jag väntat på men ändå lyckades glömma

Inför den här helgen ställde Mia i bokhörnan sin helgfråga och undrade om vi såg fram emot några nya böcker under hösten. Visst svarade jag. Med tre nyss släppta titlar som jag naturligtvis inte läst. Hade inte klart för mig vad som fanns att vänta i övrigt.

Så kommer jag ju på vilken bok jag verkligen skulle haft med! "Kvinnofångar" som snart kommer ut, skriven av Christina Kellberg, min vän och kollega sedan vi gick på Journalistinstitutet i Stockholm 1966-67. I många år var hon uppskattad och prisbelönt reporter på Dagens Nyheter, men efter pensioneringen är hon frilansare och har dessutom skrivit flera böcker. Det har handlat om henne själv, om hennes svärmor och hennes mormor, plus Christer Lindarw vars memoarer hon hanterade galant.

Christina. Foto Arne Jönsson
Den här är hennes femte, och precis som de tidigare handlar den om verkliga människor och deras historier, noggrant kartlagda och researchade. Så här lyder förlagets presentation av boken:
Andra världskriget rasar. Växjöfängelset är Sveriges enda kvinnofängelse, och hit kommer kvinnor som dömts för fosterfördrivning, stöld, spioneri och lösdriveri. Deras brott är ofta så kallade nödbrott, orsakade av fattigdom. Kvinnofångar skildrar Sverige under 1940-talet, samtidens moral, ett fyrtiotal kvinnor som begått brott och deras längtan, oro, sorg och förhoppningar.

Självklart ser jag fram emot att läsa, övertygad om att få en välskriven och säkerligen också gripande historia berättad för mig, precis som i Christinas tidigare böcker. Om du inte läst henne redan, tycker jag du ska göra det! "Kvinnofångar" släpps nu i veckan.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, september 03, 2021

Det låter som musik!

Det var utan tvekan en världsnyhet i går kväll: ett nytt ABBA-album ligger klart, med tio nyskrivna låtar som kvartetten spelat in och därmed överraskar sin enorma internationella publik, som längtat i fyrtio långa år. Både i Japan och Australien, så långt "hemifrån" för en svensk popgrupp, var det jättestora kalas för att fira! Då fick de ändå bara höra två av de nya numren.

Eftersom det är fredag i dag har Elisa Matilda förberett fem frågor, och de går denna gång i dur (tror jag i alla fall):

  1. Vilken artist eller band skulle du gärna se göra en comeback? Nöjer mig med ABBA, ska snart lyssna på den nya. Men har många gånger undrat hur Cornelis Vreeswijk och Bernt Staf skulle ha låtit om de inte hade dött i förtid.
  2. Om du bara fick lyssna på en artist/ett band i ett år, vilken/vilket skulle det bli? Mycket svårt val, men jag räddas kanske av att jag inte är beroende av musik. Gillar tystnad! Är dessutom något av en musikalisk allätare när jag väl ska lyssna. Men om jag måste välja tänker jag mig The Beatles.
  3. Vad spelar du mest för typ av musik? Svenskt, ofta av vistyp, eller amerikanska singersongwriters. Bra text är viktigt.
  4. Har du något speciellt musikminne? Ett relativt färskt: musikalen "Beautiful" som jag såg i New York för fem år sedan. Berättar historien om Carole Kings liv och karriär, och tjejen i huvudrollen lät alldeles äkta! Fast jag känner att jag borde nämna ännu en musikal: "Kristina från Duvemåla". Har sett den tre gånger, ser den gärna igen.
  5. Vilken artist eller band gjort första stora intrycket när du var barn? Gunde Johansson, som sjöng "Torparevisan". Kan jag ha varit fyra eller fem? Lärde mig hela låten hur som helst, vilket roade åtminstone de vuxna.
UPPDATERING: Nu har jag lyssnat och visst är det bra! Och som sagt, det är viktigt med bra text!

Copyright Klimakteriehäxan (nä, det gäller förstås inte videon. Synd. Den har spelats massor med gånger redan, på Youtube, Spotify osv).

torsdag, september 02, 2021

Höstläsning

September är en höstmånad. Är det någon speciell du vill läsa då?

Det är Mia i bokhörnan som undrar. Men inte känner jag att någon speciell författare är hårdare knuten till mina höstar än andra. 

Dock finns det en höstbok som jag i åratal tänkt skaffa, utan att komma till skott. Det är ingen mindre än min idol Selma Lagerlöf som skrivit. "Höst" är en samling noveller och essäer, publicerad 1933 och den sista bok som kom ut innan hon dog. Naturligtvis vill jag läsa den!

Copyright Klimakteriehäxan

Tavlor utan krok

Förgäves har jag försökt hitta eller rent av uppfinna en krok, en anledning till att visa några bilder från mitt senaste besök på Sandgrund, Lars Lerins egen konsthall i Karlstad. Hittills har jag kammat noll. 

Men skam den som ger sig, att inte ha något annat ämne som lämpar sig att blogga om får väl vara krok nog! Sedan är jag rätt övertygad om att målningarna faktiskt har både en och flera krokar, fast man inte ser dem ...

Nu får ni alla fall se fyra exempel på vad denne mångsidige man för närvarande bjuder sina museibesökare på. Jag blir så tagen av bredden i hans motivval: ett otroligt vackert landskap, med en liten ö i blickfånget. Ett gäng hönor, förvisso inte av "frigående" sort, de sitter bakom galler. Och så de ömsinta porträtten av äldre människor, på serier av ark i ungefär A4-storlek, i skarp kontrast mot verken som täcker en hel lång vägg. Och naturligtvis mycket, mycket mer: hus, hamnar, blommor, bokhyllor.

Om jag är imponerad? Jo, det kan man lugnt påstå. Hur gör karln? Och hur hinner han producera så mycket? Mina foton gör naturligtvis inte hans akvareller rättvisa. Men lite hum får man väl ändå?



Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, september 01, 2021

Nybakat

Inte för att jag tror att ni bryr er, men jämrans vilken god plommonkaka jag just tagit ut ur ugnen! Gjorde vanligaste sockerkakssmeten och la i mina fådda plommon, sen jag hade delat dem i bitar. Nu är frågan, eftersom jag inte kan lägga in mästerverket i frysen innan det svalnat, ska det hinna svalna? Eller tar kakan bara slut, helt sisådär, genom att den som bakat den petar i sig alltihop alldeles själv? Frågar åt en kompis, ni vet.

Copyright Klimakteriehäxan